2-2 var som en seger
Sällan har en poäng, ett kryss, känts så mycket som en seger som när MFF kvitterade mot AIK i 94:e minuten i måndags. Vilken glädje! Dessutom så oerhört starkt av Malmö att hämta in 0-2 mot ett lag som AIK. Jag skulle hävda att de är svårast i hela landet att lyckas ta in ett sådant underläge mot och jag ser dem fortfarande som farligaste guldutmanaren framåt hösten. Att då lyckas kriga sig till 2-2 efter att ha legat under med 0-2 en bit in i andra halvlek är enormt starkt och viktigt, nu kom ju AIK inte närmare i tabellen.
Lite lustigt var det att jag satt för mig själv och funderade i början av matchen. "Ett kryss skulle man ändå kunna ta idag, i alla fall en stabil insats och 0-0. Men blir det mål kan ju å andra sidan kan ju ett kryss kännas som en besvikelse, beroende på hur matchen utvecklar sig". Hade jag då vetat att det skulle bli 2-2 i fjärde stopptidsminuten hade jag tagit det alla dagar i veckan. Känslorna efteråt var som efter en seger! :)
Det har varit ganska många diskussioner i MFF-kretsar på forum och så vidare gällande om MFF egentligen har spelat så bra i år eller inte. Personligen tycker jag att årets Malmö är starkare än fjolårets, Åge Hareides lagbygge är stabilare och har fler dimensioner än vad Rikard Norlings lag var. Nu vann som bekant det laget guldet och spelade bländande i många matcher, men jag tycker att den här upplagan har visat upp en större mångsidighet. Årets MFF kan vinna "skitmatcher" utan att glänsa, laget kan kriga sig in i matcher som i den mot AIK och kan också, likt fjolårets, spela ut motståndarna genom riktigt bra och passningsorienterad fotboll.
Ifjol är jag övertygad om att AIK-matchen hade gett en förlust om scenariot varit detsamma som i måndags och MFF hamnat i ett 0-2-underläge. MFF 2013 hade nämligen svårt att komma tillbaka in i matcher där det gick emot och spelet hackade. Nu spelade de visserligen ganska bra rakt igenom i måndags men poängen är ändå den att Malmö anno 2014 på ett annat sätt än fjolårets upplaga klarar av att kämpa sig tillbaka när det går tungt. Det är en mycket viktig detalj och jag tror att det kommer att ge MFF flera viktiga poäng framöver i år.
Jag gillar dessutom att Hareide har fått in ett lite mer cyniskt spelsätt. Även om Malmö fortfarande trillar boll och står för en possessionfotboll (som de också ska, de var ju bäst i Sverige på den typen av spel ifjol) så har de stundtals visat prov på en lite rakare, enklare fotboll när det har behövts. Mer mångsidigt i år, som sagt.
Spelet mot AIK var så pass positivt och bra att jag innan kvittering fick en känsla som sa att även om en förlust vore oerhört tung så skulle den inte kännas oroande för fem öre, utan snarare var känslan att kommer MFF upp i en sådan nivå så är det ytterst få lag som rår på dem. Med den tanken snurrandes hade man kunnat ta en förlust mot "Gnaget" och ändå känna positiva vibbar, men givetvis hade det svidit rejält att förlora. Så förstås helt underbart och så jäkla skönt när 2-2 kom till slut. Ett mål som visserligen borde ha dömts bort för offside (det medger jag, trots att jag kan vara sjukt partisk) men rättvist sett till 90 minuter.
Nu ska jag ta och veva Pawel Cibickis underbara kvitteringsmål om och om och om igen. Njutning! :)
. . . . . . . .
Spelar som bekant inte fotboll själv just nu men gläds rejält åt att lagen i mitt hjärta, NIK och MFF, går bra. NIK har inlett med fyra vinster, två kryss och två förluster. Alltså 14 poäng på åtta matcher. Det att jämföra med ynka fyra på de första nio matcherna ifjol.
MFF hade för övrigt inför måndagens match tagit åtta poäng mer än efter samma antal, tio, matcher ifjol. Anmärkningsvärt och riktigt imponerande.
