Nedräkningen är långt gången
Nu närmar det sig med stormsteg:
Mitt underbara återseende av Karin. Bara två dagar kvar nu, sedan är väntan över :)
Nedräkningen är i full gång och de senaste veckorna har gått i raketfart. Nu börjar det helt plötsligt kännas lite stressigt och nervöst, men framförallt spännande och väldigt roligt förstås. Jag håller på att fixa de sista smådetaljerna inför resan nu (tur man har en flickvän som har koll på en och som kan komma med bra tips på vad som behövs för en Tanzania-tripp) och är mer nervös för att jag ska glömma något viktigt än för sjäva flygresan...
Det känns dock (ta i trä och det med råge, för säkerhet skull) som att jag börjar få bra koll på läget. Visumfoton är tagna, biljetterna utskrivna, vaccinationen förstås klar och ikväll ska ytterligare några småsaker fixas. Sen kör jag lite lätt packning ("jag reser lätt", för att citera från Sällskapsresan) och därefter bör allt vara klart. Hoppas jag... :)
Snart, snart, snart är jag på väg!
. . . . . . . . . .
I övrigt är det inte mycket nytt. Jobbet går precis som det ska, jag har fått lite mer ansvar (eller får inom kort snarare, efter lovet) i form av en roll som en av två mentorer för en ny klass och jag trivs riktigt bra. Bara att hoppas att det fortsätter så.
Glädjande nog har Noa fått jobb här i Helsingborg nu, så min tillförordnade har fått något att styra med om dagarna också.
Gott snack med andra ord!
. . . . . . . . . .
Påskägg till alla oss lärare från chefen idag och ett påskkort från en del av eleverna. Kul att känna sig uppskattad :)
Mitt underbara återseende av Karin. Bara två dagar kvar nu, sedan är väntan över :)
Nedräkningen är i full gång och de senaste veckorna har gått i raketfart. Nu börjar det helt plötsligt kännas lite stressigt och nervöst, men framförallt spännande och väldigt roligt förstås. Jag håller på att fixa de sista smådetaljerna inför resan nu (tur man har en flickvän som har koll på en och som kan komma med bra tips på vad som behövs för en Tanzania-tripp) och är mer nervös för att jag ska glömma något viktigt än för sjäva flygresan...
Det känns dock (ta i trä och det med råge, för säkerhet skull) som att jag börjar få bra koll på läget. Visumfoton är tagna, biljetterna utskrivna, vaccinationen förstås klar och ikväll ska ytterligare några småsaker fixas. Sen kör jag lite lätt packning ("jag reser lätt", för att citera från Sällskapsresan) och därefter bör allt vara klart. Hoppas jag... :)
Snart, snart, snart är jag på väg!
. . . . . . . . . .
I övrigt är det inte mycket nytt. Jobbet går precis som det ska, jag har fått lite mer ansvar (eller får inom kort snarare, efter lovet) i form av en roll som en av två mentorer för en ny klass och jag trivs riktigt bra. Bara att hoppas att det fortsätter så.
Glädjande nog har Noa fått jobb här i Helsingborg nu, så min tillförordnade har fått något att styra med om dagarna också.
Gott snack med andra ord!
. . . . . . . . . .
Påskägg till alla oss lärare från chefen idag och ett påskkort från en del av eleverna. Kul att känna sig uppskattad :)
Bästa fotbollsdagarna på länge
De senaste dagarna har varit årets roligaste och bästa hittills när det gäller fotbollen. Dels för att vi gjorde säsongens bästa match så här långt i lördags, dels för att vi likt kalvar på grönbete fick kliva ut på årets grästräning igår. "Att jaga en boll på en gräsplan är en av de bästa känslorna som finns", som en kollega sa igår.
Instämmer fullt ut, säger jag.
Att kliva ut på en delvis ojämn, tungsprungen och rätt svårspelad matta var riktigt härligt, som alltid när det handlar om träningspremiär på gräs. Trots att det bjöds på en del felstudsar så var det ett givande pass. Framförallt den avslutande spelövningen blev riktigt rolig och bra.
Det sistnämnda gäller även för 2-1-segern i träningsmatchen borta mot Munka Ljungby, också det ett division 6-lag men inte från samma division 6-serie som vi, i lördags. Skönspelet lyste visserligen med sin frånvaro och motståndet var inte av allra högsta klass, men likväl blev det en riktigt nyttig match för oss. Munka Ljungby spelade tufft och var fysiska, men vi stod upp i duellerna på ett imponerande sätt. Att de blev lite griniga och att vi tvingades kriga rejält mot slutet för att hålla ledningen gjorde segern än skönare.
http://www5.idrottonline.se/HFOlympia-Fotboll/Nyheter/Egnanyheter/Starklaginsatsigraspremiaren/ - matchreferat på vår hemsida
Det faktum att segern togs tack vare att vi på ett allt bättre sätt jobbar tillsammans som ett lag nu förstärker bara bilden av den ovan nämnda matchen som något riktigt positivt. Mer om det utvecklar jag här:
http://hfolympia.bloggplatsen.se/2012/03/25/7615580-sa-ratt-och-sa-bra-hfo/
Även sett ur ett individuellt perspektiv var det en lysande fotbollslördag, utan att för den skull dra för stora växlar av det hela. Många hos oss klev fram och stod för starka insatser och för egen del gick det också riktigt, riktigt bra. Det har gått åt rätt håll för mig de senaste matcherna och mot Munka Ljungby fungerade det över förväntan. Framförallt defensiven kändes nästintill klockren med en rad brytningar och bra beslut.
Så mycket positivt att ta med således. Och det var längesen det var så enormt kul att spela fotboll som nu. Såväl glädjen som självförtroendet har ökat ordentligt den senaste tiden. Bara att hoppas att det håller i sig.
En riktigt kul kväll
Gårdagskvällen blev en riktigt rolig historia. Ja, hela dagen var kanon faktiskt. Först en riktigt skön 2-1-seger borta i Munka Ljungby, därefter en härlig vändning av Milan mot Roma från 0-1 till 2-1 och sedan en tur upp till Pelle. Där satt redan Wahlström tillsammans med Wessberg och med dem spenderade jag och Noa resten av kvällen.
Fotbollstittande, lite alkohol och en mängd skratt blev det. Det var riktigt kul att återse de gamla HFO:arna Pelle och Wahlström och det blev ett antal timmar fyllda av humor och skämt. En tur ner till Bishops och deras bartender tillika vår assisterande tränare James blev det också och där dök ett gäng HFO-profiler till upp.
När vi väl var hemma igen framåt natten kunde en riktigt lyckad lördag summeras. Det är bara att lyfta på hatten, tacka för den klockrena helgen som har varit hittills och vara nöjd en tidig söndagskväll som denna.
Kvällens värd Pelle bjöd på en riktigt god drink och tog sig
en själv också.
Fotbollstittande, lite alkohol och en mängd skratt blev det. Det var riktigt kul att återse de gamla HFO:arna Pelle och Wahlström och det blev ett antal timmar fyllda av humor och skämt. En tur ner till Bishops och deras bartender tillika vår assisterande tränare James blev det också och där dök ett gäng HFO-profiler till upp.
När vi väl var hemma igen framåt natten kunde en riktigt lyckad lördag summeras. Det är bara att lyfta på hatten, tacka för den klockrena helgen som har varit hittills och vara nöjd en tidig söndagskväll som denna.
Kvällens värd Pelle bjöd på en riktigt god drink och tog sig
en själv också.
Givande onsdag och nedräkning till resan
En arbetsvecka till är över, det är helt galet egentligen. Jag har sagt det förr och det tåls att påpekas igen: veckorna går något helt sanslöst fort. Men inte klagar jag för det, det finns ju så mycket att se fram emot. Om exakt en vecka, nästa lördag, bänkar jag mig på flyget från Kastrup för att inleda en fantastisk resa mot Zanzibar att träffa min underbara flickvän igen. Det är den absolut största av flera höjdpunkter som väntar inom kort. Så låt dagarna gå, det finns mycket kul runt hörnet :)
Att den här veckan har gått extra snabbt beror nog på att vi har haft en studiedag. Eleverna var lediga samtidigt som vi lärare såg till att bli lite klokare. Åtminstone kändes det så. Föreläsningen, som lockade 2700 lärare, i Baltiska hallen var en av de mest givande föreläsningarna som jag har besökt någonsin.
Föreläsningen i sig handlade om bedömning i skolan, alltså bedöming av det som eleverna presterar, och om hur vi lärare kan göra den så effektiv som möjligt. Detta så att den inte bara ger oss en summerande bild av hur eleverna utvecklas utan även ger dem en god möjlighet att ta kliv framåt successivt tack vare vår bedömning.
Det kanske inte låter så jättespännande eller begripligt, men jag känner det riktigt nyttig för mig i min roll som lärare. Sällan har faktiskt en så pass lång föreläsning varit så fängslande och intressant rakt igenom.
Att den här veckan har gått extra snabbt beror nog på att vi har haft en studiedag. Eleverna var lediga samtidigt som vi lärare såg till att bli lite klokare. Åtminstone kändes det så. Föreläsningen, som lockade 2700 lärare, i Baltiska hallen var en av de mest givande föreläsningarna som jag har besökt någonsin.
Föreläsningen i sig handlade om bedömning i skolan, alltså bedöming av det som eleverna presterar, och om hur vi lärare kan göra den så effektiv som möjligt. Detta så att den inte bara ger oss en summerande bild av hur eleverna utvecklas utan även ger dem en god möjlighet att ta kliv framåt successivt tack vare vår bedömning.
Det kanske inte låter så jättespännande eller begripligt, men jag känner det riktigt nyttig för mig i min roll som lärare. Sällan har faktiskt en så pass lång föreläsning varit så fängslande och intressant rakt igenom.
Äntligen lite framgång
Efter flera tunga fotbollshelger för oss i HF Olympia blev det i alla fall lite framgång igår. 2-2 i DM mot Vikens IK var inget mästarresultat på något sätt, men vi gjorde trots det en riktigt bra match och det fanns mycket positivt att ta med. Dels tycker jag att vi spelade ganska stabilt defensivt, de skapade egentligen bara riktigt heta chanser och gjorde mål på fasta situationer.
I övrigt försvarade vi oss bra och framförallt i andra halvlek (även om våra mål kom före paus) hade vi ett riktigt vasst omställningsspel som resulterade i en rad solklara målchanser som i sin tur borde ha gett oss i alla fall ett par mål till. Men det viktigaste var att vi fick med oss en så positiv spelmässig insats och nu har något bra att jobba vidare med.
Själv inledde jag på bänken men fick hoppa in redan efter cirka 25 minuter. Resterande 20 minuterna av första halvlek handlade mycket om försvarsspel då Viken var spelförande, men det fungerade bra då hela lagets defensiv var tät. I andra halvlek var jag mycket mer delaktig i spelet framåt längs högerkanten. Det fungerade nästintill förvånansvärt bra samtidigt som vi fortsatte att spela skapligt stabilt defensivt. Som helhet kändes insatsen därmed lyckad, glädjande nog.
Mycket mer om helgens fotboll:
http://www5.idrottonline.se/HFOlympia-Fotboll/Nyheter/Egnanyheter/Kryssochettstegframat/
- matchreferat på hemsidan
http://hfolympia.bloggplatsen.se/2012/03/18/7565467-ett-klart-steg-framat/
- reflektioner i Olympiabloggen
http://hfolympia.bloggplatsen.se/2012/03/18/7565693-ovanlig-och-nyttig-traning/
- mer bloggande, bland annat om dagens alternativa träning som handlade om snabbhet och koordination
I övrigt försvarade vi oss bra och framförallt i andra halvlek (även om våra mål kom före paus) hade vi ett riktigt vasst omställningsspel som resulterade i en rad solklara målchanser som i sin tur borde ha gett oss i alla fall ett par mål till. Men det viktigaste var att vi fick med oss en så positiv spelmässig insats och nu har något bra att jobba vidare med.
Själv inledde jag på bänken men fick hoppa in redan efter cirka 25 minuter. Resterande 20 minuterna av första halvlek handlade mycket om försvarsspel då Viken var spelförande, men det fungerade bra då hela lagets defensiv var tät. I andra halvlek var jag mycket mer delaktig i spelet framåt längs högerkanten. Det fungerade nästintill förvånansvärt bra samtidigt som vi fortsatte att spela skapligt stabilt defensivt. Som helhet kändes insatsen därmed lyckad, glädjande nog.
Mycket mer om helgens fotboll:
http://www5.idrottonline.se/HFOlympia-Fotboll/Nyheter/Egnanyheter/Kryssochettstegframat/
- matchreferat på hemsidan
http://hfolympia.bloggplatsen.se/2012/03/18/7565467-ett-klart-steg-framat/
- reflektioner i Olympiabloggen
http://hfolympia.bloggplatsen.se/2012/03/18/7565693-ovanlig-och-nyttig-traning/
- mer bloggande, bland annat om dagens alternativa träning som handlade om snabbhet och koordination
Stort grattis, en dag för sent
Får passa på att gratulera mamma och pappa till deras 26:e bröllopsdag som firades igår. Det ska tilläggas att jag inte glömde det igår, det blev ett samtal hem till Småland. Å andra sidan ska bloggen ska förstås också innehålla ett stort grattis till de två av de tre överlägset viktigaste personerna som har funnits under hela mitt liv och som fortfarande finns där varje dag.
Grattis till 26 år som gifta :)
Den tredje personen som utan tvekan räknas in bland de allra viktigaste är förstås Karin. Vi har visserligen ett bra tag tills vi kan fira 26-årig bröllopsdag, men då har vi samtidigt något att jobba för eller vad säger du älskling? :)
Grattis till 26 år som gifta :)
Den tredje personen som utan tvekan räknas in bland de allra viktigaste är förstås Karin. Vi har visserligen ett bra tag tills vi kan fira 26-årig bröllopsdag, men då har vi samtidigt något att jobba för eller vad säger du älskling? :)
Så var det fredag igen...
...och veckan hade tagit slut. För att citera Noice. Jag tror bestämt att jag har kört samma inledning något liknande fredagsinlägg tidigare, men det får funka en gång till. För hursomhelst är det ju fredag och ytterligare en jobbvecka är över.
Det går så ruskigt fort nu känns det som. Trots att den här veckan har känts ganska stressig och slitsam med mycket jobb samt träning så har dagarna sprungit iväg. Noa har installerat sig och det är kul att ha någon här, det hade börjat att bli lite lagom segt att vara själva hela tiden. Massa hockey- och fotbollstittande har kvällarna fördrivits med hittills och helgen lär bli likadan.
. . . . . . . . . . . . . . . .
Helgen ska dock inledas med match för min del. Efter några rejäla bedrövelser, även om den senaste förlusten inte var så hemsk för mig spelmässigt, måste det vara dags för oss att ta oss samman och få med något positivt. I vanlig ordning har jag bloggat en del i veckan i vår Olympiablogg:
http://hfolympia.bloggplatsen.se/2012/03/16/7551959-kort-infor-morgondagen/
http://hfolympia.bloggplatsen.se/2012/03/16/7551332-nygamla-ansikten-senast/
. . . . . . . . . . . . . . . .
Måste säga att jag är oerhört nöjd med mitt senaste klädinköp. Det är visserligen ett par månader sedan jag köpte de här chinosen, men det är först nu de har plockats fram ur garderoben. Får tacka för smakråden jag fick när de köptes. Kul med lite nytt, jag kan ju inte bara gå runt i mörkblå eller svarta byxor hela tiden :)
Det går så ruskigt fort nu känns det som. Trots att den här veckan har känts ganska stressig och slitsam med mycket jobb samt träning så har dagarna sprungit iväg. Noa har installerat sig och det är kul att ha någon här, det hade börjat att bli lite lagom segt att vara själva hela tiden. Massa hockey- och fotbollstittande har kvällarna fördrivits med hittills och helgen lär bli likadan.
. . . . . . . . . . . . . . . .
Helgen ska dock inledas med match för min del. Efter några rejäla bedrövelser, även om den senaste förlusten inte var så hemsk för mig spelmässigt, måste det vara dags för oss att ta oss samman och få med något positivt. I vanlig ordning har jag bloggat en del i veckan i vår Olympiablogg:
http://hfolympia.bloggplatsen.se/2012/03/16/7551959-kort-infor-morgondagen/
http://hfolympia.bloggplatsen.se/2012/03/16/7551332-nygamla-ansikten-senast/
. . . . . . . . . . . . . . . .
Måste säga att jag är oerhört nöjd med mitt senaste klädinköp. Det är visserligen ett par månader sedan jag köpte de här chinosen, men det är först nu de har plockats fram ur garderoben. Får tacka för smakråden jag fick när de köptes. Kul med lite nytt, jag kan ju inte bara gå runt i mörkblå eller svarta byxor hela tiden :)
Det ska skrivas, trots motgångarna
Trots att det går tungt något så fruktansvärt just nu för oss i fotbollen så ska det ju skrivas om det. Såväl i med- som motgång försöker jag hitta något att delga både via hemsidan och bloggen.
De senaste Olympia-uppdateringarna:
http://www5.idrottonline.se/HFOlympia-Fotboll/Nyheter/Egnanyheter/Nyttrasnystorforlust/ -
hemsidans referat från matchen igår
http://hfolympia.bloggplatsen.se/2012/03/11/7515121-korthus/ -
om gårdagens ras
http://www5.idrottonline.se/HFOlympia-Fotboll/Nyheter/Egnanyheter/Truppenidagslaget/ -
truppuppdatering
Dålig, sämre, sämst
Efter ett antal bra veckor, trots stor saknad då Karin som bekant är iväg, där humöret har varit på topp och allt (framförallt jobbet, är mest det som jag hinner med numera) har rullat på som det ska var det igår dags för en riktigt usel lördag. Någon gång skulle väl humöret göra en dipp och påminna mig om att allt inte är så roligt alla gånger.
Visserligen var väl mina problem och irritationsframkallande moment att betrakta som I-landsproblem, men likväl sjönk mitt humör lika djupt som Titanic en gång i tiden.
Lördagseländet (för att överdriva lite, jag tar mig den friheten) började med en storförlust i DM mot Ödåkra IF. Visserligen ska de vinna mot oss med ett par mål, då de är ett topplag i femman som säkerligen håller division 4-klass åtminstone med Gästrike- (framförallt) och Smålandsmått mätt, vilket är vad jag kan jämföra med efter spel i de landskapen tidigare. Men att förlora med 0-7 (!) är aldrig acceptabelt. Speciellt inte om det sker på ett sätt som igår.
I första halvlek stod vi upp riktigt bra och trots att de utöver den 2-0-ledning som de skaffade sig före paus även skapade en del heta lägen tycker jag att vi gjorde en stark insats. De spelade en snabb, rörlig fotboll och hela tiden tvingade oss att jobba hårt defensivt. Något som vi gjorde, särskilt första 25 då vi orkade pressa ganska högt och vann en hel del boll, men även den återstående delen av första halvlek. I stället för att fortsätta jobba så hårt för varandra och ta jobbet la vi dock ner verksamheten totalt, trots en klart okej start på andra halvek, när de nickade in 3-0 på en hörna. Som så många gånger förr struntade vissa i att ta sitt ansvar och vi rasade ihop.
Det är egentligen inte upp till mig att bedöma, men jag tycker att vi i backlinjen krigade och gjorde vad vi kunde trots de många målen bakåt. Särskilt före paus då vi avvärjde många anfall. För egen del var de första 45 minuterna de bästa hittills i år, ja det var rentav en av de bättre halvlekarna som jag har gjort i Olympiatröjan defensivt sett kändes det som. I andra blev det av förståeliga skäl tyngre men det fanns inte mycket som gick att göra åt det tyvärr.
Efter den förlusten, som kunde gett mycket positivt att ta med sig för oss om vi bara hade stått upp även i andra halvlek, fortsatte dagen med NHL och Boston mot Washington. Typiskt nog åkt Bruins på en ny förlust när jag väl hade chansen att se dem och mitt humör blev ännu sämre. Mitt usla förlorar-humör har visat sig tydligare igen nu sedan Karin åkte iväg, vilket säkert beror på att jag kan uttrycka det mer rejält nu utan att någon reagerar... :)
Hursomhelst blev jag inte gladare över den förlusten, 3-4, trots att det inte blir riktigt viktiga matcher för Bostons del förrän i slutspelet nu. Som lök på laxen gick förstås mitt våffelbak i andra periodpausen lika mycket åt helvete som fotbollen och hockeyn. Av någon anledning ville smeten hellre fastna och kladda fast i våffeljärnet än att bli fina våfflor. Förmodligen har jag råkat diska järnet med diskmedel och förstört teflonet, så blir väl till att köpa ett nytt. Men den insikten hjälpte mig ju inte igår när jag svärandes slängde bestick och bunkar omkring mig i köket i ett ögonblick av raseri som jag inte har sett hos mig själv på mycket länge... :)
Piss-lördag, med andra ord.
. . . . . . . . .
Något, eller några, som inte är sämst är Two Steps From Hell. Jag har nämnt dem innan här i bloggen och gör det igen. Jag har nämligen fastnat helt för deras storslagna, mäktiga och fantastiska musik. Den funkar vid alla tänkbara tillfällen - som laddning inför match, som avkoppling, om jag är på bra humör, dåligt humör, vill varva upp eller gå och lägga mig. Klockren musik helt enkelt!
Bjuder på två här, en lite "hårdare" och mäktigare och en mer glad:
http://www.youtube.com/watch?v=14ZkxaV7fQQ
http://www.youtube.com/watch?v=0rDOUKGSqUY
. . . . . . . . .
Viasat Hockey är heller inte så dumt. Speciellt inte nu när jag har varit själv så mycket senaste tiden. Lördagsunderhållningen är alltid garanterad när det bjuds på NHL-hockey, även om mitt Boston har torskat de tre senaste som jag har sett dem spela. NHL blir ändå allt intressantare i mina ögon och det kan bli en riktigt spännande vår när Stanley Cup-slutspelet drar igång.
. . . . . . . . .
Nu, efter ytterligare lite NHL-tittande (repriser från gårdagskvällen/natten), är det dags att rycka upp sig. Måste fixa lite här i lägenheten innan Noa anländer runt femsnåret i eftermiddag och därmed officiellt blir tillförordnad sambo här tills min älskade flickvän återvänder hem från praktiken i Tanzania.
Visserligen var väl mina problem och irritationsframkallande moment att betrakta som I-landsproblem, men likväl sjönk mitt humör lika djupt som Titanic en gång i tiden.
Lördagseländet (för att överdriva lite, jag tar mig den friheten) började med en storförlust i DM mot Ödåkra IF. Visserligen ska de vinna mot oss med ett par mål, då de är ett topplag i femman som säkerligen håller division 4-klass åtminstone med Gästrike- (framförallt) och Smålandsmått mätt, vilket är vad jag kan jämföra med efter spel i de landskapen tidigare. Men att förlora med 0-7 (!) är aldrig acceptabelt. Speciellt inte om det sker på ett sätt som igår.
I första halvlek stod vi upp riktigt bra och trots att de utöver den 2-0-ledning som de skaffade sig före paus även skapade en del heta lägen tycker jag att vi gjorde en stark insats. De spelade en snabb, rörlig fotboll och hela tiden tvingade oss att jobba hårt defensivt. Något som vi gjorde, särskilt första 25 då vi orkade pressa ganska högt och vann en hel del boll, men även den återstående delen av första halvlek. I stället för att fortsätta jobba så hårt för varandra och ta jobbet la vi dock ner verksamheten totalt, trots en klart okej start på andra halvek, när de nickade in 3-0 på en hörna. Som så många gånger förr struntade vissa i att ta sitt ansvar och vi rasade ihop.
Det är egentligen inte upp till mig att bedöma, men jag tycker att vi i backlinjen krigade och gjorde vad vi kunde trots de många målen bakåt. Särskilt före paus då vi avvärjde många anfall. För egen del var de första 45 minuterna de bästa hittills i år, ja det var rentav en av de bättre halvlekarna som jag har gjort i Olympiatröjan defensivt sett kändes det som. I andra blev det av förståeliga skäl tyngre men det fanns inte mycket som gick att göra åt det tyvärr.
Efter den förlusten, som kunde gett mycket positivt att ta med sig för oss om vi bara hade stått upp även i andra halvlek, fortsatte dagen med NHL och Boston mot Washington. Typiskt nog åkt Bruins på en ny förlust när jag väl hade chansen att se dem och mitt humör blev ännu sämre. Mitt usla förlorar-humör har visat sig tydligare igen nu sedan Karin åkte iväg, vilket säkert beror på att jag kan uttrycka det mer rejält nu utan att någon reagerar... :)
Hursomhelst blev jag inte gladare över den förlusten, 3-4, trots att det inte blir riktigt viktiga matcher för Bostons del förrän i slutspelet nu. Som lök på laxen gick förstås mitt våffelbak i andra periodpausen lika mycket åt helvete som fotbollen och hockeyn. Av någon anledning ville smeten hellre fastna och kladda fast i våffeljärnet än att bli fina våfflor. Förmodligen har jag råkat diska järnet med diskmedel och förstört teflonet, så blir väl till att köpa ett nytt. Men den insikten hjälpte mig ju inte igår när jag svärandes slängde bestick och bunkar omkring mig i köket i ett ögonblick av raseri som jag inte har sett hos mig själv på mycket länge... :)
Piss-lördag, med andra ord.
. . . . . . . . .
Något, eller några, som inte är sämst är Two Steps From Hell. Jag har nämnt dem innan här i bloggen och gör det igen. Jag har nämligen fastnat helt för deras storslagna, mäktiga och fantastiska musik. Den funkar vid alla tänkbara tillfällen - som laddning inför match, som avkoppling, om jag är på bra humör, dåligt humör, vill varva upp eller gå och lägga mig. Klockren musik helt enkelt!
Bjuder på två här, en lite "hårdare" och mäktigare och en mer glad:
http://www.youtube.com/watch?v=14ZkxaV7fQQ
http://www.youtube.com/watch?v=0rDOUKGSqUY
. . . . . . . . .
Viasat Hockey är heller inte så dumt. Speciellt inte nu när jag har varit själv så mycket senaste tiden. Lördagsunderhållningen är alltid garanterad när det bjuds på NHL-hockey, även om mitt Boston har torskat de tre senaste som jag har sett dem spela. NHL blir ändå allt intressantare i mina ögon och det kan bli en riktigt spännande vår när Stanley Cup-slutspelet drar igång.
. . . . . . . . .
Nu, efter ytterligare lite NHL-tittande (repriser från gårdagskvällen/natten), är det dags att rycka upp sig. Måste fixa lite här i lägenheten innan Noa anländer runt femsnåret i eftermiddag och därmed officiellt blir tillförordnad sambo här tills min älskade flickvän återvänder hem från praktiken i Tanzania.
Jag blir så trött...
...på folk som lever i sin egen värld och helt verkar tycka att det är rätt att totalt avsäga sig allt tänkbart ansvar här i livet.
Anledningen till att jag skriver det här inlägget är en insändare som jag läste tidigare i veckan. Den var skriven av en person som spydde galla över Telia. Skribenten i fråga hade tydligen jobbat på Telia, fått sparken och nu fått kronofogden efter sig för obetalda telefonräkningar. Felet var helt Telias, enligt skribenten, men inte i första hand för att de gett honom sparken utan för att räkningarna som nu släpade efter var orsakade av ett telefonabonnemang tecknet med företaget.
Detta hade sagts upp, men en bindningstid gällde ju (givetvis, hur många såna avtal kan du teckna idag utan att binda upp dig på X antal månader?) vilket innebar att skribenten fortfarande var tvungen att betala för det. Han sågade dock Telia totalt för detta och menade att han borde ha sluppit fortsätta betala då han nu, sedan han tvingats flytta efter att han blev arbetslös, inte kunde använda abonnemanget eftersom han tvingades bo hos kompisar. Och allt hans "lidande" var Telias fel, bara Telias fel!
Visst förstår jag att det är tufft om man är arbetslös och har det jobbigt med räkningarna. Men seriöst, hur resonerar alla (det känns som att de blir fler och fler) som fullständigt avsäger sig själva allt ansvar och bara lastar över det på andra? Det kan väl knappast vara en nyhet för någon (särskilt inte en Telia-anställd...) att avtal som det ovan nämnda ALLTID har en viss bindningstid? Tecknar man ett får man väl själv ta konsekvenserna om det av någon anledning blir så att man inte vill eller kan ha kvar det. Det är ju inte Telias fel att deras kunder går med på att binda upp sig en viss tid framåt.
Jag blir så trött på folk som hela tiden vill kasta skit på företag, andra människor, myndigheter eller annat i samhället när något går emot utan att överhuvudtaget reflektera över sin egen roll i det hela. Självklart finns det tyvärr många som orättvist nog hamnar i jobbiga, svåra situationer. Men vissa får faktiskt delvis skylla sig själva och borde träna på att ta lite eget ansvar.
Anledningen till att jag skriver det här inlägget är en insändare som jag läste tidigare i veckan. Den var skriven av en person som spydde galla över Telia. Skribenten i fråga hade tydligen jobbat på Telia, fått sparken och nu fått kronofogden efter sig för obetalda telefonräkningar. Felet var helt Telias, enligt skribenten, men inte i första hand för att de gett honom sparken utan för att räkningarna som nu släpade efter var orsakade av ett telefonabonnemang tecknet med företaget.
Detta hade sagts upp, men en bindningstid gällde ju (givetvis, hur många såna avtal kan du teckna idag utan att binda upp dig på X antal månader?) vilket innebar att skribenten fortfarande var tvungen att betala för det. Han sågade dock Telia totalt för detta och menade att han borde ha sluppit fortsätta betala då han nu, sedan han tvingats flytta efter att han blev arbetslös, inte kunde använda abonnemanget eftersom han tvingades bo hos kompisar. Och allt hans "lidande" var Telias fel, bara Telias fel!
Visst förstår jag att det är tufft om man är arbetslös och har det jobbigt med räkningarna. Men seriöst, hur resonerar alla (det känns som att de blir fler och fler) som fullständigt avsäger sig själva allt ansvar och bara lastar över det på andra? Det kan väl knappast vara en nyhet för någon (särskilt inte en Telia-anställd...) att avtal som det ovan nämnda ALLTID har en viss bindningstid? Tecknar man ett får man väl själv ta konsekvenserna om det av någon anledning blir så att man inte vill eller kan ha kvar det. Det är ju inte Telias fel att deras kunder går med på att binda upp sig en viss tid framåt.
Jag blir så trött på folk som hela tiden vill kasta skit på företag, andra människor, myndigheter eller annat i samhället när något går emot utan att överhuvudtaget reflektera över sin egen roll i det hela. Självklart finns det tyvärr många som orättvist nog hamnar i jobbiga, svåra situationer. Men vissa får faktiskt delvis skylla sig själva och borde träna på att ta lite eget ansvar.
Two steps from hell
http://www.youtube.com/watch?v=14ZkxaV7fQQ - min nya favoritlåt att ladda till inför matcher. Riktigt härlig att lyssna på, såväl inför match som till vardags. Jag hörde den i en video som gjorts som hyllning till Boston Bruins efter Stanley Cup-vinsten förra året och fastnade direkt.
Apropå NHL har jag som det tidigare har påpekats här också fastnat helt för dokumentärserien om NHL-lag, 24/7 road to the NHL Winter Classic. Har tittat igenom den senaste upplagan med Flyers och Rangers ett par gånger nu, även den amerikanska originalversionen som har bättre känsla än den med svensk berättarröst som SVT visade. Funderar på att ladda ner fjolårssäsongens programserie också, fantastiskt intressant!
. . . . . . . . . . . . .
Låten som länkas här, Undying Love med Two Steps From Hell, fick agera taggningslåt för mig idag inför vår första DM-match. Dock blev resultatet inte det bästa...
Storstryk och en estetiskt vacker fläskläpp blev mitt facit under lördagseftermiddagen på Olympiafältet. Återigen släppte vi in alldeles för många (och för enkla) mål, något som ledde till en pinsam 0-6-förlust mot division 5-laget Bjuvstorp. Helt galet egentligen, särskilt när vi var bättre än dem första 30 för att sedan rasa ihop totalt efter 0-1. Deras första mål kom efter cirka en halvtimmes spel och då hade de inte skapat en enda riktig målchans. Men när väl ettan kom släppte vi in tre till och mellan minut 30 och 36 förvandlades en jämn, tät match till en avgjord drabbning med 0-4 som resultat.
Själv slapp jag, eller hur man ska uttrycka det, uppleva de extremt tunga minuterna på planen då jag inledde på bänken idag. Det blev i stället inhopp fem minuter in i andra halvlek, så fick 40 minuters spel i alla fall och spelade "bara" 0-2. För egen del kändes det helt okej, särskilt defensivt, men det är klart att man inte kan vara varken glad eller nöjd efter 0-6. Det bedrövliga resultatet till trots fanns det faktiskt en del positivt att ta med spelmässigt, men det står ju samtidigt klart att vi har väldigt mycket att jobba på.
. . . . . . . . . . . . .
http://hfolympia.bloggplatsen.se/2012/03/03/7464853-ett-tungt-ras/ - har bloggat lite om dagens match.
114 stycken gillar Olympiabloggen på Facebook nu förresten. Riktigt kul att ganska många bryr sig om den, alltid något att glädja sig åt.
. . . . . . . . . . . . .
Nej, får nog ta och stämpla ut för ikväll. Har massor att göra imorgon, bland annat måste det pluggas innan träningen, så är lika bra att få lite sömn trots att det är lördag och komma upp i hyfsad tid imorgon.
Apropå NHL har jag som det tidigare har påpekats här också fastnat helt för dokumentärserien om NHL-lag, 24/7 road to the NHL Winter Classic. Har tittat igenom den senaste upplagan med Flyers och Rangers ett par gånger nu, även den amerikanska originalversionen som har bättre känsla än den med svensk berättarröst som SVT visade. Funderar på att ladda ner fjolårssäsongens programserie också, fantastiskt intressant!
. . . . . . . . . . . . .
Låten som länkas här, Undying Love med Two Steps From Hell, fick agera taggningslåt för mig idag inför vår första DM-match. Dock blev resultatet inte det bästa...
Storstryk och en estetiskt vacker fläskläpp blev mitt facit under lördagseftermiddagen på Olympiafältet. Återigen släppte vi in alldeles för många (och för enkla) mål, något som ledde till en pinsam 0-6-förlust mot division 5-laget Bjuvstorp. Helt galet egentligen, särskilt när vi var bättre än dem första 30 för att sedan rasa ihop totalt efter 0-1. Deras första mål kom efter cirka en halvtimmes spel och då hade de inte skapat en enda riktig målchans. Men när väl ettan kom släppte vi in tre till och mellan minut 30 och 36 förvandlades en jämn, tät match till en avgjord drabbning med 0-4 som resultat.
Själv slapp jag, eller hur man ska uttrycka det, uppleva de extremt tunga minuterna på planen då jag inledde på bänken idag. Det blev i stället inhopp fem minuter in i andra halvlek, så fick 40 minuters spel i alla fall och spelade "bara" 0-2. För egen del kändes det helt okej, särskilt defensivt, men det är klart att man inte kan vara varken glad eller nöjd efter 0-6. Det bedrövliga resultatet till trots fanns det faktiskt en del positivt att ta med spelmässigt, men det står ju samtidigt klart att vi har väldigt mycket att jobba på.
. . . . . . . . . . . . .
http://hfolympia.bloggplatsen.se/2012/03/03/7464853-ett-tungt-ras/ - har bloggat lite om dagens match.
114 stycken gillar Olympiabloggen på Facebook nu förresten. Riktigt kul att ganska många bryr sig om den, alltid något att glädja sig åt.
. . . . . . . . . . . . .
Nej, får nog ta och stämpla ut för ikväll. Har massor att göra imorgon, bland annat måste det pluggas innan träningen, så är lika bra att få lite sömn trots att det är lördag och komma upp i hyfsad tid imorgon.
3 år och 4 månader
Idag har vi, jag och Karin, spenderat tre underbara år och fyra månader tillsammans. Jag minns i början när jag räknade varje månad, det var ju stort och härligt att bara kunna säga två månader i stället för en. Givetvis är varje enskild månad, ja varje enskild vecka och dag utan överdrift, ovärderlig. Men samtidigt känns det större och ännu mer seriöst nu, när veckor och månader har blivit till flera år.
År som ska bli många fler, förstås! Kan inte ha det bättre och kunde verkligen inte önska mig en bättre, underbarare flickvän att spendera livet med. Tvärtom, jag har allt jag kan önska mig och lite till :)
Nu är visserligen Karin iväg och gör utlandspraktik, men snart ses vi igen. Jag räknar ner dagarna till påsklovet då Zanzibar och ett härligt återseende av älsklingen väntar. Det kommer att bli magiskt! 
3 år och 4 månader med dig nu <3
