Alltid saknad, aldrig glömd
Den 14/12 är en känslosam dag varje år för mig och många av mina nära och kära. Det var då, den dagen för elva år sedan nu, som jag och mina klasskamrater i MP02B på Lars Kagg-skolan i Kalmar tvingades ta emot det enormt tunga beskedet att Simon hade lämnat oss. Min absolut närmaste barndomsvän, en person som jag hade haft vid min sida i princip sedan vi låg i vaggan, tvingades till slut ge upp kampen mot cancern efter tre års kämpande.
Jag minns den där dagen så väl. Jag minns hur våra mentorer kom in i klassrummet under en lektion i sällskap av skolsköterskan, En av dem bar på ett ljus. Redan innan de hade sagt något förstod många av oss, jag minns hur en av tjejerna bara skrek Simons namn rakt ut och hur det kändes som att hela kroppen frös till is.
Det var förstås fruktansvärt, så oerhört tungt för oss alla. Men samtidigt kan jag ändå med värme minnas hur det förde oss samman, hur vi i klassen kom varandra närmare och hur alla runt omkring stöttade varandra. Vi fanns där för varandra när vi som mest behövde det.
Nu ett antal år senare finns den 14/12 givetvis kvar i minnet. Det kommer den dagen alltid att göra. Men framför allt kommer Simon att finnas kvar i våra minnen. Han är på alla sätt värd att minnas, mer än den hemska decemberdagen när sorgen drog in över Lars Kagg-skolans och dess klassrum.
Skrev den här uppdateringen på Facebook på Simons dödsdag:
Jag minns den där dagen så väl. Jag minns hur våra mentorer kom in i klassrummet under en lektion i sällskap av skolsköterskan, En av dem bar på ett ljus. Redan innan de hade sagt något förstod många av oss, jag minns hur en av tjejerna bara skrek Simons namn rakt ut och hur det kändes som att hela kroppen frös till is.
Det var förstås fruktansvärt, så oerhört tungt för oss alla. Men samtidigt kan jag ändå med värme minnas hur det förde oss samman, hur vi i klassen kom varandra närmare och hur alla runt omkring stöttade varandra. Vi fanns där för varandra när vi som mest behövde det.
Nu ett antal år senare finns den 14/12 givetvis kvar i minnet. Det kommer den dagen alltid att göra. Men framför allt kommer Simon att finnas kvar i våra minnen. Han är på alla sätt värd att minnas, mer än den hemska decemberdagen när sorgen drog in över Lars Kagg-skolans och dess klassrum.
Skrev den här uppdateringen på Facebook på Simons dödsdag:
Kommentarer
Trackback
