alfredssons vardag

Sent omsider bestämde vi oss, efter mycket funderande, för att ta en tripp söderut till Kingston och vidare uppåt, längs den östra sidan av landet, med bland annat en tur upp på Blue Mountain, ett både stort och välkänt berg som sträcker sig över en stor yta från söder och uppåt. Med facit i hand var det för jäkla väl att vi tackade ja till den rundturen. De senaste dagarna, onsdag och torsdag, har nämligen varit de absolut bästa hittills här och då konkurrensen är hård är det inte svårt att förstå att de med andra ord har varit oerhört bra.

 

Vi fick ge oss på en bagaruppstigning i onsdags, 04.15 ringde klockan, för tidig avfärd söderut. Vid ratten satt en god vän till Doc, tysken vi hyr av, i form av en skön österrikare i 60-årsåldern. Han hade enorm kunskap om landet, har bott här i åtminstone 30 år och guidar dagligen turister på diverse turer. Det skulle visa sig att han var en perfekt guide och det blev en resa fylld av intressant fakta, vackra miljöer, spännande upplevelser och minnen för livet. Faktiskt utan att överdriva.

 

Det var kul att se även de södra delarna av Jamaica. Miljön där skilde sig rätt kraftigt åt från den mer fuktiga, gröna miljön som råder här. Det var en annan känsla neråt sydkusten, men likväl riktigt fint och då vi åkte en omväg för att plocka upp ett annat par längs vägen fick vi chans att se mer av landet. Vi fick tack vare det en glimt av sydkusten, Treasure Beach som var riktigt mysig och fin, Mandeville som vi hade planer på att bo i först (precis i början av planeringen av hela den här Jamaicavisten) och fick då också ett hum om hur stora skillnaderna är när det gäller naturen nere längs sydkusten jämfört med här. Klart torrare och lite mer "ökenkänsla", men som sagt ändå riktigt fint. Naturen uppe i Blue Mountain var sedan ett kapitel för sig, riktigt mäktig och magisk!

Vi hann före det, redan under onsdagen, med ett besök på Bob Marley-museet. Även om Bob Marley aldrig har varit någon av mina favoritartister var det förstås intressant och kul att få chansen att se hans tidigare hem. Vi fick en guidad tur och fick se allt från hans gamla sovrum till rum tapetserade av massa tidningsurklipp (Aftonbladet och Expressen fanns med exempelvis) om hans uppträdanden under främst 70-talet.

 

På hemvägen stannade vi till vid Somerset Falls, ett berömt vattenfall men mindre turistigt än Dunns River Falls som vi har besökt tidigare. Båda fallen var stora upplevelser i sig och det går inte att rangordna dem, men det kan sägas att Somerset var grymt att få uppleva. Det var uppdelat i flera delar, med flera avsatser, så man kunde simma på ett par ställen nedanför själva vattenstrålen (eller hur man ska förklara det). Det allra läckraste var dock att simma in under de forsande vattnet och in i en grotta som var precis under fallet, för att sedan från ett klippblock inne i grottan hoppa rakt ut i den högt uppifrån kommande vattenströmmen. 

 

För att illustrera det hela bättre dyker det inom kort upp en rad bilder. Allt från bilvägen neråt södern till promenerandet uppe på berget och badandet i vattenfallet dokumenterades och hela turen blir garanterat ett minne för livet.

 

 

 

Här ser ni hur vi åkte. Från Montego Bay i norr, där vi br, neråt via bland annat Mandeville och längs sydkusten, upp genom Spanish Town och Kingston. Dag två innebar sedan vidare resa mot Blue Mountain Peak (störst inringat) innan vi fortsatte upp mot Port Antonio (inringat längst upp till höger). Där lämnade vi av de tyska paret som varit vårt ressällskap under turen och åkte vidare den ungefär fyra timmar långa bilresan längs den norra kustremsan genom bland annat Port Maria, Ocho Rios (där Dunns River Falls som vi tidigare besök ligger) och Rio Bueno.

 

Negril, där vi spenderade julveckan, ligger för övrigt på västkusten, ungefär vid hörnet där, en bit under den stad som heter Lucea och är utmärkt med en gul ring på kartan.