alfredssons vardag

Egentligen borde jag inte skriva det här inlägget, kan jag känna. Jag borde inte lägga energi på något så jäkla dumt, okunnigt och hånfullt. Men jag kan inte låta bli, jag måste skriva några rader om pajasen Staffan Heimersons (ja, för pajas är vad han är när han skriver en sådan krönika) alster i Aftonbladet häromdagen:

 

Som den idrottsälskare och fotbollsfanatiker jag är så är jag givetvis partisk i frågan, men det är inte att Heimerson i det närmaste visar en avsky mot idrotten eller ens att han hånar alla som anser sig älska en idrottsförening som stör mig mest. Det är hans totala arrogans, hans besserwisseraktiga och raljanta ton som genomsyrar krönikan och det faktum att han uttrycker sig så enormt okunnigt som får det att brinna i skallen på mig. Det finns så mycket i hans text som gör mig upprörd att jag inte kan hålla tillbaka orden här nu.

 

För det första, vem är denne Heimersson att kalla folk som älskar ett lag, en förening, för idioter? Vem är han att avgöra om man kan älska en klubb eller inte? Han som uppenbarligen inte ens är i närheten av att bry sig om sport överhuvudtaget. Han får absolut gärna tycka att det är både märkligt och fånigt att säga sig älska och känna kärlek till exempelvis ett fotbollslag, men han har ingen rätt i världen att idiotförklara alla oss som känner på det viset inför en klubb. För mig är MFF en viktig del som alla bloggläsare säkerligen har insett, men jag har samtidigt en underbar fru, en ovärderlig son och en härlig familj runt mig som förstås är viktigast av allt. Dock finns det garanterat många som inte har det, som finner sin kanske enda riktiga glädje och gemenskap i närheten och kärleken till en klubb. Alla dessa människor, och även mig som verkligen brinner för ett lag, spottar du i ansiktet Heimerson,

 

Det stannar dock långt ifrån där. 

 

Så avslutar Heimerson krönikan och egentligen räcker det med att läsa den meningen för att jag ska gå i taket och fullständigt avsky krönikan i sig. Hur sanslöst okunnig och korkad får man vara?

 

Jag har inte det minsta problem med att folk tycker att det är fånigt med 22 män eller kvinnor som jagar en boll eller om man tycker att idrott är ointressant. Men att så totalt smutskasta och nedvärdera en av våra största och viktigaste rörelser i det här landet är horribelt. 

 

Du missar några viktiga poänger Heimerson:

 

* Du raljerar om att idrotten bara är en nöjesindustri som handlar om pengar och javisst, pengar styr mycket när det handlar om elitidrott idag MEN du råkar glömma att en stor, stor del av idrotten utövas under elitnivå och bygger på tusentals och åter tusentals ideella krafter som lägger ner såväl mycket tid som pengar på något de brinner för, ja rentav älskar. 

* Du missar också att vi har en regel som handlar om att 51 % av varje elitklubb ska vara medlemsägd och på så sätt i grunden styras av "vanliga" människor. Så nej, pengar är inte allt. Engagemang är allra viktigast. Det är dessutom ingen vinstaffär att driva en fotbollsklubb, inte ens på elitnivå. 

 

* En annan detalj du verkar ha undgått att se, eller begripa, är att det finns en massa människor som anser sig älska klubbar och brinna enormt för dessa på nivåer under den absoluta eliten. Är Nisse som sitter ute på landsbygden i Värmland och varje vecka lägger x antal timmar för sin favoritklubb i division 6 för att han anser sig älska den också en idiot menar du? Trots att hans klubb är så långt ifrån den nöjesindustri du raljerar kring som man bara kan komma? Du spottar även den här typen av idrottsfolk och supportrar i ansiktet, gång på gång, med din krönika. Mig inkluderad, som brinner allra, allra mest för Nickebo IK i division 4.

 

* Personlighetsförstörande skriver du att idrotten är. Då råkar du också glömma alla de historier som går att läsa, höra och ta del av om personer som anser att idrotten varit deras räddning, det som har tagit dem från droger, kriminalitet och ett liv klart mycket sämre än det som de nu har med idrotten som en viktig del.

 

* Idrottsrörelsens betydelse för folkhälsan behöver väl knappast ens nämnas, så självklar som den är.

 

* Girig är alltså idrottsrörelsen anser du. Den rörelse som till en extremt stor del som sagt utgörs av och bygger på ideela krafter och människor som ger pengar, inte är ute efter att tjäna dem. Plocka bort dina skygglappar och se alla engagerade människor som både lägger ner oerhört med tid och pengar för att alla småklubbar såväl i städerna som ute på landsbygden ska kunna överleva idag. De människorna och idrottsföreningarna som är en klart större del av idrotten än elitklubbarna. Och jag kan inte påstå att ens elitklubbarna i Sverige är särskilt giriga. Efter framgång, absolut, men inte efter pengar (åtminstone sällan). Det kostar att hålla igång verksamheten för en elitklubb och det smakar i form av sportslig framgång (vilket skänker stor glädje för klubbens supportrar, de du kallar för idioter), inte i form av ekonomiska överskott. 

 

 

På vilken annan arena sammanstrålar barn och ungdomar, samt även vuxna, med så många olika bakgrunder (från olika länder, olika kulturer, olika socioekonomiska områden etcetera) och förutsättningar som inom idrotten? Var integreras människor och då i synnerhet unga på ett lika enkelt och naturligt sätt som inom idrotten? Svara gärna på det. Självklart finns det många andra platser och sammanhang där människor arbetar för integration och allas lika värde, men det går inte att på fullt allvar mena att idrotten inte spelar en viktig del i det arbetet. Varje år, varje månad, varje vecka, varje dag. Överallt. 

 

Med den ovan länkade krönikan spottar enligt mig Heimerson precis varenda person som på något sätt är en del av den svenska idrottsrörelsen rakt i ansiktet. Och alla som dessutom känner en speciell kärlek till en klubb fullständigt duschas i saliv från Heimerson, för att sedan stampas lite extra på. 

 

Jag kanske överreagerar då idrotten i allmänhet och fotbollen i synnerhet ligger mig så varmt om hjärtat, men Heimersons krönika var det sämsta, mest nonchalanta och hånfulla samt det mest okunniga som jag har läst på åratal.