alfredssons vardag

Det har varit dåligt med bloggandet från min sida på senaste tiden, något som jag ska försöka ändra på nu. Efter Jamaicavistelsen och summerandet av den här i bloggen har tiden bara sprungit iväg och jag har inte hunnit, eller inte varit nog engagerad kanske, skriva här. Nu är dock motivationen tillbaka även om det fortfarande är en hel del annat som tar tid.

 

Fotbollen är igång igen för fullt, eller försäsongen är i alla fall igång så smått. Vi tränar nämligen bara en gång på konstgräs per vecka just nu men vi i spelarrådet ska försöka att hålla i en träning, minst, per vecka utöver det. I onsdags var ett sånt tillfälle då Roddan, en lagkamrat, hade styrt upp fysträning med en MMA-utöver som han känner. Det blev ett pass som verkligen gjorde nytta. Vi körde ungefär en timme, fys enbart med den egna kroppen som redskap. Väldigt många bra och brutalt jobbiga övningar fick vi testa och det var riktigt kul att träna utan en massa hjälpmedel. Allt från den klassiska "bära-en-kompis-på-ryggen-övningen" och hoppa bock till diverse koordinations- och magövningar testade vi - och jag kan lova att det sög i kroppen. Tränaren vi hade var perfekt, han körde hårt med oss men hade fingertoppskänsla och pressade oss precis lagom. Vi fick slita för livet för att orka, men knäcktes heller inte mentalt utan fick uppleva den sköna känslan av att ha tagit i till max och faktiskt klarat utmaningen. Grymt kul var det och en överjävlig träningsvärk som har känts de senaste dagarna gav det.

 

 

Själv försöker jag att köra vårt fotbollspass, ett fyspass och innebandyn på jobbet - åtminstone - per vecka nu. Snart börjar dessutom tränings- och DM-matcherna och då blir det två fotbollspass + en match. Så snart är vi igång på riktigt allvar.

 

Det som tar mest tid nu är dock förstås jobbet. Det sliter lite att pendla ner till Malmö varje dag men å andra sidan trivs jag. Jag har fått ta en helt egen klass, med elever som började för ett par veckor sedan och bara har varit i Sverige i några månader (vilket innebär att det är svenska från grunden som gäller förstås). Det har fungerat över förväntan och det blir också enklare för varje dag tycker jag. Nu går det dessutom snabbt till sportlovet. Då väntar Småland igen, både för mig och Karin. Det blir kul att Karin följer med den här gången och det ska som alltid bli skönt att komma hem några dagar.

 

För Karins del är det fullt upp i skolan igen, men hon har fixat allt grymt bra hittills. Måste säga att jag både är imponerad och stolt över min kära flickvän. Uppsatsen som skrevs på Jamaica gav knappt en enda komplettering värd att nämna och bara någon dag efter opponeringen var hela examensarbetet godkänt. Bra jobbat, minst sagt :)

 

Det känns som att vi båda två har läget under kontroll och att det mesta rullar på som det ska nu. Eller allt för tillfället, rentav. Måndag i morgon igen förvisso, men söndagsångesten är inte lika stark nu som de första söndagarna efter hemkomsten. Särskilt inte nu när jag vet att lovet hägrar bara två jobbveckor bort :)