alfredssons vardag

Det drar ihop sig till val och inte sällan rör snacket i såväl riksmedierna som på sociala medier SD och deras åsikter, värderingar etcetera. Jag har tidigare varit inne på debatten kring SD och den som jag ser det totalt felaktiga taktiken som många motståndare till partiet använder sig av. Samma spår är jag inne på idag, då det bara blir allt tydligare hur fel (i mina ögon) motståndarsidan ofta agerar.

 

Man kan absolut tycka vad man vill om SD, deras idéer och om folk som röstar på dem. Det är förståeligt och det är också fritt fram i ett land med åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Dock begriper jag inte riktigt hur så många kan göra samma misstag, om och om igen. Det jag syftar på är de många och högljudda SD-motståndarna vars agerade garanterat enbart gynnar SD.

 

Jag skulle utveckla hur jag tänker. Först kan jag dock bara konstatera att om jag hade varit PR-ansvarig för SD hade jag bara lutat mig tillbaka och gnuggat händerna nu. För så fel kommer den "motståndskampanj" som just nu drivs via sociala medier, samt även i riksmedierna, att slå. Så mycket kommer den snarare att gynna SD än att sänka dem.

 

Och jag kan omöjligtvis begripa hur folk kan undvika att se det. Helt obegripligt.

 

Men likväl kommer, om SD gör ett riktigt bra val, såväl "vanliga" medborgare som medierepresentanter stå där, klia sig i huvudet och fråga sig hur i hela världen SD kan lyckas så. Trots att svaret åtminstone till viss del är givet och handlar om hur illa motståndarsidan har spelat sina kort år efter år sedan senaste riksdagsvalet.

 

Jag tycker inte att de tillför någonting positivt i riksdagen, men jag är övertygad om att de aldrig någonsin kommer att åka ur densamma så länge motståndarna agerar så naivt och korkat rent ut sagt.

 

Jag har tidigare varit inne på vikten av att ta debatten, ta emot de frågor som SD (eller vilket parti det nu än skulle handla om och som man inte delar åsikterna med) lyfter upp och diskutera dem, komma med motargument, vara saklig, konkret och själv ha vettiga åsikter innan man ger svar på tal eller attackerar själv i debatten.

För mig är det så självklart. För om jag bemöts på ett arrogant och nonchalant, hånfullt eller nedvärderande sätt av någon som är av en annan åsikt än den jag har i en fråga så svarar jag naturligt nog med att inte ta till mig eller ännu troligare genom att stärka min egen åsikt. Inte reflekterar jag då över det jag tycker, över det jag står för, och funderar över om det verkligen är det bästa eller det rätta. Det är inte heller omöjligt att jag i en situation där jag upplever att någon annan bespottas och hånas för sin åsikt stöttar den personen på grund av behandlingen den utsätts för, utan att för den skull nödvändigtvis hålla med om den hånade personens åsikt.

 

På samma sätt är det ganska självklart att SD-sympatisörer bara blir ännu mer övertygade om sina ståndpunkter och åsikter när de hånande, raljerande och förlöjligande kommentarerna - utan minsta konstruktiva inslag - haglar dag efter dag. Dessutom, vilket är allvarligare om man nu ska se till SD:s framgångar, är det ganska logiskt om folk som kan tänka sig att rösta på så kallade missnöjespartier känner att de får ytterligare en anledning när ett sådant parti bemöts på det sätt som nu är vardag på nätet i SD:s fall. Om jag är smått bitter och missnöjd över saker i samhället, kanske överväger en röst på SD och sedan tar del av en promille av alla hånfulla och raljerande kommentarer från motståndarsidan så är det inte helt otroligt (tvärtom snarare logiskt) om min känsla av missnöje och irritation då stärks och det leder till en SD-röst på valdagen.

 

Jag tror rentav att folk som egentligen inte ens skulle vara i närheten av att rösta på SD tröttnar på debattklimatet som råder just nu och på grund av det röstar på ett parti som de annars inte ens tänkt tanken på att stötta. Givetvis en spekulation men jag tror att det kan bli så.

 

Senaste exemplet på felriktat SD-motstånd hämtas från Södertälje (och även Skåne samt Stockholm) och uppvisar prov på ren jäkla idioti. Där har facket valt att plocka bort SD:s valaffischer på bussarna för att de dels har lett till vandalisering och dels anses skapa en hotbild mot chaufförerna. Hur fan tänker man ärligt talat om man tror att vägen mot ett SD-fritt Sverige, eller en SD-fri riksdag, går via att vandalisera, förstöra och rentav hota? Finns det verkligen människor som är så dumma att de tror att de gör samhället en tjänst genom att bete sig så? Man blir mörkrädd och det är ju snarare så att den typen av människor och den typen av handlingar verkligen är ett hot mot demokratin.

 

Och tyvärr är jag rätt övertygad om att jag kommer att kunna säga "vad var det jag sa" när valresultatet presenteras.