Pappastolthet, vuxenpoäng och lite annat
Vuxenpoängen måste verkligen sägas ha trillat in rejält för oss senaste knappa året. Föräldraskap, radhus och en kombi på uppfarten. Inte illa! Det definitiva beviset på att vi är vuxna nu jag och Karin kom dock förra veckan. Då landade nämligen tidningen Vi i villa i brevlådan. Då måste man väl räknas som vuxen? På riktigt, menar jag?
. . .
Som jag nämnt här tidigare i bloggen var vissa av mina tidigare elever inne på att jag redan var gammal. Riktigt gammal. Eller åtminstone att jag hade 30-årskris redan.
Frågan är om det kan räknas in bland de hett åtråvärda vuxenpoängen? I så fall har jag många sådana nu.
Fick för övrigt ett SMS av en gammal elev som smådrygade lite via mess häromdagen. Jag hade tidigare svarat att hon borde göra lite nytta. Svaret på det? "Gör det själv gubbjävel :)". Dagens unga.. :)
#30-årskris #dagensunga
(om vi ska slänga oss med lite Twitter-uttryck)
...
På tal om Twitter så tipsar jag er alla om att följa oss (Nickebo IK) där. Jag är skribenten och ni hittar oss under namnet Nickebo IK, @NickeboIK1933. Läsvärt!
...
Tittade på Eurotalk i onsdags när junior sov. Så skönt att Lasse Lagerbäck i studion, så glad att han har fått lite upprättelse sedan han klev in i Viasats studio som expert och nu även gästar fan-TV-program ibland. Han fick ju så mycket skit som förbundskapten då han ansågs tråkig och hånades för defensiv fotboll. Nu visar han gång på gång hur kunnig han är samtidigt som han är både rolig och skön att lyssna på.
Dessutom var han i mina ögon en bättre förbundskapten än populisten Erik Hamrén...
...
...
Min tidigare lagkamrat i NIK, för övrigt fortfarande lagkapten där, Christofer Eriksson sa en gång med enorm stolthet i rösten "jag brukar gå där med min lilla son, han gillar att gunga där" om någon plats i Kalmar som det pratades om i omklädningsrummet. Den där stoltheten värmde redan hos mig, det var fint att höra (för det kunde man förstå bara genom att lyssna och genom att se hans ansiktsuttryck) hur mycket de där promenaderna med sonen betydde.
Nu förstår jag också verkligen hur han kan tänkas ha känt sig och varför stoltheten var så påtalande i det ögonblicket.
Så stort att vara pappa. En sådan mäktig, fantastiskt stolthet. Varje dag.
...
Gällande Theo förresten, från början var Karin stenhård på att han inte ska fostras till någon MFF:are, han ska om han någon gång blir fotbollsintresserad själv få välja lag. Jag köpte det faktiskt och har enligt mig själv inte gjort några direkta försök att inpränta MFF-identiteten i honom.
Nu, till stor förvåning, verkar dock min blivande fru ha mjuknat en aning... :)
Åtminstone kan inte jag tolka det på annat sätt. För ett par veckor sedan, när jag tittade på derbyt mot Helsingborg och man hörde MFF-klacken sjunga, låg hon nämligen utsträckt med Theo i soffan och lät honom gunga med samtidigt som hon nynnade "hoppa om du älskar Malmö FF". Och nu, för några dagar sedan, konstaterade hon att nej, Theo ska inte få några MFF-babykläder, i alla fall inte för våra gemensamma pengar, MEN om jag köper det för mina egna däremot då var det däremot okej. Jag ser en öppning, jag känner hoppet stiga... :)
