Fotbollsveckan
Förra helgen var som jag ganska bittert har påpekat här riktigt jäkla usel sportmässigt för min del. Mer glädjande då att veckan som följde blev mer lyckad på sportfronten. Det trots MFF:s förlust i Norrköping och mitt självmål igår samt Bostons uttåg ur Stanley Cup-slutspelet.
Glädjeämnena har trots allt vägt över och det ganska klart. Veckan inleddes med ett besök på Swedbank Stadion där MFF tog emot Syrianska. Det slutade med en lysande kväll: MFF spelade ut gästerna totalt, bjöd på riktigt fin fotboll och vann med 2-0 efter två snygga mål.
Därefter har det mesta i sportväg handlat om mitt eget fotbollsspelande och oss i HF Olympia. Efter en tung säsongsinledning med två raka A-lags- respektive B-lagsförluster fick vi äntligen smaka på segerns sötma igen igår. Det tack vare en riktigt bra insats i B-lagsserien mot Billesholms GIF. Vi spelade fin fotboll, skapade mängder med chanser, gick upp till 2-0, tappade oturligt till 2-2 men tog oss samman och säkrade årets första trepoängare genom att rycka ifrån till 5-2. Att gästerna reducerade i slutsekunderna gjorde ingenting (dessutom var målet tre meter offside enligt de som stod närmast) utan vi kunde äntligen jubla och njuta av tre poäng.
För egen del blev det en rolig match, trots ett snöpligt självmål. Det betydde 2-2 och då kändes allt enormt tungt eftersom vi hade tappat en rättvis ledning som dessutom borde ha varit klart större. Självmålet i sig behövde jag dock inte skämmas över. Det kom till när jag tog en lång löpning hem från min högermittfältsplats (som jag hade i andra halvlek efter att ha spelat högerback i första) under en Billesholmskontring och med en sista-sekunden-glidtackling försökte avvärja ett i det närmaste öppet mål. För en hundradel hann jag vara stolt över den klockrena brytningen, för att sedan se bollen glida in precis intill stolproten...
Nu betydde det målet ingenting i slutändan och i stället kunde jag glädja mig åt flera saker. Dels åt segern och åt att vi visade styrka som reste oss efter 2-2 och tog tag i matchen totalt igen, dels åt att det trots självmålet gick bra. Defensivt jobbade jag så hårt jag bara kunde både som back och som mittfältare. Offensivt var jag dessutom mer delaktig än vanligt och stod bland annat för ett par farliga inlägg och en frispelning inne i straffområdet.
http://www5.idrottonline.se/HFOlympia-Fotboll/Nyheter/Egnanyheter/Sasongensforstatrepoangare/ - referat på vår hemsida
http://www5.idrottonline.se/HFOlympia-Fotboll/Nyheter/Egnanyheter/Sasongensforstatrepoangare/ - Olympiabloggen
En lyckad fotbollssöndag för vår del avslutades för min del med att jag hängde på vår assisterande tränare för att se division 3-derbyt uppe i Höganäs mellan hemmalaget och Råå IF. Hans son spelar i Råå så det var anledningen till att han skulle dit och jag tyckte att det var ett utmärkt tillfälle att få se lite lokalfotboll. Mycket kamp och ingen vidare match bjöds vi på men det var ändå riktigt gott att njuta av lite livefotboll och nöjt sitta där med en skön trepoängare i ryggsäcken.
Jag måste dementera...
Det blir trots Sportbladets "avslöjande" inget spel i hockey-VM för mig. Nog för att jag gillar hockey och kan åka skridskor, men jag har tyvärr inte tid nu. Heltidsjobb, fotbollsspelande, bloggande och följande av Stanley Cup står ju på schemat så det blir för tight med en VM-turnering också. Ni får hålla tummarna för att bröderna Sedin anslutet i stället.
Zanzibarsummering
Efter flygkaoset som jag berättade om tidigare här i bloggen fick vi då äntligen återförenas, efter två månader utan varandra. Det var suveränt förstås och jag hade lätt, alla dagar i veckan, tagit om de yttre förutsättningarna som Zanzibar bjöd på hade varit tusen gånger sämre bara för att få träffa Karin igen.
Nu fick vi dessutom fantastiska dagar väder- och upplevelsemässigt, så förväntningarna som redan var högt uppskruvade infriades med mycket stor marginal. Det här slog allt som jag hade kunnat hoppas på.
Hotellet låg väldigt fint, precis intill havet en bit ut i ingenmansland. Lugnt, mysigt och småskaligt. Hotellet ordnade med en hel del Olika turer och det var på så sätt lätt att ta sig från hotellet in till stan eller till andra ställen om man ville det. Av dem tog vi bland annat del av delfinturen och en kryddtur som innehöll en riktigt intressant och rolig guidning plus lunch med traditionell tanzanisk mat på en krydd- och fruktodling en bit från hotellet. Att få chansen att äta riktig inhemsk mat och inte bara den mer turistanpassade som de olika hotellen serverade (som visserligen innehöll en del mer Zanzibar-inspirerat från havet) var kul.
En tidig morgon åkte vi och ett antal till att hotellgästerna iväg till en annan del av ön för att titta på delfiner. De hade snackat innan om att man kunde simma med delfinerna och komma riktigt nära, men det visade sig vara lite överdrivet. Delfinerna var ju snabba iväg förstås när vi hoppade i med våra snorklar och simfötter, men vi fick i alla fall se dem på riktigt nära håll när de simmade intill båten och det var häftigt bara det.
Vi träffade ett norskt par på hotellet som vi umgicks en hel del med. Bland annat åkte vi tillsammans med de två in till Stone Town, för övrigt Queen-sångaren Freddie Mercurys födelsestad. Vi fick en intressant guidning där och det var spännande att se hur folket levde i staden. Oerhört varmt, mängder med folk och en fisk- och kötthantering som fick det att vända sig i magen på en bjöds vi på, men intressant var det trots allt :)
Vi besökte också den gamla slavmarknaden. Stone Town var en stor exporteringsplats när det gällde slavhandel förr i tiden och det var såväl lite skrämmande som fascinerande att se exempelvis fängelsehålorna där slavarna hölls fängslade i väntan på försäljning.
Något som var smått fascinerande var tidvattnet. Nog för att man sett det tidigare, men där var det verkligen enorm skillnad. Ett par gånger slutade våra promenader längs med den långa stranden, som pausades av luncher på hotell längs vägen, med att vi några timmar senare fick stora problem att ta oss tillbaka då vattnet stod högt ända upp mot klippkanterna. Men kul var det i alla fall :)
Kvällarna med solnedgången följt av det kolsvarta mörker som svepte in ön på ett ögonblick och endast lystets upp av månskenet och stjärnorna på kvällshimlen var helt fantastiska. Att sitta och äta middag på något mysigt ställe med den inramningen var något som skapade perfekta semesterminnen att ta med hem till Sverige igen.
Sammantaget hade vi en underbar vecka på Zanzibar och jag är evigt tacksam att jag såg till att ta mig söderut för att hälsa på Karin. Det gav mig några perfekta dagar med min älskade flickvän och dessutom blev det en fantastisk kulturell upplevelse som var något utöver det vanliga. Det var fascinerande att uppleva en kontinent som jag aldrig har satt min fot i och det här var en resa som jag kommer att bära med mig resten av livet :)
Vi bodde verkligen med havet som närmaste granne.
<3
Synd att klaga när vyerna som mötte oss såg ut så här.
Kairos flygplats, på väg hem efter en underbar vecka.
Det gick åt helvete...
En bedrövlig helg har passerat, i alla fall sportmässigt. Och då hela helgen handlade om sport så är det också utifrån ett sportsligt perspektiv som den ska bedömas. Tyvärr blir betyget ett odiskutabelt IG. Eller för att tala lite mer klarspråk: i princip allt som kunde gå åt helvete gjorde det, framförallt för egen del.
Det blev förlust för oss mot BK Landora med 1-3 i en jämn match där vi straffades av våra egna misstag. Bland annat mitt när jag orsakade en straff (visserligen tveksam men ändå en situation som jag inte borde ha satt mig i) och även i övrigt hade en tung dag där jag spelade rejält ojämnt. Säsongens svagaste insats hittills på de åtta matcherna jag har spelat var det och egentligen totalt nattsvart.
Kvällen blev inte bättre av att Boston ytterligare en gång föll när jag väl hade chans att se dem, den här gången med 3-4 mot Washington i Stanley Cup. Kass lördag och därefter tog en söndag vid som inte var så munter den heller. Mest gick den åt till att älta den dåliga insatsen och kritiken.
Sen gick ett par timmar åt till att se Milan tappa två viktiga poäng i kampen om efter en till stora delar underkänd insats mot Bologna. Att Juventus vann senare på dagen och därmed ryckte lite i ligatoppen kändes bara givet, lagen om alltings jävlighet ni vet...
Lika givet kändes det på förhand, trots att hoppet fanns där, att Boston skulle förlora igen mot Nicklas Bäckströms Capitals och därmed åka ur Stanley Cup. Än mer övertygad om att den matchen skulle följa all det går åt helvete-logik blev jag när Washington kvitterade med mindre än fem minuter kvar. Men i förlängningen, när klockan hade passerat midnatt och helgen som jag så härligt bittert spytt så mycket galla över (med all rätt) övergått till måndag, avgjorde Boston till min stora nattliga glädje. Kanske var det ett tecken på att den kommande veckan blir bättre, eller så var det bara en liten släng av barmhärtighet från den annars så äckligt osympatiska helgen...
Steget efter tidigare under säsongen, men den matchen var
inte ens i närheten av lika bedrövlig för egen del som den i lördags...
Tyler Seguin avgjorde och hans Boston räddade åtminstone
helgen något. Ny match natten mot torsdag!
Zanzibar-vistelsen i bilder
Strax under 30 grader i skuggan, 100 meter ner till havet -
synd att klaga :)
Lunch på ett av de närliggande hotellen längs med haven.
Vår guide på kryddturen visar en växt som kvinnorna använder för
att få läppstift.
Du och jag älskling <3
Ananas på krydd- och fruktodlingen som vi besökte.
Traditionell tanzanisk mat som avslutning på kryddturen.
Tidig morgon, runt halv sju, då vi är på väg ut på havet för se
delfiner. Några stycken fick vi glädjande nog se.
Underbar vy ut över Indiska oceanen, sedd från vårt hotellrum.
Den gamla slavmarknaden i Stone Town, där de numera har en kyrka
som monument. Tidigare var detta centrum för slavhandeln.
Kairos flygplats, måndag morgon på väg hem efter den underbara
semesterveckan.
På väg från vårt hotell till Stone Town. Det var intressant att
få se lite hur de levde och hur människorna hade det.
Solnedgång, vackert!
Ytterligare en bild från sträckan mellan hotellet vid havet
och Stone Town.
Jag fick en hatt som de flätade till oss under kryddturen :)
Här ser ni också det norska paret som vi träffade på hotellet
och som vi umgicks en hel del med.
Frukost på hotellet.
Kilimanjaro-öl. Något blaskig men den gick ner :)
En av hålorna där slavar hölls fångna vid den gamla
slavmarknaden. Det var lätt att förstå att de som hölls
fångna där hade ett riktigt helvete.
Skön miljö kring hotellet, minst sagt avkopplande.
Tanzania 2012.
Semesternjutare på vår terass :)
Jättesköldpaddor på Prison Island.
Flygkaos inledde Afrikavistelsen
1.5 vecka har redan gått sedan jag kom hem från mitt livs mest spännande, roligaste, mest intressant och härligaste semesterresan. Karin och jag har de senaste åren gjort flera klockrena resor men att själva helhetsupplevelsen med Zanzibar placeras högst på listan över resmålen hittills kan knappast vara överraskande. För vilken vecka det var!
Upplevelsen började redan på vägen dit. Jag flög från Kastrup till Kairo, spenderade ett par timmar där och sprang på ett svenskt par i 60-årsåldern som var från Lund och även de skulle till Zanzibar. Från Kairo till Dar es Salaam i Tanzania gick allt fint, men där började kaoset. 
Kastrup strax före avresan.
Jag hade ganska kort tid på mig att byta flyg till det som senare skulle sätta ner mig på Zanzibar. Det gjorde att det blev riktigt tajt när visum skulle fixas, de jobbade inte direkt snabbt på den allt annat än moderna flygplatsen och kön var lång. När jag till slut hade fått mitt visum var det inte så långt kvar innan nästa plan skulle gå. Med andra ord var det inte så muntert när jag fick se min väska vid bagagebandet. Den skulle nämligen ha gått hela vägen till Zanzibar, men någon på flygplatsen hade missat det och dumpat den.
Att checka in den på nytt var för sent, trots envisa försök, vilket innebar att jag missade mitt plan. Därmed började operation fixa ny flygbiljett. Bolaget jag skulle flyga med hade inget flyg förrän långt senare samma dag så att boka om var uteslutet. I stället fick jag jaga en ny biljett och en man som jobbade åt ett annat flygbolag hörde min diskussion med damen i Precission Airs biljettlucka, var på han direkt såg mig som en potential kund. Jag hade inte så mycket val utan hakade på, fick köpa en biljett för 75 dollar och blev lovad att komma med ett plan 09.00, det vill säga 1.5 timme efter vad som från början var spikat.
Nu blev dock inte så, utan strax efter kom en flygbolagsgubbe ut och frågade mig och en tjej till som satt där och väntade om vi skulle med planet vid 10.00. "Nej, vid nio skulle det gå", blev vårt svar men då fick vi veta att det hade blivit en timme försenat. Allt kändes lite halvt kaosartat och bolaget verkade inte direkt seriöst. Inte kändes det bättre när alla resenärer försvann med ett annat plan klockan 09.00, alla utom jag och två europeiska tjejer. Vi blev kvar och funderade på om det skulle gå något plan överhuvudtaget. Strax före tio hämtade de oss i alla fall, tog med oss ut till flygplanen och visade oss fram till ett litet propellerplan, avsett för sex personer.
Så där satt vi, jag och de två europeiska tjejerna, en man från flygbolaget och två piloter. Nästintill surrealistiskt var det och först undrade man ju vad det egentligen var frågan om, men när planet väl var i luften byttes tvivlen snarare mot glädje och fascination. För synen som man såg från planet var häftig och det var riktigt läckert när vi ganska lågt flög in över Zanzibar och man såg såväl en fantastisk miljö som lite hur folket levde. Så en upplevelse modell större blev flygturen i alla fall. 
Inifrån propellerplanet som tog oss ut till Zanzibar.
Å andra sidan var jag glad att det blev ett "riktigt" plan som tog mig från ön vidare mot Nairobi när det väl var dags för hemresa en vecka senare...
Ny premiärförlust
Matchen i sig var ingen höjdare på en svårspelad plan som inte inbjöd till något som helst bra spel. Kamp och långbollar bjöds det på i 90 minuter och tyvärr hjälpte det inte att vi gjorde en klart bättre andra halvlek än den första. I stället lyckades de avgöra med cirka tio minuter kvar.
För egen del var den första halvleken halvdan med en del småmisstag och tyvärr en tappad boll (som visserligen inte enbart hamnar på mitt konto) före deras 2-1-mål. I andra spelade jag första kvarten till att börja med och det gick direkt klart bättre än före paus. Ett par vunna dueller gjorde att självförtroendet höjdes. Därefter byttes jag dock ut, men fick glädjande nog chansen igen sista kvarten.
Så en halvtimmes spel i andra blev det och även de avslutande 15 minuter gick bra. Massvis med kamp var det då och stundtals lite småfult spel, men jag lyckades vinna några tuffa närkamper och undvek att dra på mig några frisparkar trots en riktigt svag domare som både blåste och viftade friskt med kort utan egentlig anledning.
En för svag halvlek och en klart bättre således. Men det spelar egentligen mindre roll, det som är av riktig betydelse är att vi förlorade. Men nya tag redan imorgon då vi har B-lagspremiär (som jag visserligen inte ska spela, men en tur till Filborna blir det ändå) och sedan på lördag då nästa division 6-match väntar.
http://www5.idrottonline.se/HFOlympia-Fotboll/Nyheter/Egnanyheter/TungpremiarforOlympia/ -
matchreferat på vår hemsida
http://hfolympia.bloggplatsen.se/2012/04/15/7745034-fem-snabba/ -
summering av matchen i bloggen
Jag, till synes steget efter, i en DM-match mot Ödåkra IF tidigare i år.
Foto: www.bildburken.se
Lyckodag i stället för tvärtom
MFF tog säsongens första seger i allsvenskan och extra skönt var det då det var Kalmar FF de tryckte dit. Man brukar få höra rätt mycket från Kalmarhåll när de råkar slå Malmö ibland, men i kväll var det inget snack om saken.
Efter en halvdan första halvlek där inget av lagen imponerade eller skapade så värst många chanser, även om Malmö inledde riktigt piggt och stundtals anföll riktigt lyckat, spelade MFF ut Kalmar i det närmaste totalt efter paus. Spel mot ett mål och en hel del fina chanser som också resulterade i två himmelsblå mål bjöds vi på. Klart rättvist och en perfekt fredagskväll var därmed ordnad :)
Det var dessutom kul att äta med John John och Robin, trots deras Kalmar FF-sympatier, före matchen och känslan av att äntligen vara tillbaka nere på stadion igen var för jäkla härlig :)
MFF-Kalmar FF 2-0
Spelarna firar framför klacken
Nu kommer jag att somna riktigt nöjd och glad och drömma om viktiga, härliga himmelsblå poäng.
Godnatt!
Seriepremiär 2012
Premiären är något som alla fotbollsspelare, ja alla som är intresserade av fotboll, ser fram emot oavsett vilken nivå man håller till på. I morgon är det så äntligen dags för oss i HF Olympia att sparka igång division 6-säsongen och jag hoppas på ett trendbrott. För egen del får jag nämligen gå tillbaka till 2009 för att hitta en vinst i en seriepremiär. Det var när vi med mitt IK Sätra slog tillbaka Jädraås AIK hemma på Träffen med hela 6-0.
Sedan den vinsten har det blivit förlust i omgång ett för mig här nere med Olympia såväl 2010 som 2011. Trots att vi faktiskt har gjort två tämligen bra matcher har vi förlorat, 2010 mot Croatia och ifjol mot Besa FF. Dags för att bryta den trenden och ordna tre poäng den här gången, med andra ord.
En massa inför morgondagens match mot Vallåkra IF och om den stundande division 6-säsongen i sin helhet:
http://hfolympia.bloggplatsen.se/2012/04/14/7733679-seriepremiaren-ar-har/
http://hfolympia.bloggplatsen.se/2012/04/13/7733667-diverse-fakta-infor-division-6-starten/
En fantastisk vecka
Regn, kyla och ett allt annat än inbjudande vårväder tog emot mig på Kastrup i söndags och inte blev man mer välkomnad när man klev av tåget i Helsingborg. Ett riktigt klassiskt skitväder var vad stan hade att erbjuda, men jag hade trots det inte en enda vettig anledning i världen att klaga. Inte med en helt fantastisk och oslagbar vecka, som den jag och Karin hade på Zanzibar, i bagaget.
Det finns så mycket att berätta, det var så oerhört många intryck och det var förstås så härligt att äntligen få träffa Karin igen efter två månader utan varandra. Att få chansen att, om än under en väldigt kort period, få en liten inblick i ett för mig helt främmande land i en världsdel som jag aldrig har besök var riktigt häftigt.
Jag är så oerhört tacksam av mängder med anledningar över att jag åkte dit, att vi såg till så att vi kunde få en vecka tillsammans och att jag tog chansen att såväl träffa min underbara flickvän som att få vara med om en oerhört spännande reseupplevelse.
Vi hann bland annat med att besöka Stone Town, Freddie Mercurys födelsestad, Prison Island där vi kikade på jättesköldpaddor, åka på delfintur en tidig och vacker Zanzibarmorgon, besöka en stor kryddodling där det blev en guidad tur och provsmakning följt av riktig tanzanisk mat. För att nämna en del från veckan.
Det kommer mycket mer från den bästa semesterveckan jag har varit med om inom kort. Men får börja lite smått nu, med den här sammanfattningen och med ett par bilder som Karin nyligen skickade. Själv har jag också ett antal, som kommer in på Facebook och även här snart.
