alfredssons vardag

Det har gått några dagar sedan vi förlorade, för inte mindre än nioende gången i serien i vår, mot Helsingborgs AIS i derbyt. Ett av många derbyn, ska tilläggas, då många lag är Helsingborgslag och håller till på Olympiafältet nära vår egen anläggning. Men hursomhelst känns matcherna mot Hais som de näst mest derbykaraktäristiska efter de mot Stattena IF som vår betecknas som säsongens "riktiga" derbyn.

Egentligen tänkte jag inte skriva särskilt mycket om matchen, utan bara komstatera att vi föll på nytt. Dock blir det nu några rader om matchen trots allt.

Förutsättningarna inför torsdagens möte med Hais var allt annat än bra. Nu ska man verkligen inte skylla förluster på utomstående faktorer som skador, spelare som saknas eller liknande, men ändå går det inte att komma ifrån att nämna hur läget såg ut på förhand. Inte mindre än sju spelare som fanns med i senaste matchen mot Wormo saknades, men det skulle visa sig att de som fick chansen i stället skulle göra allt för att ta vara på den på bästa sätt.

Vädermässigt såg det inte ljusare ut än vad det gjorde på skade- och frånvarofronten för vår del. Regnvädret har tagit sitt grep om Helsingborg de senaste dagarna och vår plan på Filborna IP gillar inte direkt vatten i stora mängder. Länge såg det ut som att derbyt skulle bli flyttat, men i stället bytte vi arena och spelade på Hais allt annat än fina men likväl speldugliga hemmaplan på Olympiafältet i stället.

Väl där stod samtliga Olympiaspelare för en riktigt bra prestation och ingen ska vara annat än nöjd med insatsen. Däremot kan vi vara allt annat än glada över resultatet och hur matchen avslutades. För trots hårt jobb rakt igenom, ledning med 1-0 i paus och ett flertal riktigt fina lägen till att göra såväl 2-0 (som nog hade stängt matchen) och 2-1 (efter deras kvittering som kom ganska tidigt i andra) så fick vi återigen se oss besegrade. Med fyra minuter kvar att spela skickade en Hais-spelare iväg ett chansskott från vår vänsterkant och snöpligt gled bollen förbi alla i straffområdet, förmodligen hjälpt av det blöta underlaget, och satt intill bortre stolpen.

2-1 för Hais och våra försöka att forcera i slutminuterna hjälpte aldrig till någon utjämning. Även om en poäng inte hade tagit oss över nedflyttningsstrecket så hade den känts så otroligt viktig för självförtroendet. I stället åkte vi nu på en ny, fruktansvärt tung och smärtande smäll.

Vi var inte värda att förlora den här matchen trots att Hais framförallt i andra halvlek hade ett rejält spelövertag. Att de hade mycket boll var helt enligt vår matchplan, då vi ville falla ner och spela ett lågt försvarsspel. Det lyckades vi bra med och de skapade inte speciellt många klara målchanser. Samtidigt som vi jobbade stenhårt, stängde ytor och täppte till framför det egna straffområdet kontrade vi flera gånger livsfarligt och med bättre självförtroende hade vi förmodligen gjort något mål till. 

Nu får vi i stället försöka att plocka med oss de positiva detaljerna, framförallt den suveräna inställningen och lagarbetet, till nästa match och hoppas på att vi får det att lossna i höst. Det blir förstås en riktigt tuff kamp för att klara kontraktet men spelar vi som mot Hais måste poängen ramla in snart. Man ska också komma ihåg att Hais är ett topplag med en formkurva som pekar uppåt.