Välförtjänt, riktigt välförtjänt!
Måndagskvällen bjöd på en rysare i fotbollsväg av det jobbiga slaget när MFF till slut besegrade Mjällby med 1-0 och tog tre så grymt viktiga poäng i guldstriden. 90 nervösa minuter och ganska mycket frustration - men när väl det matchavgörande målet kom i 84:e minuten var det både välförtjänt och roligt på flera sätt.
Framför allt för att det var så viktigt, förstås, och för att MFF dessutom var förtjänta av såväl ett ledningsmål som en seger. Men även för att spelaren som avgjorde, Erik Friberg, var extra värd att få bli matchvinnare.
För som jag unnar Friberg att få spela den hjälterollen. En krigare, en spelare som alltid ger 100% för MFF men som ändå har varit ifrågasatt, kritiserad av ganska många supportrar, bänkad och inte ansetts vara nog bra för att kunna bära upp MFF-mittfältet. Det är han kanske inte heller, han är rätt bra på det mesta men saknar delvis spetsegenskaper som de andra innermittfältarna har i dagens Malmö. Men han är förtjänt av så mycket mer än den många gånger orättvisa kritiken och suckarna från folk på läktarna, folk som inte sällan saknar förmågan att se vilken nytta spelare som Friberg gör utan bara ser de avgörande passningarna, de snygga dribblingarna och de avgörande målen. Sådant som Friberg normalt sett väldigt sällan står för, men för den skull ändå med sina löpningar, sitt slit och sin energi alltid bidrar med mycket.
Jag älskar att de såna spelare, de som aldrig ger sig och som man alltid vet att man kommer att få se ett 100-procentigt jobb från i varje match, vecka efter vecka. Att då just Friberg, riktigt bra såväl i derbykrossen förra veckan som i måndags, dessutom fick kliva fram som matchvinnare värmde verkligen extra.
Framför allt för att det var så viktigt, förstås, och för att MFF dessutom var förtjänta av såväl ett ledningsmål som en seger. Men även för att spelaren som avgjorde, Erik Friberg, var extra värd att få bli matchvinnare.
För som jag unnar Friberg att få spela den hjälterollen. En krigare, en spelare som alltid ger 100% för MFF men som ändå har varit ifrågasatt, kritiserad av ganska många supportrar, bänkad och inte ansetts vara nog bra för att kunna bära upp MFF-mittfältet. Det är han kanske inte heller, han är rätt bra på det mesta men saknar delvis spetsegenskaper som de andra innermittfältarna har i dagens Malmö. Men han är förtjänt av så mycket mer än den många gånger orättvisa kritiken och suckarna från folk på läktarna, folk som inte sällan saknar förmågan att se vilken nytta spelare som Friberg gör utan bara ser de avgörande passningarna, de snygga dribblingarna och de avgörande målen. Sådant som Friberg normalt sett väldigt sällan står för, men för den skull ändå med sina löpningar, sitt slit och sin energi alltid bidrar med mycket.
Jag älskar att de såna spelare, de som aldrig ger sig och som man alltid vet att man kommer att få se ett 100-procentigt jobb från i varje match, vecka efter vecka. Att då just Friberg, riktigt bra såväl i derbykrossen förra veckan som i måndags, dessutom fick kliva fram som matchvinnare värmde verkligen extra.
Kommentarer
Trackback
