alfredssons vardag

Pappas nya, egengjorda skålar, täljda av björk. Rejält hantverk!

Kalmar  som stad börjar faktiskt få en allt större plats i mitt hjärta igen. Desto längre jag har varit borta därifrån (sex år nu i höst, ruskigt vad tiden går!), desto bättre känns det att återvända. Det trots att jag alltid har trivts oerhört bra med att ha något eget och med att skapa mig något nytt på annan ort. Jag har älskat tiden i Gävle och vi trivs grymt bra i Helsingborg. Att Kalmarbesöken dessutom  betyder mer och mer nu gör att det känns som att jag både får ha och äta kakan. Helt perfekt med andra ord!

http://hfolympia.bloggplatsen.se/2012/09/19/8670967-b-lagsreflektioner/

 

Pålsjö skog och Jamaica, det är några ytterligheter som får samsas i det här inlägget. Håll till godo!

 

Helgen innehöll en hel del bra saker förutom fotbollen också. Bland annat fick jag tillfälle att träffa ett gäng av Karins kompisar på en riktigt trevlig inflyttningsfest. Det blev visserligen fotboll då också, men det var ju inte mitt fel att en rad av killarna där var fotbollsintresserade i klass med mig och redan satt och tuggade fotboll när vi kom dit... :)

Hursomhelst, det var riktigt kul att hänga på Karin och få vidga umgängesvyerna en aning. Trevliga människor och bara positiva vibbar, så allting gott minst sagt.

 

I söndags passade vi på att för andra gången på kort tid njuta av hösten i Pålsjö skog. Det blev ytterligare en fin eftermiddag där, med promenad och våfflor (våffelstället där rekommenderas starkt!), innan vi traskade hemåt igen. Frisk luft, lite lagom motion och gott väder - synd att klaga!

 

 

Nu händer det grejer!

Förutom att helgen återigen var bra och att vardagen rullar på i en rasande takt är lite större händelser på gång.

* Det har nu blivit klart att jag, glädjande nog, får vara kvar ytterligare några veckor på Universitetsholmens gymnasium. Jag trivs ypperligt så det är bara att tacka och ta emot, jag kör gärna på ett tag till nu när jag ändå är igång och har kommit in i rutinerna.

* Och här kommer nyheten med stort N: Jamaica! Jajamensan, så blir det. Det är galet egentligen, men från och med 8 november och två månader framåt väntar Jamaica för mig och Karin. Anledningen stavas examensarbete, åtminstone framför allt. Karin ska skriva sitt ex-arbete nu under höstterminen och har efter en del övervägande bestämt sig för att skriva den utomlands, i ett U-land som då är ett av kriterierna för att kunna få ett stipendium.

Nu har hon lagt ner mycket tid och skrivit ihop en hyperseriös ansökan, biljetterna är bokade och igår blev det spikat att lägenheten hyrs ut under de aktuella månaderna. Mycket är redan på plats med andra ord. Vi (eller Karin rättare sagt) har styrt upp med en kontaktperson på Jamaica och den kvinnan jobbar som lärare, samt har en man som också jobbar i skolan, vilket i sin tur har lett till att de har ordnat så att jag ska kunna jobba i skolan även jag.

Det kommer att bli en kul erfarenhet, säkerligen intressant och nyttig, samt ge ytterligare en referens till att plita ner i CV:et. Jag ser också fram emot att få träna min engelska. Att vi dessutom kommer att få bo hos kontaktpersonen och att hon redan har hjälpt Karin med en massa kontakter när det gäller ex-arbetet gör att det hela känns bra och seriöst.

 

Så nu är det bara att räkna ner. Mycket ska göras innan vi åker men det känns ändå som att vi har koll på läget, åtminstone just nu.

 

 

Som Olympiaspelare har man den här säsongen inte varit bortskämd med att uppleva d en där sköna känslan som talar om för dig att det går bra nu, allt flyter på och fotbollen är en ren energikälla. Tvärtom har det varit en slitsam säsong, med många tunga förluster och en ny bottenstrid. Sällan har man kunnat njuta av fotbollen under 2012. Bortsett från några gånger på försäsongen samt under en såväl resultat- som spelmässigt lysande junivecka har det inte existerat några längre varandra perioder då man har fått gå runt och leva på ruset efter några framgångsrika resultat i rad.
Nu har det dock vänt lite. Kanske tillfälligt förvisso, det vet man ju aldrig, men likväl har de senaste veckorna erbjudit oss en chans att få glädjas lite extra och åtminstone för en stund andas in lite positiv fotbollsluft. En chans som vi också har tagit. 2-2 mot serieledande Gantofta, 6-2 mot Helsingborg City och nu senast, i lördags, 2-1 borta mot ett annat topplag i form av BK Fram. De slåss för en kvalplats uppåt men trots bortaplan och en tuff uppgift lyckades vi kriga ner dem. 2-1-segern var inte orättvis, även om de tryckte tillbaka oss en del i andra halvlek. Vi klarade dock av att stå emot efter deras tidiga 1-1-mål efter paus och lyckades göra 2-1 i mitten av halvleken.

 

Det var riktigt kul att spela då alla krigade och slet för varann, återigen. Det är så vi har spelat de tre-fyra senaste omgångarna och då har vi också fått utdelning. Vi kan när vi gör det vi ska och den här gången gjorde vi det väldigt bra. Inte någon bländande insats spelmässigt men stabilt försvarsspel och kvalité framåt i form av ett par snygga mål. Och desto viktigare: tre nya härliga poäng!

 

Själv drog jag på mig säsongens tredje gula kort tack vare en något vårdslös glidtackling ute på kanten...

Avstängd i nästa match med andra ord men det var inget att gråta över. Tvärtom gick det bra i övrigt och det var som sagt kul att lira. 90 högerbacksminuter och tre poäng, ingen dålig lördagsutdelning.

Nu blir det rätt lugnt på fotbollsfronten för mig närmaste veckan. Vi har inga A-lagsmatcher och B-lagets lördagsmatch missar jag då Småland väntar fredag-söndag. Sen är det nya tag igen!

Jag har lika envist som naivt gång på gång kört med klyschan "imorgon ska bli den första dagen i mitt nya liv" de senaste månaderna. Inte för att jag vill skapa några radikala förändringar i livet just nu, jag trivs riktigt bra och är väldigt lyckligt lottad för tillfället, men däremot är det småsaker och detaljer som skulle behöva finputsas. Framför allt MÅSTE jag få bort åtminstone delar av min till synes totalt obotliga och fullständigt bedrövliga tidsoptimism.

 

Hursomhelst, det har inte blivit någon vidare ändring trots mina intentioner till det. Men så igår dök, plötsligt och oväntat, en annorlunda känsla upp. Känslan av att jag ville ändra lite småsaker i vardagen. Små, små detaljer, små steg. Men ändå, något annorlunda, något nytt. Jag är en riktig datornörd när det gäller bloggande, surfande och FM, men valde för första gången någonsin att lämna kvar laptopen på jobbet. Väl hemma frångick jag det enkla spåret när det kom till maten, skippade resterna och fixade ihop en delvis ny laxrätt med purjo och lite annat gott följt av efterrätt i form av bananchoklad i ugn. Inte dumt! Sambopoäng måste jag ju dessutom ha tjänat, skandal vore det annars...

 

Och inte nog med det: allt det här goda lagades av undertecknad ackompanjerad av P1. Det är sannerligen inte varje dag jag lyssnar på den kanalen, men gudarna ska veta att det var riktig kvalitetsradio. Kul att skaffa sig lite allmänbildning från andra källor än de man vanligtvis använder och kul att göra något nytt, att laborera lite med sin egen vardag.

 

Kanske var det ett tecken, kanske börjar jag att utvecklas till lite en lite mer vuxen och mångsidig människa? :)

 

Jag vet att jag flummar, men en lite rolig tanke är det och en faktiskt riktigt skön känsla var det. Tar gärna fler sådana eftermiddagar :)

 

 

 

De senaste veckornas fotboll - och då framför allt fredagens sköna 6-2-seger mot Helsingborg City - har brutits ner i detaljer och utgjort grund för en hel del skrivande de senaste dagarna.

Vad jag har åstadkommit i bloggform ser ni här: 

 

 

 

 

 

 

Häromdagen skrev jag om sambolivet som levererade i form av en underbar flickvän och god mat. Så har det fortsatt sedan dess och helgen blev rakt igenom briljant. Allt levererade och ingenting gick faktiskt att vara missnöjd med.

 

Helgen drog igång i fredags kväll med match för min del. Vi mötte Helsingborg City i en viktig match (vi slåss i botten och behöver alla poäng vi kan ta nu) och tog en extremt efterlängtad seger. Efter att inte ha lyckats ta någon trepoängare sedan den tionde juni var det minst sagt skönt att äntligen få vinna igen. 2-2 mot serieledarna förra helgen och nu 6-2 i fredags är fina resultat. Allt funkade perfekt för oss senast och då är vi bra, högstanivån är riktigt hög samtidigt som tyvärr vår lägstanivå är under all kritik. En klockren insats nu hursomhelst och för egen del blev det också 75 tämligen lyckade minuter som högerback.

Bra start på helgen!

 

Dessutom passade mitt kära NIK på att vinna lördagseftermiddagens match där hemma och därmed gå upp i serieledning i fyran. Blir en rysare nu under slutomgångarna.

Kvällen spenderade vi sedan på bio då vi såg den nya Hamilton 2 - Men inte om det gäller din dotter. Som de flesta Hamilton-filmerna, inte minst den förra, så var det en mycket bra film i mina ögon. Klart värd att se och en lyckad avslutning på en ännu bättre dag.

Att komma hem, efter en ganska lång arbetsdag som direkt följdes av fotbollsträning, till lägenhetens lugn och ro och mötas av det här är inte direkt fel:

 

 

Karin har verkligen noterat att vägen till en mans hjärta, särskilt mitt kanske, går genom magen... :)

 

Det är bara för mig att tacka, ta emot och ytterligare en gång vara oerhört tacksam för vilken underbar flickvän jag har. Något hon är både när hon fixar mackor och när hon inte gör det, förstås :)

 

Mer från sambolivet ser ni här i form av vår numera pågående blomtävling:

 

 

Mycket prestige står på spel. Blomman till höger (båda inhandlade på IKEA i söndags) är mitt ansvar, den till vänster är Karins. Nu gäller det att få sin blomma att vara fin så länge som möjligt och jag är riktigt taggad. Alla tävlingar är viktiga, det enda som gäller är att vinna så nu blir det blomvård på hög nivå (hoppas jag) från min sida den närmaste tiden.

 

 

Ytterligare en helg är över och nu är man verkligen inne i vardagen igen efter en lång, skön och ledig sommar. Så tokigt känns det inte ändå, trots att det är småtungt när klockan ringer 06.00 varje morgon och den där speciella ångesten som alltid kommer krypande på söndagskvällen tillkännager sig.

Har bara helgen varit lyckad tycker jag det kan vara ganska skönt ändå när man tvingas upp ur sängen, sparkar igång en ny vecka och hoppar in i vardagen igen. Den gångna helgen var just en sån som för med sig mycket positiv energi in i den annars så tunga måndagslunken.

 

. . . . . . . . . . . .

En hel del fotboll blev det, utan att jag för den skull spelade mer än en match själv och inte heller tittade på särskilt mycket boll. Men NIK spelade i fredags och vann, MFF tappade tyvärr poäng i lördags men mitt hopp om SM-guld lever ändå kvar ett tag till, Milan tog tre poäng under lördagskvällen och jag själv var med när vi i HF Olympia spelade 2-2 borta mot serieledarna i vår serie. Mycket starkt av oss!

 

Även om vi desperat behöver fler poäng där nere i botten och trots att de kvitterade i slutminuterna var det riktigt bra. Ingen, mer än möjligtvis vi själva, hade nog räknat med att vi skulle få med oss poäng från säsongens kanske allra svåraste match. Nu kunde vi vara riktigt stolta över prestationen och för egen del gladde också de 90 minuterna som högerback. Hela laget gjorde det bra defensivt och det var kul att få bidra. 

 

 

 

 

Efter matchen i lördags väntade helgens roligaste i form av Lunds humorfestival. Karin och jag bestämde oss sent för att åka ner och bokade in oss på Soran Ismails föreställning. Grymt roligt var det, jag tycker han är briljant många gånger och han drev med såväl sig själv som andra på ett klockrent sätt.

 

Precis min typ av humor och hans sågning av nya studenters extremt överdrivna tilltro till studentlivet och festandet som lösningen på alla världsproblem var överlägsen. Så klart värt det, även om man gärna hade sett att showen hade varit längre än den knappa timme som den höll på.

 

I söndags var vi sedan ute i Väla och kikade på dator åt Karin. Efter mycket om och men, tittande, velande och så vidare slutade det med att hon bestämde sig för en efter att vi hade kommit hem igen och att vi därför åkte tillbaka igår kväll...

Men ett bra köp gjorde hon och lite avundsjuk är jag. Själv fick jag nöja mig med att datorletandet innebar mat på IKEA i söndags, det gläder alltid en hungrig... :)