Fruktansvärt patetiskt
Sitter här och läser på aftonbladet.se och blir riktigt förbannad över uttalandena från tävlingsledningen i Gothia Cup. Jag tycker är så bedrövligt, pinsamt och rent av skandalöst att lägga fokus på spelaren i IFK Göteborg som hyssjade och kysste klubbmärket framför klacken till det irakiska motståndarlaget.
Jag talar förstås om stormningen av planen, försöken till misshandel och det allmänt idiotiska beteendet hos Al Madinas fans. Nu närmast rättfärdigas det, trots att det har blivit en polissak, med uttalanden som det nedan från turneringens ansvariga.
– Han gör att de invaderar planen, säger kommitténs ordförande Gerhard Sager, och får medhåll av turneringens presschef.
– Just den här publiken har följt oss i två år och det har aldrig varit några problem. Nu var det inte heller resultatet eller hur matchen utspelade sig, utan en provokation som utlöste det som hände, säger Niclas Andersson.
Visst, det var onödigt av spelaren i fråga. Men att ens andas om att ett hyssjande och ett kyssande av klubbmärket skulle kunna rättfärdiga, mer eller mindre, en stormning av planen är i mina ögon så patetiskt att man knappt finner ord för det.
Ska man gå efter den logiken skulle det ju vara normalt med slagsmål och bråk i princip varenda match ändå ner på gärdsgårdsnivå. Klarar man inte av provokationer i stil med någon som lite lätt hånande hyssjar framför en har man inte på en fotbollsplan eller fotbollsarena att göra.
Egentligen vill jag inte dra in faktorer som kan få den här diskussionen att hamna helt ur riktning där det börjar pratas om rasism hit och rasism dit. Men det går ändå inte att komma ifrån att vända på perspektivet i det här fallet och fråga sig: hur hade reaktionerna varit om det hade varit supportrar till ett svenskt lag som hade stormat planen och gett sig på motståndarspelarna?
Jag är helt övertygad om att krigsrubrikerna hade varit många och att de hade fördömts över hela landet. Det hade blivit ramaskri och förmodligen hade laget i fråga stängts av från Gothia Cup under många år framöver innan någon ens hunnit blinka. Hade man då ens andats om att det hade varit en spelare i det attackerade laget som hade burit skulden för det inträffade och riktat den skarpaste kritiken mot honom så hade rasiststämpeln direkt varit framme, redo att tryckas upp med full kraft i pannan på en.
Jag är så fruktansvärt trött på det politiskt korrekta samhälle vi lever i. Det spelar ingen roll om det är ett svenskt, irakiskt eller för den delen tyskt, franskt, indiskt, nigerianskt lag - agerar supportrarna som hjärndöda idioter måste man sätta ner foten och förklara hur fel derar beteende är. Rikta fokus mot de verkliga syndarna i stället för att lägga ansvaret för vad ett antal vuxna män har gjort på en enskild, ung individ.
Jag talar förstås om stormningen av planen, försöken till misshandel och det allmänt idiotiska beteendet hos Al Madinas fans. Nu närmast rättfärdigas det, trots att det har blivit en polissak, med uttalanden som det nedan från turneringens ansvariga.
– Han gör att de invaderar planen, säger kommitténs ordförande Gerhard Sager, och får medhåll av turneringens presschef.
– Just den här publiken har följt oss i två år och det har aldrig varit några problem. Nu var det inte heller resultatet eller hur matchen utspelade sig, utan en provokation som utlöste det som hände, säger Niclas Andersson.
Visst, det var onödigt av spelaren i fråga. Men att ens andas om att ett hyssjande och ett kyssande av klubbmärket skulle kunna rättfärdiga, mer eller mindre, en stormning av planen är i mina ögon så patetiskt att man knappt finner ord för det.
Ska man gå efter den logiken skulle det ju vara normalt med slagsmål och bråk i princip varenda match ändå ner på gärdsgårdsnivå. Klarar man inte av provokationer i stil med någon som lite lätt hånande hyssjar framför en har man inte på en fotbollsplan eller fotbollsarena att göra.
Egentligen vill jag inte dra in faktorer som kan få den här diskussionen att hamna helt ur riktning där det börjar pratas om rasism hit och rasism dit. Men det går ändå inte att komma ifrån att vända på perspektivet i det här fallet och fråga sig: hur hade reaktionerna varit om det hade varit supportrar till ett svenskt lag som hade stormat planen och gett sig på motståndarspelarna?
Jag är helt övertygad om att krigsrubrikerna hade varit många och att de hade fördömts över hela landet. Det hade blivit ramaskri och förmodligen hade laget i fråga stängts av från Gothia Cup under många år framöver innan någon ens hunnit blinka. Hade man då ens andats om att det hade varit en spelare i det attackerade laget som hade burit skulden för det inträffade och riktat den skarpaste kritiken mot honom så hade rasiststämpeln direkt varit framme, redo att tryckas upp med full kraft i pannan på en.
Jag är så fruktansvärt trött på det politiskt korrekta samhälle vi lever i. Det spelar ingen roll om det är ett svenskt, irakiskt eller för den delen tyskt, franskt, indiskt, nigerianskt lag - agerar supportrarna som hjärndöda idioter måste man sätta ner foten och förklara hur fel derar beteende är. Rikta fokus mot de verkliga syndarna i stället för att lägga ansvaret för vad ett antal vuxna män har gjort på en enskild, ung individ.
Kommentarer
Trackback
