alfredssons vardag

Man kan slå fast vissa saker om mig. En av dem är att jag är en nostalgiker. Även om jag gärna lever i nuet och uppskattar vardagen, inte minst nu som pappaledig och med en värdefull familj runt mig, också så blickar jag inte sällan tillbaka och tänker på hur det kunde vara förr för mig.

 

En sak som får mig att känna nostalgi är faktiskt hösten. Den som nu precis har nått Gävle med kalla vindar och mörker. Fram till för bara några dagar sedan var den ljummen och skön hösten, den var så där perfekt med fina färger och varma temperaturer, så där som kan få en att verkligen tycka om den. Då gillar jag hösten skarpt, den är underskattad när den dyker upp med sin fräscha, småkyliga men ändå sköna luft och färggladhet. Men när den går över i konstant mörker och kyla vill man oftast bara bli av med den.

 

Hursomhelst, trots kyla och mörker finns det något positivt med den sidan av hösten och det är att den framkallar mängder med skön nostalgi hos mig. Det är något speciellt med kyliga, mörka höstkvällar i Gävle. Jag antar att det bottnar i att jag hösten 2006 precis hade flyttat hit, stod på egna ben för första gången i livet och inledde skapandet av något eget. Det var något speciellt med att promenera runt i Sätra (området där jag bodde), ta en löparrunda i spåren borta vid Gavlerinken och dag för dag, eller kväll för kväll, lära känna området och staden mer.

 

 

Därefter har höstarna här uppe varit speciella. 2007 minns jag främst för att jag klev in på Borgarskolan, löjligt nervös ärligt talat, för att ha min första riktigt VFU som lärare och där ganska snart möttes av ett vackert leende som tillhörde min nuvarande fru. Ett viktigt och speciellt minne, förstås :)

Jag minns även 2007 för tiden i Korsnäs BK och de många kvällarna på "Tvätten", korpenhallen där jag och några lagkamrater kväll efter kväll spelade innefotboll i den lilla, lilla hallen och nötte styrketräning. Bilresorna dit och hem, i Manges bil med Suburban Cowboys Suzy Rew i högtalarna har etsat sig fast i minnet.

På samma sätt minns jag  2008. Den hösten gick visserligen fotbollen åt helvete, men vi upplevde många positiva stunder tillsammans också i KBK-gänget. Dessutom blev Karin och jag ett par och inledde något som nu sex år senare har lett till en liten härlig familj och har gett oss åtskilliga minnen såväl före som efter Theos ankomst.

 

2009 var även det ett minnesgivande höstår. Jag hade då bland annat en riktigt givande och bra praktikperiod, under en suverän handledare i form av Perra Olsson, på dåvarande John Bauer-gymnasiet här i Gävle. Dessutom gick fotbollen lysande för oss i IK Sätra och när höstkylan hade tagit ett grepp om staden säkrade vi avancemanget till division 5 den hösten. Många fina minnen, utan tvekan.

 

Bara att lämna FM-spelandet (som det blev mycket av då) och värmen i lägenheten för att ge sig bort till Statoil och köpa en kexchoklad (en klassiker!) eller vara ambitiös nog för att ge sig ut på en kvällspromenad runt Sätra är sådant som jag kan minnas och längta tillbaka till, även om jag inte för allt i världen skulle vilja byta bort allt som jag har nu.

 

Höstnostalgi, hursomhelst! :)