Dålig, sämre, sämst
Efter ett antal bra veckor, trots stor saknad då Karin som bekant är iväg, där humöret har varit på topp och allt (framförallt jobbet, är mest det som jag hinner med numera) har rullat på som det ska var det igår dags för en riktigt usel lördag. Någon gång skulle väl humöret göra en dipp och påminna mig om att allt inte är så roligt alla gånger.
Visserligen var väl mina problem och irritationsframkallande moment att betrakta som I-landsproblem, men likväl sjönk mitt humör lika djupt som Titanic en gång i tiden.
Lördagseländet (för att överdriva lite, jag tar mig den friheten) började med en storförlust i DM mot Ödåkra IF. Visserligen ska de vinna mot oss med ett par mål, då de är ett topplag i femman som säkerligen håller division 4-klass åtminstone med Gästrike- (framförallt) och Smålandsmått mätt, vilket är vad jag kan jämföra med efter spel i de landskapen tidigare. Men att förlora med 0-7 (!) är aldrig acceptabelt. Speciellt inte om det sker på ett sätt som igår.
I första halvlek stod vi upp riktigt bra och trots att de utöver den 2-0-ledning som de skaffade sig före paus även skapade en del heta lägen tycker jag att vi gjorde en stark insats. De spelade en snabb, rörlig fotboll och hela tiden tvingade oss att jobba hårt defensivt. Något som vi gjorde, särskilt första 25 då vi orkade pressa ganska högt och vann en hel del boll, men även den återstående delen av första halvlek. I stället för att fortsätta jobba så hårt för varandra och ta jobbet la vi dock ner verksamheten totalt, trots en klart okej start på andra halvek, när de nickade in 3-0 på en hörna. Som så många gånger förr struntade vissa i att ta sitt ansvar och vi rasade ihop.
Det är egentligen inte upp till mig att bedöma, men jag tycker att vi i backlinjen krigade och gjorde vad vi kunde trots de många målen bakåt. Särskilt före paus då vi avvärjde många anfall. För egen del var de första 45 minuterna de bästa hittills i år, ja det var rentav en av de bättre halvlekarna som jag har gjort i Olympiatröjan defensivt sett kändes det som. I andra blev det av förståeliga skäl tyngre men det fanns inte mycket som gick att göra åt det tyvärr.
Efter den förlusten, som kunde gett mycket positivt att ta med sig för oss om vi bara hade stått upp även i andra halvlek, fortsatte dagen med NHL och Boston mot Washington. Typiskt nog åkt Bruins på en ny förlust när jag väl hade chansen att se dem och mitt humör blev ännu sämre. Mitt usla förlorar-humör har visat sig tydligare igen nu sedan Karin åkte iväg, vilket säkert beror på att jag kan uttrycka det mer rejält nu utan att någon reagerar... :)
Hursomhelst blev jag inte gladare över den förlusten, 3-4, trots att det inte blir riktigt viktiga matcher för Bostons del förrän i slutspelet nu. Som lök på laxen gick förstås mitt våffelbak i andra periodpausen lika mycket åt helvete som fotbollen och hockeyn. Av någon anledning ville smeten hellre fastna och kladda fast i våffeljärnet än att bli fina våfflor. Förmodligen har jag råkat diska järnet med diskmedel och förstört teflonet, så blir väl till att köpa ett nytt. Men den insikten hjälpte mig ju inte igår när jag svärandes slängde bestick och bunkar omkring mig i köket i ett ögonblick av raseri som jag inte har sett hos mig själv på mycket länge... :)
Piss-lördag, med andra ord.
. . . . . . . . .
Något, eller några, som inte är sämst är Two Steps From Hell. Jag har nämnt dem innan här i bloggen och gör det igen. Jag har nämligen fastnat helt för deras storslagna, mäktiga och fantastiska musik. Den funkar vid alla tänkbara tillfällen - som laddning inför match, som avkoppling, om jag är på bra humör, dåligt humör, vill varva upp eller gå och lägga mig. Klockren musik helt enkelt!
Bjuder på två här, en lite "hårdare" och mäktigare och en mer glad:
http://www.youtube.com/watch?v=14ZkxaV7fQQ
http://www.youtube.com/watch?v=0rDOUKGSqUY
. . . . . . . . .
Viasat Hockey är heller inte så dumt. Speciellt inte nu när jag har varit själv så mycket senaste tiden. Lördagsunderhållningen är alltid garanterad när det bjuds på NHL-hockey, även om mitt Boston har torskat de tre senaste som jag har sett dem spela. NHL blir ändå allt intressantare i mina ögon och det kan bli en riktigt spännande vår när Stanley Cup-slutspelet drar igång.
. . . . . . . . .
Nu, efter ytterligare lite NHL-tittande (repriser från gårdagskvällen/natten), är det dags att rycka upp sig. Måste fixa lite här i lägenheten innan Noa anländer runt femsnåret i eftermiddag och därmed officiellt blir tillförordnad sambo här tills min älskade flickvän återvänder hem från praktiken i Tanzania.
Visserligen var väl mina problem och irritationsframkallande moment att betrakta som I-landsproblem, men likväl sjönk mitt humör lika djupt som Titanic en gång i tiden.
Lördagseländet (för att överdriva lite, jag tar mig den friheten) började med en storförlust i DM mot Ödåkra IF. Visserligen ska de vinna mot oss med ett par mål, då de är ett topplag i femman som säkerligen håller division 4-klass åtminstone med Gästrike- (framförallt) och Smålandsmått mätt, vilket är vad jag kan jämföra med efter spel i de landskapen tidigare. Men att förlora med 0-7 (!) är aldrig acceptabelt. Speciellt inte om det sker på ett sätt som igår.
I första halvlek stod vi upp riktigt bra och trots att de utöver den 2-0-ledning som de skaffade sig före paus även skapade en del heta lägen tycker jag att vi gjorde en stark insats. De spelade en snabb, rörlig fotboll och hela tiden tvingade oss att jobba hårt defensivt. Något som vi gjorde, särskilt första 25 då vi orkade pressa ganska högt och vann en hel del boll, men även den återstående delen av första halvlek. I stället för att fortsätta jobba så hårt för varandra och ta jobbet la vi dock ner verksamheten totalt, trots en klart okej start på andra halvek, när de nickade in 3-0 på en hörna. Som så många gånger förr struntade vissa i att ta sitt ansvar och vi rasade ihop.
Det är egentligen inte upp till mig att bedöma, men jag tycker att vi i backlinjen krigade och gjorde vad vi kunde trots de många målen bakåt. Särskilt före paus då vi avvärjde många anfall. För egen del var de första 45 minuterna de bästa hittills i år, ja det var rentav en av de bättre halvlekarna som jag har gjort i Olympiatröjan defensivt sett kändes det som. I andra blev det av förståeliga skäl tyngre men det fanns inte mycket som gick att göra åt det tyvärr.
Efter den förlusten, som kunde gett mycket positivt att ta med sig för oss om vi bara hade stått upp även i andra halvlek, fortsatte dagen med NHL och Boston mot Washington. Typiskt nog åkt Bruins på en ny förlust när jag väl hade chansen att se dem och mitt humör blev ännu sämre. Mitt usla förlorar-humör har visat sig tydligare igen nu sedan Karin åkte iväg, vilket säkert beror på att jag kan uttrycka det mer rejält nu utan att någon reagerar... :)
Hursomhelst blev jag inte gladare över den förlusten, 3-4, trots att det inte blir riktigt viktiga matcher för Bostons del förrän i slutspelet nu. Som lök på laxen gick förstås mitt våffelbak i andra periodpausen lika mycket åt helvete som fotbollen och hockeyn. Av någon anledning ville smeten hellre fastna och kladda fast i våffeljärnet än att bli fina våfflor. Förmodligen har jag råkat diska järnet med diskmedel och förstört teflonet, så blir väl till att köpa ett nytt. Men den insikten hjälpte mig ju inte igår när jag svärandes slängde bestick och bunkar omkring mig i köket i ett ögonblick av raseri som jag inte har sett hos mig själv på mycket länge... :)
Piss-lördag, med andra ord.
. . . . . . . . .
Något, eller några, som inte är sämst är Two Steps From Hell. Jag har nämnt dem innan här i bloggen och gör det igen. Jag har nämligen fastnat helt för deras storslagna, mäktiga och fantastiska musik. Den funkar vid alla tänkbara tillfällen - som laddning inför match, som avkoppling, om jag är på bra humör, dåligt humör, vill varva upp eller gå och lägga mig. Klockren musik helt enkelt!
Bjuder på två här, en lite "hårdare" och mäktigare och en mer glad:
http://www.youtube.com/watch?v=14ZkxaV7fQQ
http://www.youtube.com/watch?v=0rDOUKGSqUY
. . . . . . . . .
Viasat Hockey är heller inte så dumt. Speciellt inte nu när jag har varit själv så mycket senaste tiden. Lördagsunderhållningen är alltid garanterad när det bjuds på NHL-hockey, även om mitt Boston har torskat de tre senaste som jag har sett dem spela. NHL blir ändå allt intressantare i mina ögon och det kan bli en riktigt spännande vår när Stanley Cup-slutspelet drar igång.
. . . . . . . . .
Nu, efter ytterligare lite NHL-tittande (repriser från gårdagskvällen/natten), är det dags att rycka upp sig. Måste fixa lite här i lägenheten innan Noa anländer runt femsnåret i eftermiddag och därmed officiellt blir tillförordnad sambo här tills min älskade flickvän återvänder hem från praktiken i Tanzania.
Kommentarer
Trackback
