alfredssons vardag

Så var första jobbveckan, en fyradagarsvecka för mig, sedan den sköna inledande pappaledigheten över. En vecka som har varit rätt hektisk med allt från sömnsnåla nätter till långa dagar med utvecklingssamtal som extra krydda. Samtidigt har det trots allt gått bra att jobba igen och trots en viss trötthet och en hel del slit har det varit lyckade dagar. Men det är förstås ändå givet att man längtar hem till Karin och Theo och varje dag ser fram emot att komma hem till de två igen, oavsett hur bra dagen på jobbet är.

 

Välkomnandet tillbaka till skolan värmde då såväl kollegor som väldigt många av eleverna har passat på att gratulera och fått mig att känna att jag ändå var lite saknad när jag var borta. Förstås alltid skönt att få lite bekräftelse på att man gör någonting bra och är uppskattad :)

 

Det är överhuvudtaget något som faktiskt gör det roligare att jobba med barn än med gymnasielever, just det att de är duktiga på att visa att de uppskattar oss lärare och ofta är tacksamma att arbeta tillsammans med, även de dagar som långt ifrån går klockrent.

 

Veckan har på det stora hela rullat på utan något annat av större värde att notera när det gäller jobb och vardag. Men däremot var onsdagen en riktigt speciell dag. Det av två anledningar som involverar de två överlägset viktigaste och mest betydelsefulla kvinnorna i mitt liv. Till att börja med ett stort grattis på födelsedagen, alltså 16/10, kära mamma. Och tack för att jag har fått känna dig i sex år nu Karin! Sex år på dagen, i onsdags, var det nämligen sedan vi träffades för första gången och med facit i hand förändrade ju minst sagt det tillfället mitt liv för alltid.

 

Karin och jag fick inget direkt tillfälle att fira våra sex år som väldigt nära, det blir ju inte så mycket egentid nu med lillen i huset, men fick passa på att ha en mysig hemmakväll med vårt lilla nytillskott och det var förstås ett firande i sig. Mamma får i sin tur vänta med uppvaktning tills hon och pappa kommer hit om några veckor, men för att skicka en extra varm tanke till min kära mor passade jag på att köpa årets Rosa Band, något som har varit en självklarhet för mig sedan den tuffa tiden 2006.

 

Så många varma tankar både till min älskade sambo och mamma, alla dagar förstås men särskilt i onsdags :)