Stränder, tapas, trumpeter och en elefant
Snart har det redan gått en vecka på hemmaplan efter vår tripp till värmen i Corralejo på Fuerteventura. Med andra ord är det dags för en liten tillbakablick i text- och bildform.
Veckan på Fuerteventura blev rakt igenom bra. Den inleddes visserligen med en natt på Sturup, då flyget gick 07.00 på måndagsmorgonen och vi inte hade någon möjlighet att ta oss till flygplatsen så tidigt, men det gick förvånansvärt bra att sova på en filt på golvet där... Och när väl resan var igång på allvar fanns det heller ingen anledning att klaga :)
Eller jag gnällde väl i och för sig en aning första dagen då det var mulet, men efter en ganska fin andra dag (trots en regnskur) tog semestern fart på allvar och fem soliga dagar stod på tur. Sol, värme (mellan 20-25 dagligen), fina stränder, mysiga restauranger, god mat, en dag på djurparken Oasis Park och bästa tänkbara sällskap i form av Karin gjorde även den här resan till ett minne för livet.
Hotellet som vi bodde på var riktigt trevligt och låg dessutom nära såväl havet som stråket med de bästa restaurangerna. Att det över lag var väldigt turistanpassat, främst engelskinspirerat (sportpub, burgerbar, english breakfest) spelade ingen större roll då vi bara behövde gå några få meter för att ha lämnat hotellområdet och de bleka, knubbiga engelsmännen vid poolen bakom oss.
Fördomarna besannades verkligen, det måste jag erkänna. För varje dag blev jag bara än mer säker på att en engelsman verkligen ska vara tjock, blek, se småsliten ut, ha en fotbollströja på sig och en bar nära sig för att vara en riktig engelsman.
Britterna och deras familjer höll sig vid hotellet så när vi väl kommit ut på huvudgatan eller tagit promenaden ner till strandstråket var de ur sikte. Lika bra det, speciellt eftersom Milan råkade förlora i Champions League mot Tottenham under tisdagskvällen. Där vi satt och åt sände de visserligen matchen, men Spursfansen på ön hängde förmodligen på någon av de engelsinspirerade pubarna så de slapp jag vilken var en liten tröst...
En tröst just den kvällen var också tapasen som vi åt. Perfekt för både Karin och mig då vi gillar plockmat och när det som vi beställde in (räkor, potatis, spenatcrepes med mera) dessutom smakade delikat blev åtminstone magen nöjd.
Dagarna spenderades i regel på någon av de olika stränderna och kvällarna på någon av de fina restaurangerna. Såväl strand- som matmässigt fanns det en hel del att testa och glädjas över. Värmen i vattnet var visserligen inte överdriven men att bara ligga och slappa i sanden satt inte helt fel det heller.
Under onsdagen tog vi en långpromenad längs med vattnet och hamnade på en stor, men lite mer avskild, strand där folk låg och solade i små stenkojor (eller vad vi ska kalla det, små stenrösen såg det ut som). Man fick hitta sin egen lilla koja samtidigt som vindsurfarna trängdes en bit bort.
Torsdagen var sedan en utflyktsdag för hela slanten då ett besök på Oasis Park stod på schemat. Till min stora glädje hade de giraffer där, det djur jag helst ville se. Och dessutom många, många andra. Jag fick bland annat vara med om att en orm gled fram längs mitt ben under reptilshowen och att en elefant blåste sand på mig, bara en sån sak. Just djurparksbesöket var resans stora höjdpunkt, det är både jag och älsklingen överens om. 
I lördags tog vi bussen till Cotillo som ligger på Fuerteventuras västkust (Corralejo, där vi bodde, ligger uppe i norr). Där fanns det en riktigt vacker strand och dagen bjöd på solande i perfekt miljö. Konstigt nog fick man inte spela trumpet där... 
Söndagen innebar sedan en tur på marknaden som de hade i ett kvarter nära hotellet, frossande i form av otäckt goda choklad- och banancrepes och lite senare en avslutande god middag på den bästa restaurangen (i konkurrens med den nere vid havet där vi åt tapas) var det dags att göra sig redo för att ta farväl av Kanarieöarna, åtminstone för den här gången.
En underbar vecka som resulterade i en klart godkänd solbränna, många fina minnen, ett antal sköna sovmorgnar och många skratt tillsammans med min kära sambo är över och nu är det väl bara att vänja sig vid det svenska klimatet igen...
