Ett fantastiskt år summeras
Nyårsafton idag och då är det på sin plats att summera året som har gått. Precis som jag brukar tar jag en titt på månad för månad och tar upp de viktigaste händelserna.
Vi börjar från början och kör på från januari. Gott Nytt År!
JANUARI
Året inleddes med några avslutande dagar på Jamaica. Två härliga månader spenderade vi där, bland annat fjolårets nyårsafton, och vid den här tiden ifjol var vi på sluttampen av en både lärorik och enormt rolig tid på andra sidan jorden. Jag är väldigt tacksam att jag fick uppleva den perioden och att jag hängde på Karin när hon skulle skriva sin uppsats där. Samtidigt så var det förstås skönt att komma hem och börja jobba på mitt gamla jobb, som lärare på Frans Suell och Jörgen Kocks gymnasium, igen. Det inledde året och därefter har tiden bara rusat iväg.
Vi börjar från början och kör på från januari. Gott Nytt År!
JANUARI
Året inleddes med några avslutande dagar på Jamaica. Två härliga månader spenderade vi där, bland annat fjolårets nyårsafton, och vid den här tiden ifjol var vi på sluttampen av en både lärorik och enormt rolig tid på andra sidan jorden. Jag är väldigt tacksam att jag fick uppleva den perioden och att jag hängde på Karin när hon skulle skriva sin uppsats där. Samtidigt så var det förstås skönt att komma hem och börja jobba på mitt gamla jobb, som lärare på Frans Suell och Jörgen Kocks gymnasium, igen. Det inledde året och därefter har tiden bara rusat iväg.
FEBRUARI
Vardagen var nu igång på allvar med jobb och allt rullade på. Ett stort, stort besked nådde mig dock via Karin: Vi skulle få tillökning. Ett omtumlande men enbart positiv besked som sedan förstås kom att prägla hela våren. Efter detta härliga besked rullade sedan vardagen på igen med jobb, fotboll och samboliv på schemat och allt gick fint.
MARS
Mars dök upp och allt fortsatte att rulla på. Vi var nog båda ganska nöjda med att ha en vardag hemma efter alla strapatser (Karins Tanzaniavistelse följt av våra Jamaicamånader). Karin jobbade på med skolan, jag fortsatte pendlandet till Malmö och när svärmor besökte oss nere i Helsingborg passade vi på att ta färjan över till Helsingör där vi käkade smörrebröd :)
När det vankades påsk begav vi oss till Gävle där vintern höll i sig, något som innebar att vi fick en härlig dag med skridskoåkning på en av sjöarna där uppe tillsammans med svärfar Håkan.
APRIL
Nu var fotbollssäsongen igång - en säsong som skulle bli framgångsrik på flera plan. Visserligen gjorde vi i HF Olympia en resultatmässigt ganska svag vår men spelet fanns där och i höstas klättrade mina gamla lagkamrater i tabellen, upp till en fin femteplats. Dessutom gick det som bekant ganska bra för mitt kära MFF, även om premiären (som jag åkte ner för att se på annandagen efter påskfirandet i Gävle) bara gav en pinne i form av 1-1 mot Halmstad.
I DM-mötet med Stridsvigs IF blev jag målskytt, sällsynt nog, och vi hade en ganska rolig försäsong. Avancemang i DM, flera bra insatser och en skön känsla inför seriestarten.
MAJ
Den här månaden innebar riktigt skön vår i Helsingborg. Första maj tog vi en tur norrut längs kusten (första bilden här nedanför) och njöt av vädret som redan hade fått en touch av försommar. Även under resten av våren/försommaren passade vi flera gånger på att ge oss ut i Helsingborgstrakterna för att ta vara på såväl väder som natur och miljö.
Våfflorna i Pålsjö skog var magnifika :)
Sommaren kom och vi var nu inne på sluttampen i Helsingborg. Vi hade bestämt oss för att flytta tillbaka till Gävle, mycket för tryggheten och närheten till familj och vänner när det vankades tillökning. Innan dess skulle dock bland annat Karin ta sin examen. Det var en stolt pojkvän som tog emot sin vackra och duktiga flickvän i Lund tillsammans med bland andra mina och Karins föräldrar. Grymt jobbat älskling!
När Karins examensfirande var över och hon tillsammans med övriga i Tutturen/Nilsson-familjen rört sig norrut avslutade jag min Skånetid med att jobba färdigt nere i Malmö, ta avsked från en rad sköna kollegor och efter ett gästspel för midsommarfirande i Gnesta hos Karins morbror Bjarne bege mig ner till Malmö Stadion för mina två sista matcher där för den här gången.
Här nedan jublar vi friskt efter 2-1 mot Elfsborg. Att det sedan blev 1-3-förlust mot Häcken i den efterföljande matchen glömmer jag gärna idag. Min egen "Skånekarriär" på fotbollsplanen rundades av på bästa sätt med en 3-0-seger mot serietrean i sista matchen före sommaruppehållet.
JULI
Sommar på allvar och vid det här laget hade vi precis klarat av flytten. Sista helgen i juni rullade jag och Noa (stort tack för hjälpen, även till Wessberg för allt bärande) iväg i flyttbilen från Helsingborg och på en helg hann vi såväl upp till Gävle som ner till Skåne igen. Snabbt och effektivt! Känslan när flytten var klar var också väldigt skön, gott att vara klar efter allt jobb som lagts ner.
Karin jobbade mycket under sommaren men vi hann ändå ta vara en del på tiden. Bland annat med några härliga dagar på Lövgrund, en idyllisk liten ö strax utanför Gävle, i sällskap med Håkan. Solnedgångarna där gick verkligen inte att klaga på.
AUGUSTI
Sensommaren kom och mitt nya jobb stod för dörren. Svensklärare för fyran och femman, mentor i fyran och dessutom idrottslärare i samma klass - det är min sysselsättning sedan i slutet av augusti. Detta på Kungsgårdens skola precis utanför Sandviken. En skola som jag besökte för första gången bara en vecka före jobbstart.
Innan lille Theos födelse passade Karin och jag verkligen på att ta vara på tiden tillsammans. Bland annat genom att ta en weekend till Tallinn och därefter en tur till Uppsala helgen innan förlossningen sedan var ett faktum. Det kändes bra att verkligen göra allt vi kunde för att få ut det mesta och det bästa av den sista tiden som "ensamt" par. Tallinn var dessutom en riktigt fin och klart sevärd stad, utan tvekan värt besöket.
SEPTEMBER
Vilken månad! Utan tvekan den största, mest värdefulla och spännande som jag någonsin har upplevt. Den 23 september åkte jag till jobbet som vanligt och även om jag var medveten om att det snart kunde vara dags för förlossning (vi var nu en vecka före beräknat datum) så tänkte jag ändå inte tanken att det verkligen skulle ske nu. Inte förrän Karin hörde av sig och lätt plågad lät meddela att det nog kunde vara dags nu.
Tusen tankar hann fladdra förbi i huvudet, alla positiva men samtidigt väldigt nervösa, på vägen hem och väl hemma gick det snabbt, snabbt, snabbt. In till förlossningen, in på ett rum där och vips - en klase bananer (jag var hungrig...) och 1.5 timme senare - så var vår lille älskade sons födelse ett faktum.
Välkommen älskade Theo!
Den här dagen är förstås den mest omtumlande, fina och betydelsefulla som jag har varit med om mitt liv så här långt. Karin var fantastisk, hon var så stark, jag var så nervös men höll mig lugn, personalen på förlossningen var så kunnig och trevlig, allt gick så snabbt (kändes det åtminstone som för mig) och helt plötsligt stod vi där som föräldrar till en underbar liten kille. Fantastiskt!
Två dagar satt han för övrigt i sin fina mammas famn, tätt intill mig i soffan, när MFF krossade Helsingborg i derbyt på Olympia och känslan av lycka kombinerat med stolthet bara fortsatte att finnas där.
OKTOBER
Livet som föräldrar började nu så smått sätta sig lite, dag för dag, och stoltheten fortsatte förstås att göra sig påmind med väldigt täta mellanrum. Allt snurrade kring vårt lilla nytillskott och känslorna for runt. En massa lycka och glädje, en del förvirring och frustration när humöret hos lillen svängde likt en berg-och-dalbana, trötthet, positiv energi, oro, värme, trygghet - allt om vartannat. En omvälvande tid som gav oerhört mycket och som säkerligen också var väldigt lärorik.
För mig var jobbet också igång på riktigt och det var oerhört mycket att göra, både hemma och på skolan. Ingen tid fanns till att stanna upp och reflektera lite, något som jag i stället har gjort nu under jullovet.
På fotbollsfronten kom nästa glädjande och euforiska ögonblick när MFF i slutet av oktober, en kall och regnig måndagskväll i Borås, spelade hem SM-guldet. Det andra guldet på fyra säsonger och det efter ytterligare en säsong där jag har haft förmånen att se många matcher live och på så sätt uppleva den fantastiska stämningen på Stadion.
Med det sagt kan jag även påpeka att december också ha fört med sig mycket roligt. Exempelvis som när vi drog ner till Stockholm för en helg hos Jonas & Erika (Karins lillebror och hans flickvän). NK:s julskyltning var ett av inslagen under en skön, avkopplande slapparhelg.
Nu rundar vi av det här året - det mest händelserika och givande hittills i mitt 27-åriga liv - med några timmar till hemma i mitt kära Småland och dess skogar. Gott nytt år, som sagt.
SEPTEMBER
Vilken månad! Utan tvekan den största, mest värdefulla och spännande som jag någonsin har upplevt. Den 23 september åkte jag till jobbet som vanligt och även om jag var medveten om att det snart kunde vara dags för förlossning (vi var nu en vecka före beräknat datum) så tänkte jag ändå inte tanken att det verkligen skulle ske nu. Inte förrän Karin hörde av sig och lätt plågad lät meddela att det nog kunde vara dags nu.
Tusen tankar hann fladdra förbi i huvudet, alla positiva men samtidigt väldigt nervösa, på vägen hem och väl hemma gick det snabbt, snabbt, snabbt. In till förlossningen, in på ett rum där och vips - en klase bananer (jag var hungrig...) och 1.5 timme senare - så var vår lille älskade sons födelse ett faktum.
Välkommen älskade Theo!
Den här dagen är förstås den mest omtumlande, fina och betydelsefulla som jag har varit med om mitt liv så här långt. Karin var fantastisk, hon var så stark, jag var så nervös men höll mig lugn, personalen på förlossningen var så kunnig och trevlig, allt gick så snabbt (kändes det åtminstone som för mig) och helt plötsligt stod vi där som föräldrar till en underbar liten kille. Fantastiskt!
Två dagar satt han för övrigt i sin fina mammas famn, tätt intill mig i soffan, när MFF krossade Helsingborg i derbyt på Olympia och känslan av lycka kombinerat med stolthet bara fortsatte att finnas där.
OKTOBER
Livet som föräldrar började nu så smått sätta sig lite, dag för dag, och stoltheten fortsatte förstås att göra sig påmind med väldigt täta mellanrum. Allt snurrade kring vårt lilla nytillskott och känslorna for runt. En massa lycka och glädje, en del förvirring och frustration när humöret hos lillen svängde likt en berg-och-dalbana, trötthet, positiv energi, oro, värme, trygghet - allt om vartannat. En omvälvande tid som gav oerhört mycket och som säkerligen också var väldigt lärorik.
För mig var jobbet också igång på riktigt och det var oerhört mycket att göra, både hemma och på skolan. Ingen tid fanns till att stanna upp och reflektera lite, något som jag i stället har gjort nu under jullovet.
På fotbollsfronten kom nästa glädjande och euforiska ögonblick när MFF i slutet av oktober, en kall och regnig måndagskväll i Borås, spelade hem SM-guldet. Det andra guldet på fyra säsonger och det efter ytterligare en säsong där jag har haft förmånen att se många matcher live och på så sätt uppleva den fantastiska stämningen på Stadion.
NOVEMBER
Mest jobb och stress nu om man ska vara ärlig (ett av mina två nyårslöften är att jag ska lära mig släppa jobbet och fokusera mer på familjen under ledig tid) men Karin och jag firade också fem år som ett par. 3.5 år som förlovade dessutom och nästa år väntar giftermål. Inte illa, det måste man ju säga :)
När jobbet väl lades åt sidan firade vi - förutom att fira vårt eget jubileum som sagt - Karins morfar Lauritz som fyllde 80 år. En heldag med häst och vagn plus lunch i Hemlingby följt av en riktigt fin middag och flera trevliga timmar tillsammans på kvällen blev det till födelsedagsbarnets stora glädje.
DECEMBER
Förutom jul och nyår, samt ett en hektisk avslutning av hösten på jobbet, var det här månaden då jag med starka känslor tog mig tid att minnas en saknad vän. Det var nämligen, den 14/12, nio år sedan Simon tvingades ge upp kampen mot cancern och lämnade oss. En dag som jag fortfarande minns och en vän som väcker många fina minnen hos mig. Jag tänkte skriva ihop ett antal rader i samband med den fjortonden, men det kom av sig och stannade vid tankar. Tankar som i alla fall handlade om hur saknaden förstärktes i år, hur känslan av att Simon borde ha varit här och fått träffa min lille son ännu tydligare påminde mig om att en riktigt nära vän fattas oss.
Simon borde själv ha fått chansen att bli pappa, han borde ha fått träffa Theo och han borde ha fått vara med oss. Men jag både hoppas och tror att han är stolt och glad om han ser mig och lillkillen idag.
Mest jobb och stress nu om man ska vara ärlig (ett av mina två nyårslöften är att jag ska lära mig släppa jobbet och fokusera mer på familjen under ledig tid) men Karin och jag firade också fem år som ett par. 3.5 år som förlovade dessutom och nästa år väntar giftermål. Inte illa, det måste man ju säga :)
När jobbet väl lades åt sidan firade vi - förutom att fira vårt eget jubileum som sagt - Karins morfar Lauritz som fyllde 80 år. En heldag med häst och vagn plus lunch i Hemlingby följt av en riktigt fin middag och flera trevliga timmar tillsammans på kvällen blev det till födelsedagsbarnets stora glädje.
Fyra generationer med Tutturen - stort!
Förutom jul och nyår, samt ett en hektisk avslutning av hösten på jobbet, var det här månaden då jag med starka känslor tog mig tid att minnas en saknad vän. Det var nämligen, den 14/12, nio år sedan Simon tvingades ge upp kampen mot cancern och lämnade oss. En dag som jag fortfarande minns och en vän som väcker många fina minnen hos mig. Jag tänkte skriva ihop ett antal rader i samband med den fjortonden, men det kom av sig och stannade vid tankar. Tankar som i alla fall handlade om hur saknaden förstärktes i år, hur känslan av att Simon borde ha varit här och fått träffa min lille son ännu tydligare påminde mig om att en riktigt nära vän fattas oss.
Simon borde själv ha fått chansen att bli pappa, han borde ha fått träffa Theo och han borde ha fått vara med oss. Men jag både hoppas och tror att han är stolt och glad om han ser mig och lillkillen idag.
Med det sagt kan jag även påpeka att december också ha fört med sig mycket roligt. Exempelvis som när vi drog ner till Stockholm för en helg hos Jonas & Erika (Karins lillebror och hans flickvän). NK:s julskyltning var ett av inslagen under en skön, avkopplande slapparhelg.
Nu rundar vi av det här året - det mest händelserika och givande hittills i mitt 27-åriga liv - med några timmar till hemma i mitt kära Småland och dess skogar. Gott nytt år, som sagt.
Bad, klappar och gröt
Ganska svag uppdatering här senaste tiden (som allt för ofta nu tyvärr). Så vad har då hänt sedan sist? En hel del, med julfirande i Gävle som största höjdpunkt följt av en biltur ner till Småland för familjen Tutturen/Alfredsson. Riktigt härligt att spendera tid med nära och kära under både jul- och nyårsfirandet. Extra välkommet hos dem också förstås nu när vårt lilla nytillskott står i centrum vart vi än kommer. Bara skönt för oss föräldrar med att få lite avlastning och se andra få njuta av umgänget med den lille :)
Julfirandet bestod på klassiskt manér av ett besök i relaxen på Fjärran Höjder-badet. Så grymt skönt med lite bubbelpool, bad och bastu som start på julaftonen. Därefter åt vi grötlunch hos svärmor Anna och drog sedan iväg hela gänget (jag, Karin, Jonas, Anna, Theo och svärfar Håkan) ut till svärfar i Sätra. Alltid lite nostalgisk touch för mig när jag är där ute i mitt gamla område igen och kan minnas tillbaka till den första tiden med Karin.
Där, på Fältspatvägen, väntade mer gott att äta, massa julklappar och ett antal riktigt fina timmar. Bara klappöppningen tog ett par timmar då det var väldigt hårt på att varje enskild klapp skulle öppnas och rimmet skulle läsas innan nästa klapp delades ut :)
En hel del fina saker fick jag också (bland annat en snygg tröja och en jättefin kaffekopp med en bild på Theo av Karin) och dessutom fick vi en hel rad med bra grejer till vår lille son.
Jag tror alla var riktigt nöjda, såväl med klappar som med dagen som helhet, när vår julafton 2013 summerades framåt midnatt.
Där, på Fältspatvägen, väntade mer gott att äta, massa julklappar och ett antal riktigt fina timmar. Bara klappöppningen tog ett par timmar då det var väldigt hårt på att varje enskild klapp skulle öppnas och rimmet skulle läsas innan nästa klapp delades ut :)
En hel del fina saker fick jag också (bland annat en snygg tröja och en jättefin kaffekopp med en bild på Theo av Karin) och dessutom fick vi en hel rad med bra grejer till vår lille son.
Jag tror alla var riktigt nöjda, såväl med klappar som med dagen som helhet, när vår julafton 2013 summerades framåt midnatt.
Tomten var tidig
Ja, tomten dök upp tidigt i Gävle (redan flera dagar före julafton) och levererade en rad fina julklappar till mig. Visserligen inköpta av mig själv, men det var det sannerligen värt :)
Ett fint himmelsblått år är snart till ända och det är inte utan att man med stor spänning ser fram emot nästa.
Framåt Malmö!
Framåt Malmö!
Vår lilla stjärna
Stockholmshelg, stress och en välkomnad ledighet
Äntligen! Ja, äntligen kan man känna sig lite avslappnad och märka hur den där sköna känslan av den avkoppling som snart väntar gör sig till känna. Efter en jobbhöst som har varit jäkligt stressig och slitsam, men samtidigt givande och nyttig på många sätt, samt en familjehöst som har varit helt fantastisk och trots många nätter med rätt lite sömn gett väldigt mycket energi är det dags för ett efterlängtat jullov. Jag ser enormt mycket fram emot mer tid med mina kära där hemma, Karin och Theo, samtidigt som det ska bli väldigt skönt att slippa jobbstressen ett tag.
Nu ska det tilläggas att jag trivs bra på jobbet och att väldigt många elever ger en mycket positivt. Men det har varit en tuff höst med väldigt mycket jobb. Mentor för 29 elever, en massa ansvar och en hel del merarbete utöver planering, Så lite vila kommer verkligen inte att skada någonstans.
Senaste helgen var den första på i princip hela hösten som jag kunde koppla av fullständigt. Det genom ett par finfina dagar i Stockholm hos Jonas och Erika, Karins lillebrorsa med flickvän. Riktigt kul och trevligt var det. Bortskämda med hotellmässig frukost blev vi och NK:s julskyltning var värd att se, för att kort summera ett par perfekta dagar :)
Det är alltid kul att träffa de två och förhoppningsvis blir det mer av den varan nu under juldagarna. Åtminstone Jonas dyker snart upp här i stan, glädjande nog.
Nu har vi rundat av hösten med några lugnare dagar i skolan och kan ta sikte på julfirandet. 2011 firade vi här och så blir det även i år. Jamaica stack emellan 2012 och nästa år får vi sikta in oss på Småland, men nu blir det en Gävlejul. Därefter är tanken att vi rör oss söderut ner till mamma och pappa för nyår där.
Mycket att se fram emot med nära och kära alltså.
Jag välkomnar julen, välkomnar den sköna ledigheten men summerar också en lärorik höst.
Det som glömdes bort
Glömdes bort var kanske att ta i, men här kommer en del material som i ett antal veckor har legat som utkast och bara väntat på att publiceras. Bättre sent än aldrig...
Bockinvigningen första advent.
Mängder med barn var där - Sean Banan uppträdde ju... :)
Gubbfika, eller något i den stilen. Rollokola, Werthers, pepparkakor och clementin.
Försöker dra ner på lösgodiset så lördagskvällarna får gärna fortsätta att se ut så här.
Pepparkaksbaket är avklarat och familjen Tutturen/Alfredsson är snart redo för julen.
Karin skämmer bort mig rejält :)
Persbrandt glänser och Hamrén bygger ostadigt
Det blir inte så frekvent bloggande nu på grund av en massa jobb och en härlig familj att spendera tiden med. Men nu är det i alla fall dags igen och då blir det en summering med lite gott och blandat från de senaste veckorna.
Två veckor har gått sedan vi var på bio jag och Karin och såg Mig äger ingen. Jag måste dock passa på att hämningslöst hylla filmens huvudrollsinnehavare, Mikael Persbrandt. Han har själv sagt att det här var hans bästa roll i karriären om jag inte minns fel och man kan verkligen förstå varför. Fullständigt magnifik i rollen som den alkoholiserade pappan som försöker hålla ihop sitt, familjens och inte minst den lilla dotterns liv. Briljant! Jag gillar att se bredden hos Persbrandt, han är inte bara som klippt och skuren för machoroller likt Gunwald i Beck och Hamilton utan är även grymt bra när han spelar djupare roller som den här eller i till exempel Hämnden eller Stockholm Östra. Sveriges bästa manliga skådespelare i mina ögon, utan tvekan.
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Jag var förkyld förra veckan och är det någonting som gör mig gnällig och vek så är det när jag är förkyld. Jag får väl erkänna att jag klagade ganska friskt och gnydde där hemma, i hopp om lite medlidande. Något sådant fick jag dock inte. I stället svarade Karin med kommentaren "själv födde jag barn för två månader sedan...". Man får ge henne att hon har en viss poäng där :)
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Jag har tidigare varit skeptisk till Hamrén - även om också jag i början var positiv och tyckte att det verkade spännande med honom vid rodet - och återigen tycker jag att man ganska enkelt kan konstatera att han inte lyckas med att skapa ett stabilt lagbygge av Sverige. Något som hans företrädare i klart högre utsträckning har lyckats med.
Att förbundet nu väljer att förlänga hans kontrakt är märkligt. Visst hr han gjort det godkänt resultatmässigt men han har också haft fyra år på sig att lyckas bygga ett lag med en tryggd grund med hjälp av kontinuitet, något som han har misslyckats med.
Undertecknad gick likt många andra in i diskussioner på sociala medier efter Sveriges förlust i VM-kvalets play off-spel mot Portugal. Många sågar - ganska orättvist i mina ögon - spelarna rakt av och hittar sina egna syndabockar. Själv har jag sedan en tid i stället riktat min personliga kritik mot bristen på taktiskt tänkande och avsaknaden av en stabil grund att stå på. Hamrén har misslyckats många gånger om med att bevara den defensiva styrkan som fanns och krydda med bättre offensiv. Det sistnämnda har han visserligen till viss del lyckats skapa, men vad hjälper det när defensiven läcker som ett såll och balansen i laget saknas?
"Antonsson var inte bra igår men räddade Sverige flera gånger i fredags. Visst, mittbackarna är inte bra nog men det märkliga är att samtliga oftast presterar mycket bra i sina klubblag (även Olsson som jag också föredrar egentligen) samtidigt som de rasar ihop i blågult. Tycker mer handlar om att Hamrén visat sig vara komplett oduglig på att bygga ett balanserat lag. Vi har inte haft bättre backar under Lagerbäck-tiden heller på det stora hela men ändå varit så extremt mycket bättre defensivt (och lite sämre framåt, absolut).
Hamrén har inte gjort det dåligt resultatmässigt men det är väl ändå uppenbart att landslaget är extremt svajigt byggt? Tyskarna kunde gjort 7-0 på oss i Berlin likaväl som den sjuka vändningen, Österrike var ett par kanonräddningar från Isaksson ifrån 2-0 och tyskarna (förvisso i en betydelselös match) kunde gjort tvåsiffrigt på Friends.
För dåliga spelare till viss del, absolut. För dålig tränare till viss del också, lika givet."
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Jag måste erkänna att jag har följt Idol ganska väl den här säsongen och jag har lite svårt att förstå hur så många kan vara så upprörda över Kevins framgångar. Självklart, han ska inte nå finalen egentligen då han var klart sämst av de fyra som var kvar (och sämre än fler än så), så långt är vi överens. Men jag kan ändå inte riktigt köpa att man blir nästintill hatisk (som många verkar vara gentemot Kevin om man läser kommentarer, Facebook-uppdateringar och så vidare) bara för att en icke-värdig finalist har röstats fram.
Själva tävlingsformatet är ju ingen nyhet, Kevin är knappast varken den förste eller siste som har gynnats av att folket röstar och som har vunnit mycket på sin popularitet. Sedan att det räckte till finalen var både en skräll och en käftsmäll för själva tävlingens status och seriositet. Men att "fel" tävlande kan gå långt är ju risken med den demokratiska röstningen.
Dessutom kan det väl vara rätt skönt att det är en artist mindre som Bard kan sätta epitetet "modern" och kalla för "modern popstjärna" en miljon gånger per vecka...
Det är ju inte heller Kevins fel att folk röstar på honom. Varför då ge sig på personen när det är tävlingsupplägget som ska sågas?
