alfredssons vardag

I natt var en natt modell jobbigare här hemma. Theo vaknade till halv tre och lyckades därefter inte somna förrän klockan fem. Jobbigt för honom själv, jobbigt för oss. Det är, som jag redan varit inne på i bloggen, inte alltid lätt att i sådana lägen känna sig som en bra pappa och att hålla borta frustrationen.

 

Jag får delvis skylla mig själv den här gången för den uteblivna sömnen. Naivt tänkte jag, efter två bra nätter där junior har sovit tryggt intill mig, att den här lösningen med Theo i vår säng skulle innebära en tredje natt fylld av sömn och kikade  lugnt på VM-semifinalen i tron att jag ändå skulle få sova nog mycket.

 

Att det blev lite sömn är dock inte poängen med mitt inlägg. Jag vill inte ha någon sympati, lite sömnbrist klarar man. Inte minst när man läser den här artikeln:

 

 

Som relativt nybliven pappa kunde jag inte göra annat än att beröras och det rejält. Tårarna rann nerför kinderna nyss när jag läste den här artikeln. En artikel som jag hittade av en slump då en Facebook-vän länkade den.

 

När man sätter det i perspektiv och jämför sin egen uppkommande frustration som känns av efter och under en natt utan sömn, även om det blir allt enklare att tänka positivt och försöka att hålla humöret uppe, med det livsöde som berättas i artikeln tänker jag ännu en gång på vilket fantastiskt liv jag just nu lever. Med den familjens upplevelser i åtanke skulle jag, som det spontant känns när man har läst artikeln, ta varenda mer eller mindre sömnlös natt om det var vad som krävdes för att få spendera tid med min underbara son och familj.

 

Som med allt annat i livet är det inte enbart enkelt att vara förälder, det har jag redan varit inne på. Men det är ändå så fantastiskt, en sådan lycka och gåva, varenda dag. Ja, varenda minut. Oavsett hur lite sömn det blir, hur mycket slit det är eller hur mycket gråt vissa dagar innehåller är dagarna ändå dagar fyllda med lycka.

 

Varje morgon, inte minst efter en tung natt, påminns man om hur mycket Theo betyder för oss och man får också en ovärderlig bekräftelse på hur mycket vi också betyder för honom. I morse sken han upp i ett stort leende vid frukostbordet när jag kom ner för trappan och då sopas tröttheten och det mindre roliga humöret bort på en sekund. Det är omöjligt att inte bli varm inombords och känna en enorm glädje i sådana lägen. Så tack Theo, och tack Karin som alltid är en fantastisk mamma för lillen, för att ni lyser upp vardagen precis varje dag oavsett hur goda förutsättningarna för skratt och glatt humör är.