Hårt slit (och god hjälp) som har gett resultat
Äntligen dags för lite bloggande igen lagom till påskhelgsslutet (då jag skrev de senaste inläggen). Mycket har hänt på sista tiden, åtminstone när det gäller det som kretsar kring vår flytt och vårt nya hus. Efter mycket packande, slit, målande och fixande är vi äntligen på plats på riktigt. Det vill säga att vi börjar få vårt nya hem att likna just ett eget hem, med vår stil och vårt tänk som genomsyrar huset nu. Visst finns det fortfarande en hel del att göra, men vi har tagit många och långa kliv på vägen.
Inte utan hjälp ska tilläggas. Inte utan stor hjälp, ärligt talat. Mina svärföräldrar har varit flitiga medhjälpare här med såväl flytt och målning som passning av junior för att underlätta för oss. Och när det var dags för flytt för ett par veckor sedan klev min gamle IK Sätra-kumpan och favorit-brevbärare Pettersson in i handlingen tillsammans med sin sambo Marie. Med allas hjälp gick allt smidigt och var klart enklare än förväntat.
Flyttlasset. Skönt att ha det jobbet avklarat!
Nämnde Brevbäraren och Karins faster Titti tar lite välförtjänt fika under flyttslitet.
Förra helgen var sedan svärfar Håkan och Karins brorsa Jonas här och skruvade och donade samtidigt som svärmor Anna röjde i trädgården. Dessutom har mamma varit här nu under påsken och vi har tillsammans sett till att få väldigt mycket gjort. Så nu, efter många timmars jobb som ändå har känts enklare än förväntat, börjar det här nu verkligen kännas som vårt och vara ett hem - på riktigt.
Vårt sovrum innan vi målade om det. Ljust brun, typ cappuccinobrun, numera.
Vårt barnrum/gästrum innan ommålning och tapetsering. Bilder kommer snart!
