alfredssons vardag

 

http://www.youtube.com/watch?v=TMbyWSGYUgc -

 

Eftermiddagsavkoppling med den i mina öron bästa låten alla katetogier just nu:

Makalöst bra, alla dagar, alltid!

Helgen som gick var riktigt lyckad och innehöll många roliga saker. Vi började helgen med en lugn, skön fredagskväll som innehöll filmtittande, klassikern Nyckeln till frihet, och allmänt slöande här hemma i lugn och ro. Det var ett perfekt sätt att inlede helgen på och filmen, som ju är riktigt sevärd, var längesen vi såg så det var ett bra val.

 

I lördags väntade sedan säsongens första match i fotbollen för mig. Vi i HF Olympia mötte IF Alexander den Store (döpt efter den gamle grekmakedonske kungen ja) på Olympiafältet i en träningsmatch. 1-1 slutade det, efter en rätt svag spelmässig HFO-insats men desto bättre om man ser till arbetsinsatsen. Nytt spelsystem, en del nya spelare och ett lite annorlunda sätt att spela på innebär att vi har en del att jobba in. Grunderna såg i alla fall ganska bra ut även om vi slarvade alldeles för mycket i passningsspelet. 90 sköna minuter för egen del blev det också som högerback.

Efter matchen blev det en fin hemmakväll med Karin som även den innehöll film. Den här gången i form av Upperdog som, även om den inte var i klass med Nyckeln till frihet, var en hyfsat sevärd historia. Filmtittandet följde med oss till Jamaica och sedan hemkomsten har vi fortsatt på den sedan länge inslagna vägen.

 

 

 

Som söndagsunderhållning blev det dock inte film utan vi tog en promenad bort till Dunkers där vi tittade på en fotoutställning av Nick Brandt Han fotar djur i Afrika och har tagit en rad oerhört imponerande och fascinerande djurbilder. Att utställningen nu har kommit till Helsingborg tackade jag för och det blev ett par intressanta timmar på Dunkers. Därmed var också en riktigt bra och innehållsrik helg fullbordad.

 

 

 

Hursomhelst, ledig är jag från och med nu och det tänker jag inte ha dåligt samvete för. Tvärtom ska jag passa på att njuta över att slippa agera både lärare, informatör, sekreterare och så vidare i ett (det är så mycket extrajobb när man startar upp en ny klass) och jag ser verkligen fram emot de kommande dagarna.

 

Alla hjärtans dag firades förstås igår med Karin. Vi överdrev inte det hela på något sätt, men tog en runda på stan för att se alla de ljusinstallationerna som just nu lyser upp Helsingborg under projektet Drömljus. Riktigt fint faktiskt, även om det som alltid gnälls lite på att skattepengar går åt. Jag tycker dock de var ganska välinvesterade. 














Promenaden tog oss till Big Buddha, en asiatisk restaurang som vi länge pratat om att besöka igen. Riktigt bra och smakrik mat plus en stor prisvärdhet ger Buddha riktigt höga betyg. Så det var verkligen värt besöket och det blev en riktigt bra avslutning på dagen för oss. 

. . . . . . . . . . . .  

I morgon drar fotbollssäsongen 2013 igång på riktigt allvar då vi spelar vår första träningsmatch för året. Det mot IF Alexander den Store på Olympiafältet. Det ska bli roligt att spela match igen men det känns också rätt så ovisst då jag egentligen inte har en aning om var vi står.

 

 

På onsdag morgon sätter vi oss på tåget mot Kalmar och hemma i Smålandsskogarna kommer därefter lovet att spenderas från onsdag till söndag eftermiddag. Något som jag verkligen ser fram emot.

 

 

 

Tiden rusar mer eller mindre fram och nu är det bara en vecka till sportlovet. En vecka som inleddes med en hemmadag för min del. En oönskad ledighet då jag är hemma och är sjuk. Första gången någonsin som jag är tvingas avstå en jobbardag, såväl i journalist- som i läraryrket, faktiskt. Nån gång ska väl vara den första. Nu återstår att se om det blir jobb eller ofrivillig hemmavistelse i morgon. Till en början trodde jag att jag hade åkt på vinterkräksjukan, men eftersom det är så pass mycket bättre idag jämfört med gårdagskvällen lutar det kanske snarare åt att jag hade ätit något dåligt.

 

Hursomhelst ska jag nog snart vara tillbaka på banan igen. Något jag verkligen hoppas på, då säsongens första träningsmatch står på schemat kommande lördag och sportlovet, som delvis kommer att spenderas i Småland, står ju även det för dörren.

 

Så mycket nytt finns inte att ta upp i övrigt egentligen. Det rullar på här nere i Skåne helt enkelt. Jobbet flyter på fint, mycket att göra och mer ansvar nu som mentor för en nystartad klass men jag tycker att det fungerar bra. Veckorna passerar förbi ganska snabbt och så även helgerna. Karin och jag har ändå passat på att ta vara på helgerna, bland annat genom en tur ut till Väla förra lördagen där jag bland annat inhandlade en ny dator (väldigt välbehövligt då den andra har lagt av helt). Den gångna helgen tränade vi dessutom tillsammans på Friskis i fredags, var på stan en vända i lördags och avslutade samma kväll med en riktigt rolig inflyttningsfest hos Karins klasskompis Linn. En riktigt trevlig och bra kväll! Så visst händer det en hel del roliga saker, men något av sensationsvärde finns inte att skriva om just nu.

 

I stället ska jag se till att bli helt frisk och blicka framåt mot lovet.

Återkommer när det finns något mer av värde att skriva :)

 

 

 

Karin och jag har passat på att gå på bio två helger i rad nu. Förra helgen såg vi den svenska filmen Ego, en film om en rikemanskille som lever livet fram till att han råkar ut för en olycka och blir blind (för ett tag). Den var helt okej, utan tvekan. Ingen fantastisk film men heller inget som inte var värt att se. Smårolig med vissa djupare och mer meningsfulla partier, skulle jag summera.

 

I fredags var vi på en mer effektfull, mäktig och större film i form av den så kritikerrosade Les Miserables. Den handlade om, som ni kanske redan har koll på, den franska revolutionstiden och utspelade sig i Frankrike med start precis efter den stora franska revolutionen. Själva historieperspektivet gjorde handlingen riktigt intressant tycker jag. Dessutom var den oerhört välgjord och innehöll en mängd stora, duktiga skådespelare. Inte minst Hugh Jackman var grym i huvudrollen som en förrymd slav, på flykt undan en hänsynslös polis. Russel Crowe var även han mästerlig som polisen. Kring deras öde under många år framåt i tiden kretsade hela handlingen, en handling som samtidigt skildrade livet i Frankrike på den här tiden. Som sagt, riktigt intressant. I mitt vidare recenserande här kan också tilläggas att filmen på ett imponerande sätt förmedlade känslor och tack vare genomtänkta bildvinklar och närbilder var väldigt uttrycksfull.

 

Lite skeptisk var jag i början, även om inledningsscenen var riktigt mäktig. Dels kände jag att det skulle bli enformigt med musikalupplägget (mycket sång och framförande av repliker på musikalvis) i drygt 2.5 timme, dels kändes det lite blekt att göra en film om fransk historia på engelska. Det gjorde dock inget i längden, filmen växte efter hand och så här efteråt kan jag inte säga att det störde nämnvärt. Själva berättelsen och presentationen av innehållet var så bra att man kunde bortse från det icke-verkliga språkanvändandet.

 

Lätt en film som är värd att se på bio och som garanterat är ljusår bättre på en stor bioduk än på tv. Effekterna och miljön som skildras ska ses på bio, helt klart. Så jag rekommenderar den, absolut!

 

 

Det har varit dåligt med bloggandet från min sida på senaste tiden, något som jag ska försöka ändra på nu. Efter Jamaicavistelsen och summerandet av den här i bloggen har tiden bara sprungit iväg och jag har inte hunnit, eller inte varit nog engagerad kanske, skriva här. Nu är dock motivationen tillbaka även om det fortfarande är en hel del annat som tar tid.

 

Fotbollen är igång igen för fullt, eller försäsongen är i alla fall igång så smått. Vi tränar nämligen bara en gång på konstgräs per vecka just nu men vi i spelarrådet ska försöka att hålla i en träning, minst, per vecka utöver det. I onsdags var ett sånt tillfälle då Roddan, en lagkamrat, hade styrt upp fysträning med en MMA-utöver som han känner. Det blev ett pass som verkligen gjorde nytta. Vi körde ungefär en timme, fys enbart med den egna kroppen som redskap. Väldigt många bra och brutalt jobbiga övningar fick vi testa och det var riktigt kul att träna utan en massa hjälpmedel. Allt från den klassiska "bära-en-kompis-på-ryggen-övningen" och hoppa bock till diverse koordinations- och magövningar testade vi - och jag kan lova att det sög i kroppen. Tränaren vi hade var perfekt, han körde hårt med oss men hade fingertoppskänsla och pressade oss precis lagom. Vi fick slita för livet för att orka, men knäcktes heller inte mentalt utan fick uppleva den sköna känslan av att ha tagit i till max och faktiskt klarat utmaningen. Grymt kul var det och en överjävlig träningsvärk som har känts de senaste dagarna gav det.

 

 

Själv försöker jag att köra vårt fotbollspass, ett fyspass och innebandyn på jobbet - åtminstone - per vecka nu. Snart börjar dessutom tränings- och DM-matcherna och då blir det två fotbollspass + en match. Så snart är vi igång på riktigt allvar.

 

Det som tar mest tid nu är dock förstås jobbet. Det sliter lite att pendla ner till Malmö varje dag men å andra sidan trivs jag. Jag har fått ta en helt egen klass, med elever som började för ett par veckor sedan och bara har varit i Sverige i några månader (vilket innebär att det är svenska från grunden som gäller förstås). Det har fungerat över förväntan och det blir också enklare för varje dag tycker jag. Nu går det dessutom snabbt till sportlovet. Då väntar Småland igen, både för mig och Karin. Det blir kul att Karin följer med den här gången och det ska som alltid bli skönt att komma hem några dagar.

 

För Karins del är det fullt upp i skolan igen, men hon har fixat allt grymt bra hittills. Måste säga att jag både är imponerad och stolt över min kära flickvän. Uppsatsen som skrevs på Jamaica gav knappt en enda komplettering värd att nämna och bara någon dag efter opponeringen var hela examensarbetet godkänt. Bra jobbat, minst sagt :)

 

Det känns som att vi båda två har läget under kontroll och att det mesta rullar på som det ska nu. Eller allt för tillfället, rentav. Måndag i morgon igen förvisso, men söndagsångesten är inte lika stark nu som de första söndagarna efter hemkomsten. Särskilt inte nu när jag vet att lovet hägrar bara två jobbveckor bort :)