alfredssons vardag

Torsdagskvällen började ju så bra:

Helsingborg kvitterade sent mot Häcken och hjälpte därmed MFF i guldstriden (inte ofta man kan glädjas åt en HIF-poäng). Allt var upplagt för att MFF skulle ta in poäng i toppen och gå upp i delad serieledning. Inte blev det sämre av att MFF direkt tog ledningen, i första minuten. Jublet på Stadion var enormt och stämningen något av det bättre jag upplevt sedan guldsäsongen 2010. När det skanderades "hoppa om du älskar Malmö" och även många på sittplats reste sig och hoppade gungade arenan för ett tag.

 

Tyvärr varade det dock inte hela kvällen...

I stället för att lyckas stänga matchen (MFF gjorde en ganska svag första halvlek men inledde riktigt bra i andra och borde ha avgjort efter paus) kom 1-1 från ingenstans och i slutminuterna gjorde Blåvitt även 1-2 på en horribelt dömd frispark. Dåligt av MFF att släppa initiativet och inte förvalta chanserna men samtidigt uselt av domaren att ge Göteborg frisparken (han erkände dock hur fel det var i media efteråt).

 

Hursomhelst, kvällen slutade verkligen i moll och nu blir det svårare att nå guldet. Med oerhört tunga och besvikna steg fick jag lämna Stadion och ta mig hemåt. Fy helvete så tungt det var.

 

Hoppet lever dock kvar ett tag till. Tre poäng skiljer upp till förstaplatsen men tyvärr är det inte mindre än tre lag före nu. Det blir svårt, men jag hoppas och tror att det åtminstone kommer att bli några riktiga fotbollsfester till nere i Malmö i höst.