Ett fantastiskt år summeras
Nyårsafton idag och då är det på sin plats att summera året som har gått. Precis som jag brukar tar jag en titt på månad för månad och tar upp de viktigaste händelserna.
Vi börjar från början och kör på från januari. Gott Nytt År!
JANUARI
Året inleddes med några avslutande dagar på Jamaica. Två härliga månader spenderade vi där, bland annat fjolårets nyårsafton, och vid den här tiden ifjol var vi på sluttampen av en både lärorik och enormt rolig tid på andra sidan jorden. Jag är väldigt tacksam att jag fick uppleva den perioden och att jag hängde på Karin när hon skulle skriva sin uppsats där. Samtidigt så var det förstås skönt att komma hem och börja jobba på mitt gamla jobb, som lärare på Frans Suell och Jörgen Kocks gymnasium, igen. Det inledde året och därefter har tiden bara rusat iväg.
Vi börjar från början och kör på från januari. Gott Nytt År!
JANUARI
Året inleddes med några avslutande dagar på Jamaica. Två härliga månader spenderade vi där, bland annat fjolårets nyårsafton, och vid den här tiden ifjol var vi på sluttampen av en både lärorik och enormt rolig tid på andra sidan jorden. Jag är väldigt tacksam att jag fick uppleva den perioden och att jag hängde på Karin när hon skulle skriva sin uppsats där. Samtidigt så var det förstås skönt att komma hem och börja jobba på mitt gamla jobb, som lärare på Frans Suell och Jörgen Kocks gymnasium, igen. Det inledde året och därefter har tiden bara rusat iväg.
FEBRUARI
Vardagen var nu igång på allvar med jobb och allt rullade på. Ett stort, stort besked nådde mig dock via Karin: Vi skulle få tillökning. Ett omtumlande men enbart positiv besked som sedan förstås kom att prägla hela våren. Efter detta härliga besked rullade sedan vardagen på igen med jobb, fotboll och samboliv på schemat och allt gick fint.
MARS
Mars dök upp och allt fortsatte att rulla på. Vi var nog båda ganska nöjda med att ha en vardag hemma efter alla strapatser (Karins Tanzaniavistelse följt av våra Jamaicamånader). Karin jobbade på med skolan, jag fortsatte pendlandet till Malmö och när svärmor besökte oss nere i Helsingborg passade vi på att ta färjan över till Helsingör där vi käkade smörrebröd :)
När det vankades påsk begav vi oss till Gävle där vintern höll i sig, något som innebar att vi fick en härlig dag med skridskoåkning på en av sjöarna där uppe tillsammans med svärfar Håkan.
APRIL
Nu var fotbollssäsongen igång - en säsong som skulle bli framgångsrik på flera plan. Visserligen gjorde vi i HF Olympia en resultatmässigt ganska svag vår men spelet fanns där och i höstas klättrade mina gamla lagkamrater i tabellen, upp till en fin femteplats. Dessutom gick det som bekant ganska bra för mitt kära MFF, även om premiären (som jag åkte ner för att se på annandagen efter påskfirandet i Gävle) bara gav en pinne i form av 1-1 mot Halmstad.
I DM-mötet med Stridsvigs IF blev jag målskytt, sällsynt nog, och vi hade en ganska rolig försäsong. Avancemang i DM, flera bra insatser och en skön känsla inför seriestarten.
MAJ
Den här månaden innebar riktigt skön vår i Helsingborg. Första maj tog vi en tur norrut längs kusten (första bilden här nedanför) och njöt av vädret som redan hade fått en touch av försommar. Även under resten av våren/försommaren passade vi flera gånger på att ge oss ut i Helsingborgstrakterna för att ta vara på såväl väder som natur och miljö.
Våfflorna i Pålsjö skog var magnifika :)
Sommaren kom och vi var nu inne på sluttampen i Helsingborg. Vi hade bestämt oss för att flytta tillbaka till Gävle, mycket för tryggheten och närheten till familj och vänner när det vankades tillökning. Innan dess skulle dock bland annat Karin ta sin examen. Det var en stolt pojkvän som tog emot sin vackra och duktiga flickvän i Lund tillsammans med bland andra mina och Karins föräldrar. Grymt jobbat älskling!
När Karins examensfirande var över och hon tillsammans med övriga i Tutturen/Nilsson-familjen rört sig norrut avslutade jag min Skånetid med att jobba färdigt nere i Malmö, ta avsked från en rad sköna kollegor och efter ett gästspel för midsommarfirande i Gnesta hos Karins morbror Bjarne bege mig ner till Malmö Stadion för mina två sista matcher där för den här gången.
Här nedan jublar vi friskt efter 2-1 mot Elfsborg. Att det sedan blev 1-3-förlust mot Häcken i den efterföljande matchen glömmer jag gärna idag. Min egen "Skånekarriär" på fotbollsplanen rundades av på bästa sätt med en 3-0-seger mot serietrean i sista matchen före sommaruppehållet.
JULI
Sommar på allvar och vid det här laget hade vi precis klarat av flytten. Sista helgen i juni rullade jag och Noa (stort tack för hjälpen, även till Wessberg för allt bärande) iväg i flyttbilen från Helsingborg och på en helg hann vi såväl upp till Gävle som ner till Skåne igen. Snabbt och effektivt! Känslan när flytten var klar var också väldigt skön, gott att vara klar efter allt jobb som lagts ner.
Karin jobbade mycket under sommaren men vi hann ändå ta vara en del på tiden. Bland annat med några härliga dagar på Lövgrund, en idyllisk liten ö strax utanför Gävle, i sällskap med Håkan. Solnedgångarna där gick verkligen inte att klaga på.
AUGUSTI
Sensommaren kom och mitt nya jobb stod för dörren. Svensklärare för fyran och femman, mentor i fyran och dessutom idrottslärare i samma klass - det är min sysselsättning sedan i slutet av augusti. Detta på Kungsgårdens skola precis utanför Sandviken. En skola som jag besökte för första gången bara en vecka före jobbstart.
Innan lille Theos födelse passade Karin och jag verkligen på att ta vara på tiden tillsammans. Bland annat genom att ta en weekend till Tallinn och därefter en tur till Uppsala helgen innan förlossningen sedan var ett faktum. Det kändes bra att verkligen göra allt vi kunde för att få ut det mesta och det bästa av den sista tiden som "ensamt" par. Tallinn var dessutom en riktigt fin och klart sevärd stad, utan tvekan värt besöket.
SEPTEMBER
Vilken månad! Utan tvekan den största, mest värdefulla och spännande som jag någonsin har upplevt. Den 23 september åkte jag till jobbet som vanligt och även om jag var medveten om att det snart kunde vara dags för förlossning (vi var nu en vecka före beräknat datum) så tänkte jag ändå inte tanken att det verkligen skulle ske nu. Inte förrän Karin hörde av sig och lätt plågad lät meddela att det nog kunde vara dags nu.
Tusen tankar hann fladdra förbi i huvudet, alla positiva men samtidigt väldigt nervösa, på vägen hem och väl hemma gick det snabbt, snabbt, snabbt. In till förlossningen, in på ett rum där och vips - en klase bananer (jag var hungrig...) och 1.5 timme senare - så var vår lille älskade sons födelse ett faktum.
Välkommen älskade Theo!
Den här dagen är förstås den mest omtumlande, fina och betydelsefulla som jag har varit med om mitt liv så här långt. Karin var fantastisk, hon var så stark, jag var så nervös men höll mig lugn, personalen på förlossningen var så kunnig och trevlig, allt gick så snabbt (kändes det åtminstone som för mig) och helt plötsligt stod vi där som föräldrar till en underbar liten kille. Fantastiskt!
Två dagar satt han för övrigt i sin fina mammas famn, tätt intill mig i soffan, när MFF krossade Helsingborg i derbyt på Olympia och känslan av lycka kombinerat med stolthet bara fortsatte att finnas där.
OKTOBER
Livet som föräldrar började nu så smått sätta sig lite, dag för dag, och stoltheten fortsatte förstås att göra sig påmind med väldigt täta mellanrum. Allt snurrade kring vårt lilla nytillskott och känslorna for runt. En massa lycka och glädje, en del förvirring och frustration när humöret hos lillen svängde likt en berg-och-dalbana, trötthet, positiv energi, oro, värme, trygghet - allt om vartannat. En omvälvande tid som gav oerhört mycket och som säkerligen också var väldigt lärorik.
För mig var jobbet också igång på riktigt och det var oerhört mycket att göra, både hemma och på skolan. Ingen tid fanns till att stanna upp och reflektera lite, något som jag i stället har gjort nu under jullovet.
På fotbollsfronten kom nästa glädjande och euforiska ögonblick när MFF i slutet av oktober, en kall och regnig måndagskväll i Borås, spelade hem SM-guldet. Det andra guldet på fyra säsonger och det efter ytterligare en säsong där jag har haft förmånen att se många matcher live och på så sätt uppleva den fantastiska stämningen på Stadion.
Med det sagt kan jag även påpeka att december också ha fört med sig mycket roligt. Exempelvis som när vi drog ner till Stockholm för en helg hos Jonas & Erika (Karins lillebror och hans flickvän). NK:s julskyltning var ett av inslagen under en skön, avkopplande slapparhelg.
Nu rundar vi av det här året - det mest händelserika och givande hittills i mitt 27-åriga liv - med några timmar till hemma i mitt kära Småland och dess skogar. Gott nytt år, som sagt.
SEPTEMBER
Vilken månad! Utan tvekan den största, mest värdefulla och spännande som jag någonsin har upplevt. Den 23 september åkte jag till jobbet som vanligt och även om jag var medveten om att det snart kunde vara dags för förlossning (vi var nu en vecka före beräknat datum) så tänkte jag ändå inte tanken att det verkligen skulle ske nu. Inte förrän Karin hörde av sig och lätt plågad lät meddela att det nog kunde vara dags nu.
Tusen tankar hann fladdra förbi i huvudet, alla positiva men samtidigt väldigt nervösa, på vägen hem och väl hemma gick det snabbt, snabbt, snabbt. In till förlossningen, in på ett rum där och vips - en klase bananer (jag var hungrig...) och 1.5 timme senare - så var vår lille älskade sons födelse ett faktum.
Välkommen älskade Theo!
Den här dagen är förstås den mest omtumlande, fina och betydelsefulla som jag har varit med om mitt liv så här långt. Karin var fantastisk, hon var så stark, jag var så nervös men höll mig lugn, personalen på förlossningen var så kunnig och trevlig, allt gick så snabbt (kändes det åtminstone som för mig) och helt plötsligt stod vi där som föräldrar till en underbar liten kille. Fantastiskt!
Två dagar satt han för övrigt i sin fina mammas famn, tätt intill mig i soffan, när MFF krossade Helsingborg i derbyt på Olympia och känslan av lycka kombinerat med stolthet bara fortsatte att finnas där.
OKTOBER
Livet som föräldrar började nu så smått sätta sig lite, dag för dag, och stoltheten fortsatte förstås att göra sig påmind med väldigt täta mellanrum. Allt snurrade kring vårt lilla nytillskott och känslorna for runt. En massa lycka och glädje, en del förvirring och frustration när humöret hos lillen svängde likt en berg-och-dalbana, trötthet, positiv energi, oro, värme, trygghet - allt om vartannat. En omvälvande tid som gav oerhört mycket och som säkerligen också var väldigt lärorik.
För mig var jobbet också igång på riktigt och det var oerhört mycket att göra, både hemma och på skolan. Ingen tid fanns till att stanna upp och reflektera lite, något som jag i stället har gjort nu under jullovet.
På fotbollsfronten kom nästa glädjande och euforiska ögonblick när MFF i slutet av oktober, en kall och regnig måndagskväll i Borås, spelade hem SM-guldet. Det andra guldet på fyra säsonger och det efter ytterligare en säsong där jag har haft förmånen att se många matcher live och på så sätt uppleva den fantastiska stämningen på Stadion.
NOVEMBER
Mest jobb och stress nu om man ska vara ärlig (ett av mina två nyårslöften är att jag ska lära mig släppa jobbet och fokusera mer på familjen under ledig tid) men Karin och jag firade också fem år som ett par. 3.5 år som förlovade dessutom och nästa år väntar giftermål. Inte illa, det måste man ju säga :)
När jobbet väl lades åt sidan firade vi - förutom att fira vårt eget jubileum som sagt - Karins morfar Lauritz som fyllde 80 år. En heldag med häst och vagn plus lunch i Hemlingby följt av en riktigt fin middag och flera trevliga timmar tillsammans på kvällen blev det till födelsedagsbarnets stora glädje.
DECEMBER
Förutom jul och nyår, samt ett en hektisk avslutning av hösten på jobbet, var det här månaden då jag med starka känslor tog mig tid att minnas en saknad vän. Det var nämligen, den 14/12, nio år sedan Simon tvingades ge upp kampen mot cancern och lämnade oss. En dag som jag fortfarande minns och en vän som väcker många fina minnen hos mig. Jag tänkte skriva ihop ett antal rader i samband med den fjortonden, men det kom av sig och stannade vid tankar. Tankar som i alla fall handlade om hur saknaden förstärktes i år, hur känslan av att Simon borde ha varit här och fått träffa min lille son ännu tydligare påminde mig om att en riktigt nära vän fattas oss.
Simon borde själv ha fått chansen att bli pappa, han borde ha fått träffa Theo och han borde ha fått vara med oss. Men jag både hoppas och tror att han är stolt och glad om han ser mig och lillkillen idag.
Mest jobb och stress nu om man ska vara ärlig (ett av mina två nyårslöften är att jag ska lära mig släppa jobbet och fokusera mer på familjen under ledig tid) men Karin och jag firade också fem år som ett par. 3.5 år som förlovade dessutom och nästa år väntar giftermål. Inte illa, det måste man ju säga :)
När jobbet väl lades åt sidan firade vi - förutom att fira vårt eget jubileum som sagt - Karins morfar Lauritz som fyllde 80 år. En heldag med häst och vagn plus lunch i Hemlingby följt av en riktigt fin middag och flera trevliga timmar tillsammans på kvällen blev det till födelsedagsbarnets stora glädje.
Fyra generationer med Tutturen - stort!
Förutom jul och nyår, samt ett en hektisk avslutning av hösten på jobbet, var det här månaden då jag med starka känslor tog mig tid att minnas en saknad vän. Det var nämligen, den 14/12, nio år sedan Simon tvingades ge upp kampen mot cancern och lämnade oss. En dag som jag fortfarande minns och en vän som väcker många fina minnen hos mig. Jag tänkte skriva ihop ett antal rader i samband med den fjortonden, men det kom av sig och stannade vid tankar. Tankar som i alla fall handlade om hur saknaden förstärktes i år, hur känslan av att Simon borde ha varit här och fått träffa min lille son ännu tydligare påminde mig om att en riktigt nära vän fattas oss.
Simon borde själv ha fått chansen att bli pappa, han borde ha fått träffa Theo och han borde ha fått vara med oss. Men jag både hoppas och tror att han är stolt och glad om han ser mig och lillkillen idag.
Med det sagt kan jag även påpeka att december också ha fört med sig mycket roligt. Exempelvis som när vi drog ner till Stockholm för en helg hos Jonas & Erika (Karins lillebror och hans flickvän). NK:s julskyltning var ett av inslagen under en skön, avkopplande slapparhelg.
Nu rundar vi av det här året - det mest händelserika och givande hittills i mitt 27-åriga liv - med några timmar till hemma i mitt kära Småland och dess skogar. Gott nytt år, som sagt.
Kommentarer
Trackback
