Fler Jamaicabilder
Flyttklart
Med det som bakgrund kan jag däremot nu berätta att vi flyttar på oss redan i morgon. Det hela känns klockrent då vi tidigare idag var där och tittade på stället.
Det var en härlig natur där, väldigt grönt och fint och de har en terass mitt uti trädgården där man kan sitta med sin dator, ligga och läsa i hängmattan och ha det bra.
Dessutom får vi röra oss mycket friare. Det var inga problem alls att promenera fritt eller springa i kvarteren där. Fanns flera bra vägar att motionera på och det ska bli väldigt skönt att kunna röra lite mer på sig.
Här har det ju varit bra och tryggt men alldeles för tight för att bo två familjer i två månader. Vi har ju heller inte fått tillåtelse att på egen hand röra oss utanför gården så det har förstås känts lite instängt.
Så nu blir det flytt redan i morgon och vi ser verkligen fram emot det. Det blir en win-win-situation: de vi bor hos nu får mer utrymme och tid över för sin verksamhet samtidigt som vi får mer rörelsefrihet och får bo på ett riktigt, riktigt bra ställe.
(Med de utlovade internetmöjligheterna där så kommer säkerligen bilder ganska snart. Tänkte lagt in några nu men internet här orkar inte riktigt med det.)
Ändrade planer - flytt på gång
Vi har snart avverkat tre veckor här, det vill säga en tredjedel av tiden. Det går fort och mycket händer, även om vi över lag har det oerhört lugnt med mycket datoranvändande och stillasittande. Lite slö blir man, det ska jag ärligt erkänna. Försäsongen kommer lägligt för mig sen när vi är hemma igen. Dock händer det mycket i form av nya intryck, erfarenheter och bara att leva i en annan typ av vardag ger förstås en del.
Det har dessutom blivit lite nya, delvis omvälvande, planer här hastigt och lustigt. Vi ska nämligen byta boende och flytta från det här stället till ett annat som sysslar med turistverksamhet (vad det verkar i högre utsträckning än vad som är fallet här).
Som jag var inne på tidigare har vi, sedan någon vecka tillbaka, märkt att man lätt går varann på tårna (vi och de vi bor hos alltså) när man bor så tätt. Det har känts lite spänt, lite irriterat, på sistone.Idag (tisdag morgon) före frukost togs anledningarna också upp med oss.
Vi är tydligen de första de hyr ut till under längre tid och nu visade det sig att det inte är alldeles lätt att ha någon inneboende. Något som förstås är ganska naturligt. Vi har också känt av detta och det har varit lite svårt att veta hur man ska förhålla sig. Ska vi försöka integrera oss och sträva efter ett kulturutbyte dagligen, eller ska vi försöka hålla oss ur vägen och låta de två driva sitt företag (galleri + turistverksamhet) i fred?
Hursomhelst kände Karins kontaktperson nu att det är för mycket jobb som väntar (den riktiga turistsäsongen startar snart) inom kort för att det ska funka med att dessutom ha oss boende här. Något som vi ändå kan förstå, vi har ju som sagt känt att det varit lite för tight och inte helt optimalt varken för deras eller vår del.
Nog om detta, då det trots allt ser ut att bli riktigt bra. Det då vi på fredag flyttar till en annan liknande verksamhet, dock större, som hyr ut boende till turister. Där kommer vi att få mer eget utrymme, eget kök, eget badrum, trådlöst internet och så vidare. Det känns kanon, om allt det infrias blir det en klockren lösning. Något som alla förmodligen vinner på.
Vi har, ska tilläggas, haft tre bra veckor här och blivit väl mottagna över lag. Vi har fått en intressant inblick i den jamaicanska vardagen och vi har också tack vare de vi bor hos fått möjlighet att uppleva traditioner, se andra platser etcetera. Så helhetsintrycket är positivt, även om det hela kunde ha varit mer välplanerat från början med facit i hand.
Nu tar vi nästa steg och fortsätter vår vistelse här.
I hopp om bättre internet efter flytten vågar jag dessutom så smått utlova ännu fler inlägg och framför allt fler bilder.
Regn över Karibien
Vi har det fortsatt väldigt bra här samtidigt som vi känner av "hotelldöden" lite. Det är fint, fantastisk utsikt (även disiga dagar som denna) och härlig natur här men det börjar märkas att man lätt går varann på tårna. Inte Karin och jag, vi har fixat det nästintill bättre än väntat att leva så tätt inpå varann så länge i streck, men däremot vi och de vi bor hos. Som sagt är de väldigt måna om oss och vår säkerhet, vilket känns bra, delvis av ren snällhet och delvis då ett bra intryck på oss i förlängningen (åtminstone enligt deras förhoppning) kan leda till bra reklam för verksamheten. Å andra sidan är det svårt att leva i ett ganska litet hus, tätt ihop, utan att stundtals känna att det är för lite utrymme och egentid. Självklar får man som inneboende anpassa sig, men när man betalar hyra och är en hyresgäst vill man ju ändå känna att man har lite frihet och rättigheter. Nu fungerar det till stora delar riktigt bra men givetvis är det inte helt optimalt att bo så här och två månader lär säkerligen räcka ganska gott.
I lördags var vi i kyrkan och det var en intressant samt speciell upplevelse. Det höll på i runt 3.5 timme, inte direkt vad man är van vid från de kyrkobesöken som man gör hemma i Sverige. Det var ett delvis helt annat upplägg, med psalmer, sång och prat först som hemma, följt av att alla barn/ungdomar fick ut för att ha undervisning med lärare utanför kyrkan samtidigt som de kvarvarande besökarna diskuterade ett par avsnitt i en bok som var dagens tema. Det handlade bland annat om kyrkan och vilken roll dess besökare spelar. Det var lite som i skolan, några präster/andra involverade inom kyrkans verksamhet sa sitt där framme följt av att alla som ville flika in något och delge sina tankar fick chans till det. Räcka upp handen var det som gällde, precis som i ett klassrum. Det var intressant samtidigt som det blev lite väl hetsigt ibland, vissa verkade mer måna om att övertyga andra om att det de själva tänkte var exakt rätt än att lyssna och ta in andras åsikter. Men en spännande upplevelse var det även för oss som långt ifrån är särskilt troende.
Jamaicabilder
Tills vidare blir det ett smakprov på hur det ser ut runt omkring på en del platser som vi har besökt.
Vi har bland annat varit en bit utanför stan i en rastafariby, där de jobbar och undervisar, för att Karin skulle kunna observera och göra en intervju. Ett urval av bilder från det området och lite annat ser ni här.
Jamaicanska blommor. Överhuvudtaget slås man ofta av hur grönt det är här och hur mycket fin växtlighet
som finns. Det skapar en allmänt skön miljö, syrerik och energigivande.
Karin skulle besöka och intervjua i.
Riktigt gott ska sägas.
Karin och jag när vi tagit oss över floden och är på väg in i rastabyn för hennes intervju.
På andra sidan floden innan rastabybesöket. Riktigt fint ställe! Massa härlig natur och lugn, skön miljö.
blev en symbol för befriandet av slavarna här på Jamaica då han offrade sig och genom
sin död fick till ett frisläppande av resten enligt historien.
De vi bor hos, som driver ett företag vilket innefattar konstverksamhet samt en del volontärundervisning och dessutom olika turistprojekt (de ska tillsammans med en amerikansk delägarfamilj satsa ganska stort inom kort, bygga om en massa och göra det här till en turistanläggning) har för övrigt tilldelats Sam Sharpe Award, en utmärkelse som de fick i höstas för sitt arbete för människorna här i samhället.
Företaget går att hitta under namnet Ras Natango Gallery och bör finnas på Facebook om någon är intresserad av att titta på bilder och få mer information.
Lösgodis, sallad och mer från Jamaica
Jag ska inte säga att hemlängtan är stor, i alla fall inte än, då skulle jag ljuga. Vi har det bra här och att vi kan ha kontakt med omvärlden, trots rätt knepigt internet, gör att det inte känns lika långt hem till Sverige som man kunde ha förväntat. Samtidigt finns det förstås en del man saknar, såväl människor som bekvämligheter.
Möjligheten att träna har jag nämnt, den saknar jag men samtidigt gör det inte så mycket om det blir två månaders lathet då försäsongen sedan tar vid. Det kan man unna sig då och det blir ju en del daglig motion här bara av att promenera, röra sig och vara i värmen.
När det gäller andra saker, som med mat, tycker jag det funkar bra. Vi har tillgång till ett stort supermarket inne i stan och kan handla allt som vi kan tänkas behöva där både i matväg och annat. Å andra sidan finns det vissa specifika saker som jag kommer på mig själv med att vilja ha.
Därför har jag gjort en lista för mig själv, i mitt huvud, på vad som ska göras rätt så snart när jag är hemma igen:
* En egenkomponerad sallad ska köpas på ICA - perfekt när man är lat och hungrig!
* Jag ska köpa en stor påse lösgodis på Bogarts alternativt Pistachia
* Jag ska köpa en kvällstidning och grotta ner mig i sportdelen
* Allt det ovanstående ska göras, plus att ett par koppar kaffe ska bryggas, innan jag bänkar mig med allt som har inhandlats framför en riktigt bra fotbollsmatch på tv
Därmed inte sagt att jag längtar hem, men visst finns det något positivt att komma hem till ;)
. . . . . . . . . . . .
En småkul sak så här när man är utomlands och iväg på nya äventyr är att citera tv-karaktären Morgan Pålsson. Jag är ett stort fan av honom och hamnar ständigt i situationer där jag kan citera honom för mig själv här. Alltid lika underhållande J
. . . . . . . . . . . .
Karin och jag verkar vara på samma nivå nu när det gäller vilka krav vi har för hur det ska vara om man ska vara iväg så här pass länge. Fungerande toaletter, någorlunda tillgång till rinnande vatten och inte en massa bitande, irriterande småkryp - det är vad vi har enats om gällande hur förutsättningarna bör se ut. Det sistnämnda har tyvärr dykt upp här men än så länge bara i form av mygg. Bara att hålla tummarna att det stannar där och vi slipper bedbags och annan ohyra som Karin råkade ut för i Tanzania i våras.
. . . . . . . . . . . . .
Nu ska jag fortsätta sitta här på terrassen, titta på utsikten och lyssna på fåret som bräker en bit bort.
Livskvalité!
"Coachjobb" och gott väder
Två veckor på Jamaica snart och en vardag börjar sätta sig på allvar. Visserligen bryts den med jämna mellanrum av utflykter, som när Karin ska iväg och intervjua för sin uppsats, men det finns ändå en del någorlunda fasta rutiner som man har börjat följa. Över lag har vi ett väldigt okomplicerat liv här. Vi får exempelvis rätt mycket egen tid vilket behövs då Karin förstås måste lägga ner en hel del jobb på skrivandet och även jag tycker det är skönt att kunna styra över mig själv. Det finns inte så mycket att göra just där vi bor, vi måste ta taxi eller ordna med en av familjen betrodd chaufför för att ta oss till stan. Men det finns gott om plats där man kan sätta sig med sin dator, skriva, läsa eller bara njuta av utsikten och naturen. Så det går långt ifrån någon nöd på oss, tvärtom J
Att träna kan jag däremot sakna, men jag kommer ju komma tillbaka till Sverige lagom till att försäsongen drar igång så det finns tid att hitta matchformen innan matcherna börjar. Här blir det dock inte så mycket tränat. Jag hade hoppats på att kunna springa en del men vi har inga bra motionsslingor eller vägar där det är lämpligt att springa (och det säger jag inte av lathet…). Idag har vi gått en lång promenad på backiga vägar och det var riktigt skönt, trots värmen, att röra på sig. Jag ska dessutom ta tag i lite egenträning i backen upp mot huset där vi bor. Sluttningen upp från vägen till parkeringen här är riktigt brant och kommer bli en tuff utmaning att springa, köra jämfotahopp och liknande i framöver.
När det gäller vädret är det för oss svenskar helt perfekt. De säger att det är lite kallt men jag skulle inte kalla runt 25 grader (vilket jag uppskattar det till utan att veta) för särskilt kallt…
Vi är glada, för att hålla fast vid de yttra förhållandena, att vi bor en bit upp (det är en bra bit över havet) då luften är allt för stillastående nere i Montego Bay och det är lite för varmt (om man ska låta gnällig) för att det ska vara riktigt bekvämt. Dock är det helt okej där, värmen i exempelvis Kingston som ligger mycket längre söderut ska vara klart värre. Vi bor ju på norra sidan, vid norra kusten, så vi har det perfekt vädermässigt.
Vad står då på schemat framöver? Jo, för egen del är nu slutligen en del skoljobb uppstyrt. Eller det blir snarare efter-skola-aktiviteter som står på mitt program. Jag kommer nämligen under en till ett par gånger per vecka, eller liknande, träna skolungdomarna i fotboll. Jag hade räknat med att agera lärare och kanske hjälpa till där det behövdes eller på sin höjd ha lite idrott med dem (de saknar idrottslärare tydligen), men det här känns inspirerande. Tanken är att det ska hållas vanliga fotbollsträningar precis efter skoldagens slut, mellan klockan tre och fyra på eftermiddagen, för skolans elever.
De har tidigare haft ett skollag men tänkte först inte ställa upp i årets skolturnering då de saknade coach, men Karins kontaktperson som vi bor hos hade kontaktat dem och om att jag gärna jobbade en del som lärare och dessutom är oerhört fotbollsintresserad. Därav hela idén med att låta mig träna eleverna i ren fotbollsundervisning. Det var ju inte riktigt vad jag var förberedd på, men det lät ganska formellt och seriöst när rektorn i telefon talade om att “the coach is here now”. Då sträckte jag på mig likt stjärncoachen i Hata Göteborg… J
Nu har jag ingen erfarenhet av att träna ett lag i fotboll men jag har ju haft en hel del idrott under min tid som lärare på Frans Suell och mitt intresse för själva sporten. Nu kan man också skämtsamt säga att jag jobbar med fotboll på heltid, då jag spenderar mycket av den lediga tiden här med att skriva om min egen fotboll samt spela Football Manager. Jag borde kunna dra nytta av FM i undervisningen, så äntligen kan jag få vissa belägg för att det är som ett jobb…
(Tänk på att det är så verklighetstroget och databasen med alla spelarna så noggrant skapad att självaste Arsenal faktiskt har använt spelets databas som hjälpmedel när de har scoutat spelare.).
Nog tjatat om FM, jag vet att det är en lek men ack så tidskrävande och rolig sådan J
För Karins del väntar ytterligare några intervjuer och förstås rätt mycket skrivande. Hon har fått upp farten och lyckats få tag på en hel del intressanta och givande intervjuobjekt, så det känns som att det går fint för henne.
Kanske blir det också några ytterligare utflykter. Det snackades bland annat om ett magnifikt vattenfall som ska vara en av de största sevärdheterna här på ön. Sonens flickvän kommer hit från USA idag och tanken är nog att vi ska hitta på något allihop de närmaste dagarna. Sen var det ju tal om intervju med tidningen och rentav eventuellt ett tv-inslag, men hur det blir med det återstår att se. De vi bor hos vill gärna marknadsföra sin verksamhet förstås och gör det gärna genom oss om tillfälle ges, så det var nog mer på Karins kontaktspersons initiativ än på ett initiativ från lokaltidningen. Jag vet inte om vi, en svensk student som skriver uppsats och en svensk lärare som enbart är här för att se, lära och få lite erfarenhet av att jobba med skolan, är så jätteintressanta. Vi är nog ganska nöjda om vi “slipper” vara med på några medieupptåg, även om vi absolut inte har något emot att hjälpa till med marknadsföringen av det här stället.
Vi får helt enkelt se vad som händer framöver.
Jag återkommer garanterat här!
Rastaby, fotbollssnack och utsikt
Livet fortsätter här på Jamaica och det är skönt att vi har kommit in i vardagen. Det känns tryggt och stabilt. Vi har också förvånansvärt enkelt vant oss vid tidsomställningen och inte störts nämnvärt av att det skiljer sex timmar mellan Jamaica och Sverige.
Karin fick sin första intervju för sin uppsats igår när vi var och besökte en rastafariby. Den fungerade både som ett slags socialt projekt, med utbildning och arbete av olika slag, och som turistattraktion. De höll på att utveckla det hela och byggde för fullt på små stugor som ska fungera som turistboende framöver. Det var rätt intressant att se och lyssna på vad chefen där hade att berätta och som så många gånger förr under vår korta tid här hittills omgavs man av en fantastisk natur.
Tanken var också att vi skulle ha besökt den närliggande skolan igår men det blev inställt då det visade sig att det var någon form av studiedag där. Lärarna var iväg på konferens så det får vänta till på måndag. Vår kontaktperson, som vi bor hos, har mer eller mindre styrt upp med skolan att jag ska ha lite fotboll med eleverna och det ska nog funka bra. En eller två klasser kommer jag förmodligen att ha idrotts- eller fotbollslektioner med, en eller två dagar per vecka. Hur själva upplägget slutligen kommer att se ut återstår att se.
Hemifrån har nyheten att Sverige slog England i fotboll med 4-2 i onsdags nått hit också. Jag lyckades få koll via nätet redan under kvällen och träffade sedan en skön farbror i anslutning till rastafaribyn (när vi var där i torsdags för att kolla upp det och boka ett möte). När han fick reda på att vi var från Sverige började han berätta om när han var i Malmö 1962 och det visade sig att han hade lite koll på vårt hemland. Efter lite pratande, när det var dags för oss att gå, la vår nyfunne vän till: “You beat England yesterday. Ibrahimovic!”. Det utan att jag ens andats om mitt fotbollsintresse J
Igår när det här inlägget skrevs satt vi på terrassen där vi bor och njöt av kvällen. Eller jag passade på att koppla av medan Karin skriver. Det är bara att njuta av vyn som ger oss en härlig bild av Montego Bay nedanför oss. Häftigt med alla ljus i kvällsmörkret, ett mörker som kommer på bara några minuter när solen väl börjar gå ner (runt klockan sex här) och sedan är helt totalt kolsvart J
Jamaica del 2
Snart en vecka har gått sedan vi anlände till Jamaica för att inleda vår två månader långa vistelse här. Det går fort hittills, det är åtminstone känslan, samtidigt som vi har väldigt mycket framför oss.
Karin ska börja sina undersökningar för sin uppsats i morgon. Hennes kontaktperson, Tamika, har varit iväg tillsammans med sin man och ett amerikanskt par som bor här också just nu fram till fredag. De kom dock tillbaka nu och därmed kan Karins undersökande ta fart på allvar, då det är Tamika som åtminstone delvis ordnar med kontakter och det praktiska.
Det innebär bland annat att vi ska iväg i morgon, jag ska med är tanken, för att besöka en organisation som hjälper kvinnor. Vi ska också tydligen få besöka en tidning här som ska göra ett reportage om oss. Det var en överraskning, men Tamika är väldigt mån om att visa upp familjens egen verksamhet (företaget som jag nämnde, som bland annat hyr ut rum och tar hand om turister) och är inte dummare än att hon inser värdet av att ha långväga gäster hos sig som i sin tur kan medverka till att marknadsföra hennes företag. Det är inga problem för oss heller, jag hjälper gärna till med det genom exempelvis bloggar, Facebook etcetera. Så det är bara roligt och intressant.
På fredag ska vi sedan besöka den lokala skolan, dels för att Karin ska kunna observera och eventuellt intervjua och dels för att jag ska kunna få en bild av vad jag kan tänkas göra där framöver. Jag har några idéer men vet inte hur mycket som kan genomföras.
Hittills har vi mest bekantat oss med tillvaron och någorlunda kommit in i vardagslivet här. Vi har varit här där vi bor i princip hela tiden, men igår spenderade vi helt eftermiddagen på Doctors Cave. Det är en av Montego Bays fina stränder och jäklar vad fin den var. Det var en av de absolut vackraste stränderna jag varit på, möjligtvis slagen av en i Grekland men det är tveksamt. Kritvit sand, underbart vatten, rent, lugnt, fint och dessutom strålande sol. En perfekt dag och något jag gärna gör om. Någon helg tänker vi dra dit igen och över jul väntar en riktig semestervecka i Negril så mycket sol och bad kommer att stå på schemat längre fram.
Ett antal bilder av allt fint vi sett hittills har tagits men inte lagts in på datorn än. Dessutom är internet som sagt inte det mest pålitliga vi har använt så det återstår att se hur många bilder vi lyckas göra publika före hemresan.
Här fortsätter vi dock uppdatera er så gott det går.
Så på återseende!
Första inlägget från Jamaica
Positiva minnen trots mörk slutpunkt
Dock hade MFF:s säsong ändå egentligen varit för dålig för att räcka till ett guld. En seger mot AIK i söndags, som nu hade inneburit att guldet hade varit hemma, hade ändå inte tagit bort alla de bortslarvade poängen: 1-0 och dominans blev 1-2 mot Blåvitt, 2-0 i paus blev 2-2 mot Mjällby, 1-0 hemma blev 1-1 mot Mjällby, premiären mot Gefle gav bara 0-0 och så vidare. Med så många "enkla" poäng bortkastade ska man inte kunna vinna guld. Elfsborg har också varit ojämna men i något mindre utsträckning än MFF och de andra topplagen, något som i år räckte till guld.
* Derbykrossen mot Helsingborg när MFF totalt körde över dem i våras och vann med 3-0 inför fullsatta läktare. Galet tryck på läktarna och en lysande insats på planen den gången.
* 3-1-segern mot Djurgården för ett par veckor sedan. När MFF på drygt en minut gjorde 2-1 och 3-1 i andra halvlek var glädjen enorm på läktarna och Stadion kokade. Största glädjen i år när det gäller MFF.
Olympiabokslut 2012
Jobbet med NIK:s hemsida kommer också att ta tid och det blir enklare att bara ha ett lag att fokusera på när det handlar om webbarbete.
http://hfolympia.bloggplatsen.se/ - spana in de sista inläggen som jag har skrivit i Olympiabloggen nu
Jag hann inte mer än att offentliggöra att bloggandet är över för min del, förrän manteln var upplockad och axlad av några lagkamrater. Riktigt kul och precis det jag hoppades på. Det ska bli kul att se andras tankar och analyserar av läget och inte bara stå för åsikterna själv.
Se till att följ att oss framöver på den nystartade bloggen som jag alltså inte har något med att göra: http://hfolympia.blogspot.se/ .
Hoppet släcktes men tändes på nytt
Det trots att MFF tog ledningen en bit in i andra halvlek och därefter tryckte på rejält för ytterligare mål. Utan att ha spelat särskilt bra hade Malmö ändå kontrollerat matchen rakt igenom, bränt en straff (hur kunde den alltid lika illa omtyckta domaren Martin Hansson undgå att visa ut Örebromålvakten där?) och dessutom tagit ledningen.
Det kändes helt kört när slutsignalen gick, frustrationen och besvikelsen var enorm. Så orättvist, men framförallt så slarvigt och onödigt. Guldet kändes extremt avlägset och det var med tunga steg man lämnade Stadion för sista gången i år.
Men nu, med lite distans till det hela, finns det ändå en rejäl strimma av hopp. Förutom att jag tar med mig en del riktigt fina minnen även från säsongens sista hemmamatch (stämningen vid avspark, den galna glädjen vid 1-0-målet, stödet matchen igenom från läktarna) så har den pessimistiska inställningen så sakteliga börjat svänga över i en nån slags naiv, spännande förhoppning.
Guldet är inte borta, inte än. Större under har ju skett. Minns 2004, när MFF var tvungna att vinna och Halmstad inte fick besegra Göteborg hemma. Den gången gick det vägen och det ska gå i morgon också: guldet ska hem!
De vackra åren går
