alfredssons vardag

Ja, jag är enormt partisk i frågan som den MFF:are jag är. Men jag är garanterat inte ensam om att tycka att gårdagens fantastiska MFF-insats mot plastklubben från Salzburg med det vidriga tilläggsnamnet Red Bull var en seger för fotbollen. En seger för den medlemsstyrda klubben mot den enbart av Red Bulls pengar och marknadsföringsintresse skapade plastvarianten från Österrike. 

 

Hursomhelst, alla som läser bloggen vet sedan tidigare vad jag tycker om Salzburg som klubb. Det kan alla MFF:are strunta i nu och bara njuta. Ja, alla som gläds åt att ett svenskt lag har nått Champions League för första gången sedan 2000 kan njuta. Och som jag njuter!

 

Samtidigt förstår jag de fans till andra lag som inte är glada för MFF:s skull. Jag hade ärligt talat aldrig hoppats på ett annat svenskt lag än MFF skulle nå CL-gruppspelet. Man kan prata om att det är bra för svensk fotboll, absolut, men jag förstår också om man ser till sitt eget lag i första hand och inte vill att andra klubbar ska få enorma resurser. Helt logiskt! 

 

Att MFF:s prestation är värd att hyllas verkar dock de flesta vara eniga om. De har slagit ut flera bra lag på vägen, Salzburg är ett riktigt vasst lag oavsett vad man tycker om dem, och gårdagens returmöte med österrikarna var oerhört imponerande. Det säger jag inte bara som MFF:are. Att gå ut och nästintill totalt neutralisera motståndarnas offensiv, som var riktigt stark och farlig i Salzburg senast då hemmalaget skapade många chanser mot ett pressat Malmö, samtidigt som man lyckas skapa chanser framåt och göra tre mål är inte bara bra utan riktigt, riktigt urstarkt. Det bästa jag har sett av MFF någonsin skulle jag nog våga påstå, möjligtvis i konkurrens med derbykrossen 2012 då HIF kördes över med 3-0. Men Salzburg är ett klart bättre lag än vad Helsingborg var då och matchens dignitet var också klart större nu. 

 

MFF var helt taktiskt briljanta igår, jag kan inte nog hylla tränaren Åge Hareide som hela säsongen har fått fram ett mer effektivt och lite rakare Malmö utan att för den skull ta bort possessionspelet och förmågan att styra matcherna genom att spela en kreativ fotboll. MFF har blivit mer mångsidigt och det såg vi ett utmärkt exempel på igår. Ingen hade förutspått att Hareide skulle skicka ut sitt lag i en 3-5-2/5-3-2-variant likt van Gaalss succéformation med Holland i VM. Verkligen ingen kunde lista ut det. Men så gjorde Hareide, visade fingertoppskänsla och fick ruggigt bra utdelning på den taktiken. Vi fick se ett MFF som totalt stängde bakåt, med tre säkra mittbackar och hårt jobbande yttrar, samt ett MFF som offensivt ställde om blixtsnabbt och med teknisk skicklighet. De himmelsblå var helt enkelt lysande och kompletta för kvällen.

 

Nervositeten var enorm här hemma och jag snarare led än njöt mig igenom 90 minuter plus stopptid. Det var först efter slutsignalen som man kunde börja njuta och andas ut. Vilken glädje, vilka rysningar! 

 

Nu fick jag inte vara med nere på Stadion och uppleva det hela, något som garanterat hade varit den bästa fotbollsupplevelsen någonsin i livet, men lyckan var inte mindre för det. Det här är  riktigt stort och någonting som man som MFF:are kommer att se tillbaka på, njuta av och minnas länge, länge.