Roadtrip söderut med lyckat resultat
Förra fredagen satte vi oss i bilen för att ta oss via ett stopp i Stockholm hos Jonas och Erika till vårt första resmål i form av Kalmar, eller strax utanför där mitt barndomshem är beläget rättare sagt. Därefter väntade sedan dessutom en tur än mer söderut till vår gamla hemstad Helsingborg.
Theo har den senaste tiden inte direkt älskat bilåkande så vi var lite skeptiska till hur det skulle funka med honom i bilen, men glädjande nog gick det klart över förväntan. Ner till Stockholm kom vi smidigt och efter en natt där gick det smidigt även ner till Småland. Ett enda stopp på vägen gjorde vi innan vi var framme.
Det är alltid kul att komma hem, jag kommer alltid att kalla landsbygden utanför Kalmar där jag har vuxit upp för mitt hem. Inte minst nu sedan Theo kom. Det är så mycket stolthet och glädje i att få se hur mamma och pappa leker med sitt barnbarn och se deras lycka över att ha oss där. Ett stort mått av stolthet var det också när jag fick ta med Karin dit ner för första gången, det var också stort. Fina ögonblick som kommer att finnas kvar länge, länge.
Mitt barndomshem, en idyll!
De här dagarna blev de bästa på länge där nere. Vi hade det så lugnt, skönt och avkopplande och Theo trivdes som fisken i vattnet. Även mamma och pappa var förstås glada över att vi var där och tillsammans hade vi några riktigt fina dagar. Det blev som vanligt mycket slappande och nostalgiska tillbakablickar via promenader och spenderande av tid på gamla favoritplatser där nere i Smålandsskogarna. Vi hann dessutom med en tur till Kalmar och fick lite tid själva där när junior i sin tur var hemma hos mina föräldrar.
Theo i trädgården hemma i Småland.
Theo i trädgården hemma i Småland.
Hanna och Micke kom också förbi en eftermiddag och det var två riktigt kära återseenden av mina barndomsvänner. Som alltid inbjöd det till många skratt och några roliga timmar rann iväg.
En stolt farmor...
...och stolta farföräldrar :)
Efter att vi hade sagt hej då till Småland samt mamma och pappa där styrde vi sedan vidare mot Helsingborg. Staden som har en speciell plats i våra hjärtan, jag tror jag kan tala för Karin här också, då det var där vi flyttade ihop och tog ett nytt kliv i vårt förhållande. Det var både nyttigt och väldigt kul att få skapa sig något eget tillsammans där, bara vi, en gång i tiden (inte så längesen, våren 2010 närmare bestämt, men det känns som att mycket vatten har runnit under broarna sedan dess).
Nu var vi tillbaka för första gången sedan vi flyttade hem till Gävle igen (Gävle kommer också alltid vara hem för mig, då jag började stå på egna ben på riktigt här uppe hösten 2006 och nu har fått ta ett nytt, stort kliv här) förra sommaren. Förhoppningen var att vi skulle lyckas återuppleva och väcka en del gamla minnen och känslor från tiden där nere och det lyckades verkligen.
Kärnan i Helsingborg.
Det blev riktiga kanondagar även i Skåne där vi hann plocka fram en del guldkorn sedan tiden som Helsingborgsbor. Det bland annat genom att sola och bada på den lååånga och vackra stranden Gröningen med utsikt över Danmark. Dessutom genom att promenera till och i Pålsjö skog (ni som har sett filmen Hata Göteborg minns säkert Pålsjö slott där ungdomarna i filmen hänger när det vankas musikuppträdande), en av våra favoritplatser när vi bodde där nere och en plats som är både vacker och skön att vandra igenom oavsett årstid. Vi passade även på att ta en tur på stan, strosa runt och bara njuta av sommaren i en av Sveriges vackraste sommarstäder (jag måste hylla Helsingborg som stad, även om fotbollslaget och delar av dess fansskara allt annat än imponerar på mig).
Pålsjö.
Pålsjö skog igen.
Det var riktigt härligt att vara tillbaka och dessutom kändes det bra att verkligen återuppleva en del av det som var, trots att allt är annorlunda för oss nu (ännu bättre nu förstås, men tiden i Helsingborg mellan 2010 - 2013 var viktig och värdefull för oss).
Promenad längs med Gröningen.
Vi i sanden på Gröningen :)
För min del blev det även ett kärt återseende av Malmö och Stadion där nere då jag under onsdagskvällen var på plats för att se MFF i Champions League-kvalet. Nu var matchen långt ifrån något att hurra för men det var en skön känsla som spred sig hos mig av att vara på arenan och stå i klacken igen.
Jag vet att det inte minst under sommaren i det närmaste tävlas i att posta lyckliga bilder av sig själv och sina nära via diverse sociala medier och fullständigt skrika ut hur bra man har det. Men det är ingen överdrift att höja den här minisemestern i de södra delarna av Sverige till skyarna och konstatera att vi knappast kunde ha haft en bättre vecka.
Att vi på vägen hem dessutom åkte förbi Alingsås för att ta en titt på den katt vi har tingat inför hösten och där fick såväl ett trevligt möte med den som ett skönt bad och därefter hann göra ett kort stopp i Örebro (jag fastnade direkt för den stadens arkitektur och utformning, den måste jag se mer av någon annan gång) gjorde inte helhetsintrycket sämre.
Så sammanfattningsvis: En minst sagt bra och lyckad roadtrip som gav hela familjen välbehövlig avkoppling och nya minnen att dela.
Bara att tacka och ta emot!
Theo i sanden på Gröningen.
Kommentarer
Trackback