alfredssons vardag

I tisdags gjorde MFF debut i Champions League. Inte sedan det nuvarande formatet startade under sitt nu existerande namn har Malmö varit med i finrummet bland Europas bästa klubbar. Minst sagt stort att få kliva in där nu, med andra ord.

 

Inte blev det mindre stort av att man i första matchen ställdes mot en av Europas största och mest meriterade klubbar i form av Juventus på bortaplan.

 

När lottningen gjordes blev jag som MFF:are riktigt nöjd. Många hade säkert hoppats på att Zlatan Ibrahimovic skulle komma hem till Malmö igen och att MFF skulle lottas mot hans PSG. Själv blev jag dock riktigt lättad över att vi slapp PSG och Zlatan. Då hade fokus från medierna enbart riktats mot just Zlatan, MFF hade fått spela en biroll trots att det hade varit deras stora föreställning och vi hade dessutom behövt stå ut med en mängd Zlatanister på läktarna (förmodligen mest i form av 14-åringar som tyvärr likställer Zlatan med Gud fader själv och jordens härkare, typ).

 

Jag har inget emot Zlatan, men jag tycker varken han är en särskilt bra förebild (dock en makalöst bra spelare) eller att det är särskilt intressant att läsa en miljon artiklar om honom i veckan. Jag vill dessutom att MFF ska stå vara i fokus i de svenska medierna nu när de äntligen har gjort något som inget svenskt lag klarat av de senaste 14 åren, inte en enskild spelare som nu huserar i motståndarlaget.

 

På samma sätt var jag glad att slippa Barcelona. Hade de lottats in i MFF:s grupp hade vi tvingats stå ut med en hel drös av tonåringar på läktarna, samt säkert en del äldre också, som började följa Barca för något år sen eller åtminstone så sent som när Zlatan var där. Malmö Stadion hade invaderats av massa plastsupportrar som egentligen inte har särskilt bra koll på själva fotbollen. Som sagt, jag vill hellre se fullt fokus på MFF och fullt stöd från de svenska åskådarna som är där. 

 

Barca slapp jag gärna även av den anledningen att de är riktigt, riktigt bra och ett av de lag som jag fruktade kunde slå MFF med stora siffror. Till den skaran sorterade jag också in Real Madrid, Bayern München och i viss mån Man City. Skönt att slippa dessa, trots att det hade varit finfina publikmatcher. 

 

Det är dock även de vi nu fick, inte minst Juventus och Atletico Madrid. Inte i klass med de ovan nämnda men två riktigt bra och intressanta lag. Olympiakos har dessutom ett bra supporterstöd och kommer säkerligen att bidra till en elektrisk stämning på Stadion. 

 

Omgång ett i gruppspelet spelades som bekant i tisdags då MFF gästade Turin och Juventus. Jag hade inga förväntningar på poäng, Juventus ska slå Malmö nästintill 99 gånger av 100 känns det som. En titt på startelvorna från i tisdags visar att Juventus är värd i runda slänger två miljarder, MFF:s knappa 60 miljoner. Det säger en del. Att då komma undan med en 2-0-förlust och spela mer eller mindre jämnt med de italienska mästarna i drygt en halvlek är inget annat än klart godkänt.

Första halvlek var nog den bäst genomförda av MFF sedan jag började följa dem för snart 20 år sedan. I alla fall om man ser till kvalité på motståndet. Det var klockrent taktiskt, försvarsspelet i det närmaste helt fläckfritt och även om det skapades få chanser framåt fanns det positiva tendenser även de gånger MFF anföll. Det lovar gott och jag tror att Malmö kan störa de andra lagen hyfsat, i alla fall på hemmaplan. Skulle de knipa någon eller några poäng är jag nöjd och samtidigt ger hela CL-äventyret säkerligen en hel del nyttigt att plocka med sig hem till allsvenskan.

 

Hursomhelst, i tisdags kunde man vara riktigt stolt som MFF:are trots förlusten och jag ser fram emot CL-fortsättningen under hösten.