Avkoppling, sol, bad och bröllop
Så var det äntligen dags att skriva lite, eller ganska mycket lär det nog bli, om vår Greklandssemester som bland annat innehöll vårt bröllop. Det var två veckor som innehöll alldeles för mycket roliga och bra saker för att allt ska få plats här, men jag gör ett försök att summera på ett någorlunda begripligt sätt utan att sväva ut i ett uppsatsskrivande :)
För några veckor sedan drog vi hursomhelst iväg till Grekland och Kreta. Till Chania närmre bestämt, eller precis utanför. Det kunde ha varit för att inleda en av många utlandsresor tillsammans, men nu var det ju dessutom mer än så då huvudsyftet med resan var att gifta oss. Inte i hemlighet, många här hemma kände till det, men utan nära och kära.
Fint hotell, vacker utsikt och en nöjd liten Theo:
'
Om vi då börjar med just bröllopet så finns det mycket att skriva, förstås, men samtidigt gör det inte själva upplevelsen rättvisa. Det är svårt att sätta ord på hur enormt stort ögonblicket var och hur stolt och lycklig man var när vi stod där tätt intill varandra, nära strandkanten och med den fantastiska utsikten för ögonen. Både själva bröllopet och den efterföljande fotograferingen blev minst lika bra, om inte bättre, som vi hade vågat hoppas på. Vi var nöjda med allt från präst till fotograf. Det funkade också fint att ha Theo med oss, även om han var lite trött. Junior somnade dessutom lagom till fotosessionen så vi fick gott om tid tillsammans med fotografen att bara ta en massa bra bilder och vara glada, nöjda och njuta av ögonblicket.
Det blev en oerhört känslosam, fin och minnesvärd eftermiddag. På kvällen passade vi på att gå på grekisk, eller kretansk för att vara precis, afton på hotellet där vi bodde. Grekisk buffé, musik och dans bjöds det på och vår stora dag fick ett bra avslut.
Första firandet efter bröllopet :)
På den grekiska aftonen på hotellet efter vårt bröllop samma dag. Nygift och nöjd!
När vi väl var nygifta väntade över en veckas härlig semester. Vi anlände ju några dagar före vigseln och var sedan kvar i ytterligare tio dagar. Dagar som innehöll myckt sol, bad och slappande. Theo trivdes som fisken i vattnet på hotellet, personalen älskade honom och att junior var så nöjd gjorde förstås hela vistelsen såväl enklare som roligare för Karin och mig också. Vi spenderade ganska mycket tid i anslutning till hotellet med solande och badande, men passade förstås också på att se oss om lite.
Vi var bland annat inne i Chania ett par gånger och den staden var verkligen värd ett besök. Väldigt vacker! Jag gillade skarpt de små gatorna med sina många butiker i den äldre delen och hamnen med sitt restaurangstråk var en av de finare platserna jag har besökt. Riktigt läckert att sitta där såväl mitt på dagen som på kvällen när mörkret hade lagt sig.
Hamnen i Chania. Fint där som sagt!
På en av Chanias många smågator.
Chania by night.
Vi var också på en endagarstur med buss som Fritidsresor hade styrt upp ner till öns södra kust (vi bodde på den norra) och den minst sagt fina, berömda stranden Elafonissi. På vägen dit ner gjorde vi stopp i Kandanos och i Paleochora. Fina små ställen båda två, Kandanos mest liknade en by med en vacker kyrka och Paleochora ett fiskesamhälle ute vid kusten som var riktigt fint och mysigt. Det förstnämnda var också av historisk betydelse då tyskarna var där och krigade under andra världskriget. Även Paleochora innehöll minnen av krig, fick vi berättat för oss av guiden, då turkarna var där på 1800-talet och stod för ett riktigt blodbad.
Efter de här intressanta kom vi fram till Elafonissi och det var en minst sagt imponerande strand. Inte konstigt att den på nätet beskrivs som Kretas finaste. Det blev några sköna timmar där innan det var dags att åka norrut igen.
Allt som allt var det en givande och kul dag. Roligt att se sig om lite och på uppleva fler delar av Kreta och ta lite del av den grekiska samt kretanska historien.
Det mest imponerande på hela resan var nästan busschauffören på endagarsturen. Han körde med en nästintill löjlig självklarhet med den stora, stora bussen på de krokiga, krokiga (sa jag krokiga?) och inte minst djävulskt smala serpentinvägarna med stupen några decimeter från däcken. Yrkesman.
Överhuvudtaget blev hela Chaniavistelsen jättebra för oss. Theo trivdes och repade sig snabbt efter den feber han åkte på precis före avresan, hotellet var både fint och fräscht men samtidigt rätt litet och mysigt plus helt perfekt för barnfamiljer, vädret var kanon rakt igenom, bröllopet blev som sagt så bra man bara kunde önska och mer därtill, maten var grym, upplevelserna gav mycket och bemötandet var bra överallt.
Nu låter det här som ett sånt där klassisk blogginlägg, som likaväl kunde ha kortats ner till en Facebookuppdatering eller summerats på Twitter, där allt ska lyftas fram som något fullständigt fantastiskt när man har varit utomlands (eller på middag hos vännerna, eller på söndagsutflykt eller på weekend i Stockholm etcetera - visst känner man igen den "visa upp sitt perfekta liv-taktiken" via sociala medier?) men det finns ingen anledning att inte höja de här två veckorna till skyarna. Det blev precis vad vi hade hoppats på eller bättre och var ett väldigt skönt avbrott i vardagen, inte minst för Karin som kunde koppla bort jobbet och mycket välförtjänt unna sig lite ledighet.
God mat som sagt :)
Att vi kommer tillbaka till Hotel Theo vågar jag dessutom nästan lova. Det vore grymt att åka tillbaka och fira bröllopsdag där någon gång i framtiden. Dit och till Montego Bay i Jamaica, där vi ju spenderade två månader i slutet av 2012, måste vi bara igen då de platserna verkligen har satt sina spår på ett positivt sätt hos mig (och oss).
På restaurang sista kvällen.
Kommentarer
Trackback