Måndagsglädje
Måndagskvällen blev precis så bra som jag hade hoppats, eller rättare sagt ännu bättre. När det var dags att lämna jobbet för dagen och börja ladda slängde jag in följande statusuppdatering på Facebook:
Att vara på plats när MFF spelar hemma är alltid vackert och innebär massa kärlek. Ikväll blir Stadion ännu vackrare och kärlekskvoten fylls till max när jag får med mig Karin Nilsson dit :) Framåt Malmö!
Därefter bjöds man på en rakt igenom klockren kväll, där allt blev sådär perfekt som jag hade hoppats. Först sallad i solskenet utanför stationen med Karin, därefter tåget ut till Triangeln, den numera för min del smått klassiska promenaden genom Pildammsparken och därefter in på arenan.
Där inne väntade 90 minuter, eller nästan i alla fall, fyllda av enorm nervositet och en växande frustration. Men till slut, när MFF hade tagit sig i kragen, börjat trycka på och skapade chanser i en strid ström mot slutet exploderade allt i ett galet lyckorus.
1-0 i 87:e minuten, Stadion lyfte och när 2-0 kom två minuter senare började arenan äntligen att gunga så där underbart som den kan göra när stämningen är på topp och de himmelsblå levererar.
Hoppa om ni älskar Malmö!
Jag kunde inte ha haft det bättre: få stå intill min älskling och få dela och delta i den stora himmelsblå glädjen samtidigt som även Karin fick ta del av något som jag verkligen brinner för och dessutom, i slutändan, fick uppleva hur bra stämningen kan vara när MFF lirar.
Stor lycka, massa kärlek!
Och visst var Stadion klart vackrare när jag hade min snygga flickvän med mig… :)
Såna gånger kan det få vara måndag hela veckan.
En del fina bilder från Pildammsparken och vår måndagskväll dyker förhoppningsvis upp lite senare.
