Gävle imorgon
Imorgon sätter jag mig på tåget för att åka upp till Gävle för att hälsa
på min älskade sambo <3
Längtar!
En fredag i humorns tecken
Igår stod jobb på schemat hela dagen - men det var knappast läge att klaga. Jag hade nämligen förmånen att få göra en intervju med de gamla After Shave-komikerna Knut Agnred och Per Fritzel samt Lasse Brandeby (Rena Rama Rolf, bland annat, som ni säkert minns), Lasse Kronér och Thomas Ravelli.
Anledningen till det var att de var samlade på Öland för att under helgen köra föreställningen "Skôj från Gôteborg". Riktigt kul tugg med det gänget blev det, bland annat en hel del fotbollssnack då samtliga är fotbollsintresserade. Dessutom passar deras Göteborgshumor mig ypperligt. Min kära sambo hade nog inte haft lika mycket för att vara med igår, då jag dessutom fick bevaka själva showen på kvällen, men däremot borde min trogne vapendragare i Gävle - Noa - ha varit med. Precis vår typ av humor!
Hursomhelst blev det en riktigt rolig avslutning på eftermiddagen och en briljant kväll då det ovan nämnda gänget verkligen levererade. I runt två och en halv timme stod jag och njöt av diverse sketcher, musik och framträdanden. Vore synd att klaga på sitt jobb då... :)
Anledningen till det var att de var samlade på Öland för att under helgen köra föreställningen "Skôj från Gôteborg". Riktigt kul tugg med det gänget blev det, bland annat en hel del fotbollssnack då samtliga är fotbollsintresserade. Dessutom passar deras Göteborgshumor mig ypperligt. Min kära sambo hade nog inte haft lika mycket för att vara med igår, då jag dessutom fick bevaka själva showen på kvällen, men däremot borde min trogne vapendragare i Gävle - Noa - ha varit med. Precis vår typ av humor!
Hursomhelst blev det en riktigt rolig avslutning på eftermiddagen och en briljant kväll då det ovan nämnda gänget verkligen levererade. I runt två och en halv timme stod jag och njöt av diverse sketcher, musik och framträdanden. Vore synd att klaga på sitt jobb då... :)
Fruktansvärt patetiskt
Sitter här och läser på aftonbladet.se och blir riktigt förbannad över uttalandena från tävlingsledningen i Gothia Cup. Jag tycker är så bedrövligt, pinsamt och rent av skandalöst att lägga fokus på spelaren i IFK Göteborg som hyssjade och kysste klubbmärket framför klacken till det irakiska motståndarlaget.
Jag talar förstås om stormningen av planen, försöken till misshandel och det allmänt idiotiska beteendet hos Al Madinas fans. Nu närmast rättfärdigas det, trots att det har blivit en polissak, med uttalanden som det nedan från turneringens ansvariga.
– Han gör att de invaderar planen, säger kommitténs ordförande Gerhard Sager, och får medhåll av turneringens presschef.
– Just den här publiken har följt oss i två år och det har aldrig varit några problem. Nu var det inte heller resultatet eller hur matchen utspelade sig, utan en provokation som utlöste det som hände, säger Niclas Andersson.
Visst, det var onödigt av spelaren i fråga. Men att ens andas om att ett hyssjande och ett kyssande av klubbmärket skulle kunna rättfärdiga, mer eller mindre, en stormning av planen är i mina ögon så patetiskt att man knappt finner ord för det.
Ska man gå efter den logiken skulle det ju vara normalt med slagsmål och bråk i princip varenda match ändå ner på gärdsgårdsnivå. Klarar man inte av provokationer i stil med någon som lite lätt hånande hyssjar framför en har man inte på en fotbollsplan eller fotbollsarena att göra.
Egentligen vill jag inte dra in faktorer som kan få den här diskussionen att hamna helt ur riktning där det börjar pratas om rasism hit och rasism dit. Men det går ändå inte att komma ifrån att vända på perspektivet i det här fallet och fråga sig: hur hade reaktionerna varit om det hade varit supportrar till ett svenskt lag som hade stormat planen och gett sig på motståndarspelarna?
Jag är helt övertygad om att krigsrubrikerna hade varit många och att de hade fördömts över hela landet. Det hade blivit ramaskri och förmodligen hade laget i fråga stängts av från Gothia Cup under många år framöver innan någon ens hunnit blinka. Hade man då ens andats om att det hade varit en spelare i det attackerade laget som hade burit skulden för det inträffade och riktat den skarpaste kritiken mot honom så hade rasiststämpeln direkt varit framme, redo att tryckas upp med full kraft i pannan på en.
Jag är så fruktansvärt trött på det politiskt korrekta samhälle vi lever i. Det spelar ingen roll om det är ett svenskt, irakiskt eller för den delen tyskt, franskt, indiskt, nigerianskt lag - agerar supportrarna som hjärndöda idioter måste man sätta ner foten och förklara hur fel derar beteende är. Rikta fokus mot de verkliga syndarna i stället för att lägga ansvaret för vad ett antal vuxna män har gjort på en enskild, ung individ.
Jag talar förstås om stormningen av planen, försöken till misshandel och det allmänt idiotiska beteendet hos Al Madinas fans. Nu närmast rättfärdigas det, trots att det har blivit en polissak, med uttalanden som det nedan från turneringens ansvariga.
– Han gör att de invaderar planen, säger kommitténs ordförande Gerhard Sager, och får medhåll av turneringens presschef.
– Just den här publiken har följt oss i två år och det har aldrig varit några problem. Nu var det inte heller resultatet eller hur matchen utspelade sig, utan en provokation som utlöste det som hände, säger Niclas Andersson.
Visst, det var onödigt av spelaren i fråga. Men att ens andas om att ett hyssjande och ett kyssande av klubbmärket skulle kunna rättfärdiga, mer eller mindre, en stormning av planen är i mina ögon så patetiskt att man knappt finner ord för det.
Ska man gå efter den logiken skulle det ju vara normalt med slagsmål och bråk i princip varenda match ändå ner på gärdsgårdsnivå. Klarar man inte av provokationer i stil med någon som lite lätt hånande hyssjar framför en har man inte på en fotbollsplan eller fotbollsarena att göra.
Egentligen vill jag inte dra in faktorer som kan få den här diskussionen att hamna helt ur riktning där det börjar pratas om rasism hit och rasism dit. Men det går ändå inte att komma ifrån att vända på perspektivet i det här fallet och fråga sig: hur hade reaktionerna varit om det hade varit supportrar till ett svenskt lag som hade stormat planen och gett sig på motståndarspelarna?
Jag är helt övertygad om att krigsrubrikerna hade varit många och att de hade fördömts över hela landet. Det hade blivit ramaskri och förmodligen hade laget i fråga stängts av från Gothia Cup under många år framöver innan någon ens hunnit blinka. Hade man då ens andats om att det hade varit en spelare i det attackerade laget som hade burit skulden för det inträffade och riktat den skarpaste kritiken mot honom så hade rasiststämpeln direkt varit framme, redo att tryckas upp med full kraft i pannan på en.
Jag är så fruktansvärt trött på det politiskt korrekta samhälle vi lever i. Det spelar ingen roll om det är ett svenskt, irakiskt eller för den delen tyskt, franskt, indiskt, nigerianskt lag - agerar supportrarna som hjärndöda idioter måste man sätta ner foten och förklara hur fel derar beteende är. Rikta fokus mot de verkliga syndarna i stället för att lägga ansvaret för vad ett antal vuxna män har gjort på en enskild, ung individ.
Nedräkning
Sent igår kväll bokades biljetten som innebär att Gävle nu är helt spikat. Om en vecka beger jag mig till Linköping, sluter upp med svärfar och Karins lillebror Jonas på deras väg från Helsingborg och vi anländer framåt kvällen till Gävle.
Med andra ord kan jag nu börja nedräkningen. Det ska bli klockrent att få träffa sin älskade sambo igen och förhoppningsvis återse en del annat trevligt folk också. Längtar redan och varje dag som stryks i kalendern fram till tisdag kommer att framkalla ett leende på mina läppar.
Tills dess lägger jag ner en del energi för att förtjäna journalistlönen och nöter på för fullt här på redaktionen. Just nu är det förstås inte mycket att göra, annars hade jag inte bloggat, men gårdagen innebar jobb från 08-17 + 19-23 och även idag har det funnits en del att göra. Helgen ser också ut att bli fullspäckad med kvällsjobb fredag följt av lördagsarbete.
Men det är bara skönt att ha något att göra och då det dessutom är roligt känns det som att pengarna som ramlar in i slutändan är ganska lättförtjänta.
Gävle - en vecka kvar!
Med andra ord kan jag nu börja nedräkningen. Det ska bli klockrent att få träffa sin älskade sambo igen och förhoppningsvis återse en del annat trevligt folk också. Längtar redan och varje dag som stryks i kalendern fram till tisdag kommer att framkalla ett leende på mina läppar.
Tills dess lägger jag ner en del energi för att förtjäna journalistlönen och nöter på för fullt här på redaktionen. Just nu är det förstås inte mycket att göra, annars hade jag inte bloggat, men gårdagen innebar jobb från 08-17 + 19-23 och även idag har det funnits en del att göra. Helgen ser också ut att bli fullspäckad med kvällsjobb fredag följt av lördagsarbete.
Men det är bara skönt att ha något att göra och då det dessutom är roligt känns det som att pengarna som ramlar in i slutändan är ganska lättförtjänta.
Gävle - en vecka kvar!
Söndag i dur - Gävle igen
Om gårdagen var irriterande har den här dagen varit klart bättre, rakt igenom. Egentligen har jag inte gjort så mycket speciellt men den här fört med sig en hel del positivt ändå. Åtminstone har den varit väldigt humörshöjande.
Lång sovmorgon, en eftermiddag på stranden, Elfsborg-Örebro på tv, ett långt samtal med älsklingen och sedan en avslutande löprunda har utgjort en perfekt dag.
Allra bäst är det nu blir ett Gävlebesök till inom en snart framtid. Den 27:e åker jag upp igen och det känns härligt att få träffa Karin och förhoppningsvis även en del profiler ur det grönvita Sätragänget samt lite annat löst folk på nytt :)
Varvar ner med Tusenbröder-avsnitt på Youtube, ett öga på Ondskan och lite FM, sen väntar jobb hela dagen och kvällen imorgon. Gonatt!
Lång sovmorgon, en eftermiddag på stranden, Elfsborg-Örebro på tv, ett långt samtal med älsklingen och sedan en avslutande löprunda har utgjort en perfekt dag.
Allra bäst är det nu blir ett Gävlebesök till inom en snart framtid. Den 27:e åker jag upp igen och det känns härligt att få träffa Karin och förhoppningsvis även en del profiler ur det grönvita Sätragänget samt lite annat löst folk på nytt :)
Varvar ner med Tusenbröder-avsnitt på Youtube, ett öga på Ondskan och lite FM, sen väntar jobb hela dagen och kvällen imorgon. Gonatt!
Irritiationens dag nummer ett
Den här dagen har verkligen varit fylld av irritationsobjekt: MFF-förlust, obefintlig info angående inställda evenemang som man skulle bevaka och inte minst alla dessa förbannade turister som är överallt i Borgholmsregionen.
De sistnämnda är de som har framkallat överlägset störst frustration hos mig idag, även om MFF:s förlust förstås är klart värre egentligen. De där turisterna innebär visserligen mängder med pengar för Ölands del, men om jag själv bodde i Borgholm skulle jag aldrig orka med dem under en hel sommar.
När jag säger att de är överallt menar jag också verkligen precis på varje liten yta som de bara kan befinna sig. Helst mitt i gatan. "Jaså, var det inte gågata här? Nähä, äsch då, vi går här i alla fall", verkar de tänka.
De går överallt, cyklar överallt, är i vägen precis hela tiden ÖVERALLT. Det är nästan bud på att köra på någon av dem nästa gång, bara för att statuera exempel...
De sistnämnda är de som har framkallat överlägset störst frustration hos mig idag, även om MFF:s förlust förstås är klart värre egentligen. De där turisterna innebär visserligen mängder med pengar för Ölands del, men om jag själv bodde i Borgholm skulle jag aldrig orka med dem under en hel sommar.
När jag säger att de är överallt menar jag också verkligen precis på varje liten yta som de bara kan befinna sig. Helst mitt i gatan. "Jaså, var det inte gågata här? Nähä, äsch då, vi går här i alla fall", verkar de tänka.
De går överallt, cyklar överallt, är i vägen precis hela tiden ÖVERALLT. Det är nästan bud på att köra på någon av dem nästa gång, bara för att statuera exempel...
Bilder från Victoriadagen
Kungligt värre
Stiliga kungabarn
Hon var där - på en skärm
Victoriastipendiet delades ut till Charlotte Kalla
Fint folk (kungafamiljen skymtar i mitten, omgärdad av societeten)
Mycket folk
Prinsen, Kalla och programledaren Emtenäs
Charlotte Perrelli var en av de artisterna som uppträdde...
...liksom Amanda Jensen
Lena Mellin - årets hycklare
Någon politisk diskussion vill jag verkligen inte dra igång här i bloggen. Men oavsett vilken politisk sida man står på går borde det inte gå att tycka annat än att Aftonbladets tillfällige ansvarige utgivare (tror jag att titeln är) Lena Mellin gör bort sig mer och mer för varje dag som går.
En halvdöv kan höra att Littorin gång efter annan säger "nej", "nejnej" och på andra sätt förnekar all kännedom om den kvinna som påstås ha sålt sex till honom. Hur kan Mellin mena att videon är bevis för att Littorin INTE har dementerat uppgifterna? Snarare är det väl precis tvärtom.
Jag tänker inte diskutera min politiska ställning med någon som kan tänkas tycka att mina åsikter i frågan är fel. Det jag vill påpeka är hur fel Aftonbladet, med Mellin i spetsen, har gjort enligt mig. Den frågan intresserar mig, inte minst eftersom min arbetsgivare för närvarande är en tidning och pressetiska frågor är av intresse för undertecknad.
Självklart hade det varit av värde att publicera uppgifterna OM de hade varit bekräftade och OM Littorin hade varit anmäld för något. Nu finns ingen anmälan, ingen vet om hans någonsin har varit i närheten av den omnämnda kvinnan och allt är bara väldigt luddigt. Om det visar sig, vilket långt ifrån är en utopi, att Aftonbladets uppgifter är felaktiga och om det blir så att vi aldrig får någon klarhet i vad som har hänt (om det har hänt någonting)
En sista sak som stör mig är Mellins agerande när det gäller valet av att skjuta på publiceringen. "Vi anser inte att han är en offentlig person" och "vi vill värna om hans barn" hette det i flera dagar, till synes endast för att hålla svenskarna på halster och göra folk mer nyfikna. För sedan, utan att de ovan nämnda anledningarna hade slutat existera, kom uppgifterna helt plötsligt ut. Lyckat drag för att sälja fler lösnummer Mellin, men en sån äcklig dubbelmoral som borde få samtliga i landet att kräkas oavsett om man är blå, röd, grön eller fullständigt skiter i själva politiken.
Fortsätter den här svårtolkade och subtila historien ett tag till har snart Mellin själv roffat åt sig rollen som den största boven och hycklaren, hästlängder före Littorin, kvinnan som ska ha sålt sex och alla andra som på något sätt spelar en roll i sommarens mest smutsiga följetång.
En halvdöv kan höra att Littorin gång efter annan säger "nej", "nejnej" och på andra sätt förnekar all kännedom om den kvinna som påstås ha sålt sex till honom. Hur kan Mellin mena att videon är bevis för att Littorin INTE har dementerat uppgifterna? Snarare är det väl precis tvärtom.
Jag tänker inte diskutera min politiska ställning med någon som kan tänkas tycka att mina åsikter i frågan är fel. Det jag vill påpeka är hur fel Aftonbladet, med Mellin i spetsen, har gjort enligt mig. Den frågan intresserar mig, inte minst eftersom min arbetsgivare för närvarande är en tidning och pressetiska frågor är av intresse för undertecknad.
Självklart hade det varit av värde att publicera uppgifterna OM de hade varit bekräftade och OM Littorin hade varit anmäld för något. Nu finns ingen anmälan, ingen vet om hans någonsin har varit i närheten av den omnämnda kvinnan och allt är bara väldigt luddigt. Om det visar sig, vilket långt ifrån är en utopi, att Aftonbladets uppgifter är felaktiga och om det blir så att vi aldrig får någon klarhet i vad som har hänt (om det har hänt någonting)
En sista sak som stör mig är Mellins agerande när det gäller valet av att skjuta på publiceringen. "Vi anser inte att han är en offentlig person" och "vi vill värna om hans barn" hette det i flera dagar, till synes endast för att hålla svenskarna på halster och göra folk mer nyfikna. För sedan, utan att de ovan nämnda anledningarna hade slutat existera, kom uppgifterna helt plötsligt ut. Lyckat drag för att sälja fler lösnummer Mellin, men en sån äcklig dubbelmoral som borde få samtliga i landet att kräkas oavsett om man är blå, röd, grön eller fullständigt skiter i själva politiken.
Fortsätter den här svårtolkade och subtila historien ett tag till har snart Mellin själv roffat åt sig rollen som den största boven och hycklaren, hästlängder före Littorin, kvinnan som ska ha sålt sex och alla andra som på något sätt spelar en roll i sommarens mest smutsiga följetång.
Victoriadagen
Det såg inte ut som att det skulle bli något besök på Victoriadagen för min del i år, men i sista stund ändrades de planerna. Normalt sett brukar jag vara där för sportredaktionen, gå på presskonferensen med Victoriastipendiaten och sedan i rent nöjessyfte gå på själva firandet på kvällen. I år var det dock en av mina kollegor som fick presskonferensen på sin lott och egentligen skulle jag inte ha varit där alls. Men så kallade allmänredaktionen och helt plötsligt blev det såväl presskonferens som firande även för mig.
Det var riktigt kul att få vara med om det i år också även om det inte blev någon intervju med stipendiaten den här gången. I stället fick jag nöja mig med att fota när sportkollegan Almasi intervjuade Charlotte Kalla för att därefter bänka mig på Borgholms IP för att skriva om själva firandet. Skaplig arbetsdag, minst sagt :)
Tidigare har jag inte brytt mig särskilt mycket om Victoriadagen, inte förrän jag började på Ölandsbladet. Men nu måste jag säga att det är klart roligare att vara där och se det hela live, än att sitta hemma och titta på det framför tv:n. Det kan lätt konstateras att det inte direkt gör ont att få spendera en strålande sommarkväll som den igår på Victoriafirandet.
Reporterbild á la Aftonbladet:
"Text: Fredrik Alfredsson Foto: Malin Edeborg" :)
Det var riktigt kul att få vara med om det i år också även om det inte blev någon intervju med stipendiaten den här gången. I stället fick jag nöja mig med att fota när sportkollegan Almasi intervjuade Charlotte Kalla för att därefter bänka mig på Borgholms IP för att skriva om själva firandet. Skaplig arbetsdag, minst sagt :)
Tidigare har jag inte brytt mig särskilt mycket om Victoriadagen, inte förrän jag började på Ölandsbladet. Men nu måste jag säga att det är klart roligare att vara där och se det hela live, än att sitta hemma och titta på det framför tv:n. Det kan lätt konstateras att det inte direkt gör ont att få spendera en strålande sommarkväll som den igår på Victoriafirandet.
Reporterbild á la Aftonbladet:
"Text: Fredrik Alfredsson Foto: Malin Edeborg" :)
Livet på redaktionen
Egentligen skulle man förstås helst av allt ligga på stranden och njuta av den sanslösa sommarvärmen som har lagt sig tillrätta över landet nu. Men när man inte kan eller får det, utan har ett jobb att sköta, så kan man inte ha det mycket bättre än vad som är fallet för min del. Jag har sagt det förut och säger det igen: vilket guldjobb man har!
Sommarjobb blir inte mycket bättre än så här. Att få jobba som sportjournalist, vilket en gång i tiden var min pojkdröm, och få bra betalt för att ägna sig åt att titta på och skriva om sport (vilket är något som jag alltid har tyckt om att göra) smakar inte direkt illa.
Idag står en hel del skrivande på menyn då det finns en hel del jobb från helgen att skriva rent och göra klart. Beachsoccer. friidrott och en del annat har betats av under lördagen och söndagen.
I övrigt den här veckan blir det bland annat lite ÖM-fotbollsbevakning från min sida. Normalt sett vid den här tiden på året brukar jag vara på Victoriadagen och dagen efter skriva för fullt om Victorialoppet, men i år ser jag ut att gå miste om det goda fikabrödet som det bjuds på under presskonferensen med Victoriastipendiaten...
Det gråter jag dock inte över, det finns ju mycket annat kul att göra i jobbväg framöver :)
Sommarjobb blir inte mycket bättre än så här. Att få jobba som sportjournalist, vilket en gång i tiden var min pojkdröm, och få bra betalt för att ägna sig åt att titta på och skriva om sport (vilket är något som jag alltid har tyckt om att göra) smakar inte direkt illa.
Idag står en hel del skrivande på menyn då det finns en hel del jobb från helgen att skriva rent och göra klart. Beachsoccer. friidrott och en del annat har betats av under lördagen och söndagen.
I övrigt den här veckan blir det bland annat lite ÖM-fotbollsbevakning från min sida. Normalt sett vid den här tiden på året brukar jag vara på Victoriadagen och dagen efter skriva för fullt om Victorialoppet, men i år ser jag ut att gå miste om det goda fikabrödet som det bjuds på under presskonferensen med Victoriastipendiaten...
Det gråter jag dock inte över, det finns ju mycket annat kul att göra i jobbväg framöver :)
Den briljante cynikern
Jag sitter här med en rejäl handsvett i den tryckande hettan och borde egentligen bänka mig i någon skugga och njuta av sommarvädret. Men först känner jag för att delge några tankar om en av VM:s, i mina ögon, bästa spelare: Mark van Bommel.
Som alltid när det gäller de svenska mediernas fotbollsbevakning de senaste åren har det här mästerskapet kommit att kantas av ett ständigt gullande med Spanien. Det samtidigt som stereotypa nidbilder körs på repeat när det gäller spelare som inte har det spanska, eleganta, tekniska spelsättet som signum.
Efter att i var och varannan artikel om Holland ha fått läsa om hur cynisk, svinig och ful Mark van Bommel är var det därför väldigt uppfriskande att nyss ta del av Simon Banks krönika som ger en delvis annan bild av den holländske mittfältsgiganten. En bild av en familjefar, en ödmjuk människa vid sidan av planen, en man som förvisso har segrarna som främsta drivkraft och oftast gör allt för att uppnå dem, men som även är medveten om sina egna fel och brister.
Van Bommel har under det här mästerskapet dragit på sig ynka ett gult kort. Visserligen har domarnivån långt ifrån varit bra, men det är knappast hela förklaringen till att spelaren som av så många förstå-sig-påare som tror sig kunna en massa om fotboll enbart stämplas som en råbuse, ett svin och en idiot på mittfältet inte har synts till i VM:s "brottsstatistik" mer frekvent än så. Van Bommel är så oerhört mycket mer än en ful spelare som ägnar sig åt att sparka ner motståndarna. Visst ingår även det med jämna mellanrum i hans repertoar, men om man som åskådare bara ser det kan man antingen ingen fotboll eller så väljer man av principskäl att inte låtsas om alla de kvalitéer som Van Bommel har.
Under det här mästerskapet har han varit en av de genomgående bästa spelarna, liksom han har varit det för Holland under hela Marwijk-eran. Det genom att vara en utmärkt bollvinnare och tuff närkampsspelare som utöver de fysiska styrkorna besitter en stor spelförståelse, har bra blick för spelet, har ett säkert passningsspel och dessutom är en naturlig ledargestalt. Detta vill så många förminska och krympa till en idiot-stämpel, bara för att holländarens spel inte är lika iögonfallande och estetiskt som mediefavoriterna Iniestas, Xavis och Pedros.
Jag har absolut inget emot spanjorernas sätt att spela - det är mediernas ont vs gott-gestaltning som stör mig i kombination med alla okunnigas spottloskor som riktas mot allt fotbollsutövande som inte innehåller femtioelva överstegsfinter eller klacksparkar.
Min önskan är att den så briljant cyniske, taktiske och på alla sätt skicklige Mark van Bommel får lyfta VM-bucklan imorgon.
Som alltid när det gäller de svenska mediernas fotbollsbevakning de senaste åren har det här mästerskapet kommit att kantas av ett ständigt gullande med Spanien. Det samtidigt som stereotypa nidbilder körs på repeat när det gäller spelare som inte har det spanska, eleganta, tekniska spelsättet som signum.
Efter att i var och varannan artikel om Holland ha fått läsa om hur cynisk, svinig och ful Mark van Bommel är var det därför väldigt uppfriskande att nyss ta del av Simon Banks krönika som ger en delvis annan bild av den holländske mittfältsgiganten. En bild av en familjefar, en ödmjuk människa vid sidan av planen, en man som förvisso har segrarna som främsta drivkraft och oftast gör allt för att uppnå dem, men som även är medveten om sina egna fel och brister.
Van Bommel har under det här mästerskapet dragit på sig ynka ett gult kort. Visserligen har domarnivån långt ifrån varit bra, men det är knappast hela förklaringen till att spelaren som av så många förstå-sig-påare som tror sig kunna en massa om fotboll enbart stämplas som en råbuse, ett svin och en idiot på mittfältet inte har synts till i VM:s "brottsstatistik" mer frekvent än så. Van Bommel är så oerhört mycket mer än en ful spelare som ägnar sig åt att sparka ner motståndarna. Visst ingår även det med jämna mellanrum i hans repertoar, men om man som åskådare bara ser det kan man antingen ingen fotboll eller så väljer man av principskäl att inte låtsas om alla de kvalitéer som Van Bommel har.
Under det här mästerskapet har han varit en av de genomgående bästa spelarna, liksom han har varit det för Holland under hela Marwijk-eran. Det genom att vara en utmärkt bollvinnare och tuff närkampsspelare som utöver de fysiska styrkorna besitter en stor spelförståelse, har bra blick för spelet, har ett säkert passningsspel och dessutom är en naturlig ledargestalt. Detta vill så många förminska och krympa till en idiot-stämpel, bara för att holländarens spel inte är lika iögonfallande och estetiskt som mediefavoriterna Iniestas, Xavis och Pedros.
Jag har absolut inget emot spanjorernas sätt att spela - det är mediernas ont vs gott-gestaltning som stör mig i kombination med alla okunnigas spottloskor som riktas mot allt fotbollsutövande som inte innehåller femtioelva överstegsfinter eller klacksparkar.
Min önskan är att den så briljant cyniske, taktiske och på alla sätt skicklige Mark van Bommel får lyfta VM-bucklan imorgon.
Glädjande jobbnyheter
Att gå från att inte ha något sommarjobb uppstyrt, mer än lite frilansande för Ölandsbladets räkning, till att helt plötsligt jobba i princip heltid åt såväl ÖB-sporten som ÖB:s allmänredaktion känns inte helt fel. Efter att ha varit i kontakt med mina gamla kollegor under förra veckan och idag gjort ett besöl på redaktionen i Färjestaden sitter jag nu här med ett leende på läpparna och konstaterar att det kommer att bli mycket jobb framöver.
Anledningen till att det har svängt så är att de i dagsläget behöver förstärkning på journalistsidan då många har semester och en omorganisation ligger lite olägligt i tiden. Och då rycker jag förstås gärna in när tillfälle ges.
Man är inte direkt van att skriva artiklar om marknader, lokala butiker eller revyer, men efter bara en dag som "vanlig" reporter har jag fastnat. När man taggar igång rejält på att skriva en text om en lokalrevy, då vet man att man verkligen tycker om sitt jobb :)
Imorgon återgår jag dock åtminstone för några timmar till det som jag kan bäst: att skriva om sport. En hel eftermiddag väntar på ön då bland annat beachsoccer-turneringen CoBödaBana står på programmet. Även söndag blir idrottsfylld då friidrott ska bevakas på norra Öland.
Med andra ord är det fullt upp igen och jag måste säga att det känns skönt. Förut tyckte jag att sommaren skulle vara lika med slappande och lata dagar på stranden. Men efter att inte ha varit ledig någon sommar sedan 2005 kände jag mig nästan orolig över hur rastlös jag skulle bli om det inte blev något jobb i år. Så det här var verkligen välkommet.
Anledningen till att det har svängt så är att de i dagsläget behöver förstärkning på journalistsidan då många har semester och en omorganisation ligger lite olägligt i tiden. Och då rycker jag förstås gärna in när tillfälle ges.
Man är inte direkt van att skriva artiklar om marknader, lokala butiker eller revyer, men efter bara en dag som "vanlig" reporter har jag fastnat. När man taggar igång rejält på att skriva en text om en lokalrevy, då vet man att man verkligen tycker om sitt jobb :)
Imorgon återgår jag dock åtminstone för några timmar till det som jag kan bäst: att skriva om sport. En hel eftermiddag väntar på ön då bland annat beachsoccer-turneringen CoBödaBana står på programmet. Även söndag blir idrottsfylld då friidrott ska bevakas på norra Öland.
Med andra ord är det fullt upp igen och jag måste säga att det känns skönt. Förut tyckte jag att sommaren skulle vara lika med slappande och lata dagar på stranden. Men efter att inte ha varit ledig någon sommar sedan 2005 kände jag mig nästan orolig över hur rastlös jag skulle bli om det inte blev något jobb i år. Så det här var verkligen välkommet.
Stjärngänget gladde
Brevbäraren, alltså Pettersson, stod för sällskapet under fotbollsaftonen tillsammans med Thyberg, Nicko och Ädel. Det är såna människor som gör att man utan det minsta tvivel saknar tiden som IK Sätra-spelare och som bidrar till att man längtar tillbaka till grönvitt med jämna mellanrum. Hursomhelst var det ett nöje att återse det gänget. Att fotbollen som bjöds, Uruguay-Holland, var rolig och att ölen var god gjorde förstås inte kvällen sämre.
Det var samma sköna jargong, samma goa tuggande och småtjabbande och som alltid en massa skratt - med andra ord lika skoj som vanligt med de ovan nämnda. Det sägs att #4 fortfarande är ledigt i Sätra sedan jag flyttade, kanske läge föreslå en flytt norröver för sambon framåt vintern… ;)
Tummen upp från Nicko och Thyberg efter 4-0 borta i toppmötet med Forsbacka förra året.
Gävlevistelsen avslutades sedan med att jag och älsklingen satt uppe länge, länge i ett försök att bli så trötta så att vi skulle försova oss och jag skulle missa tåget idag. Ett försök som dock misslyckades. Så nu (när det här knåpas ihop) sitter jag på SJ:s X2000-tåg med resriktning söderut.
Så hej då Gävle för den här gången, vi ses igen inom en inte alltför avlägsen framtid hoppas jag.
Äntligen Gävle igen
De senaste dagarna har gått alldeles för fort, men samtidigt så har de varit suveräna och mycket har hunnits med. Jag har fått återse staden som har betytt - och fortfarande betyder - så mycket för mig i form av Gävle och spenderat tid med älsklingen.
Det var utan tvekan speciellt att bege sig till Gävle den här gången, då det var nästan ett halvår sen som jag var där senast. Och det märktes att staden har saknats av mig mer än vad jag har tänkt på tidigare. Jag har spenderat de absolut bästa åren i mitt liv där uppe i Gästrikland och jag kommer alltid att bära med mig många ovärderliga minnen därifrån.
Nu blev det egentligen alltför kort besökstid den här gången men det var bättre än inget och en hel del hanns trots allt med. Solande, badande, grillande, fotbollstittande och mysiga sommarkvällar har stått på programmet.
Karin och jag spenderade stora delar av söndagen och måndagen ute i Fors hos hennes farmor, precis som ifjol. Väl där fick jag min revansch i krocket efter fjolårets oförklarliga och mycket pinsamma förlust. Nu visade jag var skåpet ska stå genom att vinna enkelt i första matchen. Att Karin sedan fick vinna två i rad för husfridens skull bryr jag mig föga om… ;)
Hon visade sig sedan vara riktigt bra på Kinaschack, så bra så att jag anar att någon form av fusk var inblandat...
I Fors blev det också badande i Kvarndammen, ett riktigt trevligt ställe där endast lokalbefolkningen badar och lugnet råder.
När vi väl kom till Gävle igen under sen måndagseftermiddag bjöd brevbärar-Pettersson och hans sambo Marie in till grillning. Det gick knappast att klaga på den tillställningen då de två (eller mest Marie…) hade styrt upp en delikat meny med potatissallad, tzatziki, sallad, jordgubbar, ananas, kiwi och glass. Synd att klanka ner på den gästfriheten med andra ord.
Det blev en kanonkväll på deras balkong och klockan sprang iväg till ett på natten innan vi tackade för oss och lämnade de södra delarna av stan.
Tisdagsförmiddagen sovs bort och därefter blev det en sen lunch på stan med Ingis. Några timmar förflöt på Mingel & Bars uteservering innan jag och Karin fick ta oss vidare mot svärmor där mer gott att äta väntade. Det känns som att man bara har gått runt och ätit hos folk så här långt under veckan :)
Hemlagade köttbullar tackade vi förstås inte nej till och ytterligare ett par timmar försvann innan jag stämplade ut för att möta upp ett riktigt stjärngäng nere på stan.
20 månader nu
Två månader som förlovade nu :)
Och sammanlagt ett år och åtta månader tillsammans med världens bästa tjej :)
Älskar dig Karin <3
Snart dags...
...att sätta sig på tåget mot Gävle. På lördag förmiddag bär det av och jag längtar verkligen. Ska bli härligt att återse älsklingen och dessutom få träffa en del gamla Sätrakompisar och se stan igen. Visserligen stannar jag bara till på onsdag men en del ska hinnas med ändå.
Här hemma rullar livet på som det ska. Småland är bra trevligt, särskilt så här års, och det är något visst med att ge sig ut på en cykeltur för att längs vägen mötas av betande rådjur i vägkanten och små rävungar. Börjar jag bli gammal som uppskattar sånt eller är det givet att glädjas åt vad naturen erbjuder? :)
Hursomhelst är det riktigt skönt att vara hemma och utan tvekan uppskattar man allt här i Smålandsskogarna mer nu när man är här så sällan, jämfört med när man bodde här. Men så är det väl alltid.
NIK fick jag möjlighet att se igår då vi satte oss i bilen och drog till Oskarshamn. Tyvärr förlorade dom mot IFK Oskarshamn med 4-2, men med tanke på hur många som saknades i Nickebo igår var det inte mycket man kunde klaga på. Bara att ta nya tag.
Efter lite jobb här hemma åt pappa har jag idag frilansat åt Ölandsbladet. Eftersom jag inte har fast sommarvikariat i år blir det lite frilansande åt såväl sportredaktionen som allmänredaktionen. Det innebar att jag idag fick rycka in och göra ett reportage om en seglarskola. Egentligen borde jag känna mig degraderad, för några år sedan intervjuade jag Henke Larsson och Sanna Kallur, idag tioårige Oskar som skulle segla jolle... :)
Men det är faktiskt en viss tjusning i det också. Jag kunde i alla fall konstatera att jag verkligen trivs med jobbet och att därefter dra ner till natursköna Grönhögens Golfklubb för att på sedvanligt manér bevaka årspremiären av Ölands Bank Junior Tour var en ren fröjd. Sämre sommarjobb går att få och bättre plats än Öland går knappast att finna sommartid.
Imorgon blir det förhoppningsvis sol och bad, sedan mer jobb på fredag. Och därefter veckans bästa dag!
Här hemma rullar livet på som det ska. Småland är bra trevligt, särskilt så här års, och det är något visst med att ge sig ut på en cykeltur för att längs vägen mötas av betande rådjur i vägkanten och små rävungar. Börjar jag bli gammal som uppskattar sånt eller är det givet att glädjas åt vad naturen erbjuder? :)
Hursomhelst är det riktigt skönt att vara hemma och utan tvekan uppskattar man allt här i Smålandsskogarna mer nu när man är här så sällan, jämfört med när man bodde här. Men så är det väl alltid.
NIK fick jag möjlighet att se igår då vi satte oss i bilen och drog till Oskarshamn. Tyvärr förlorade dom mot IFK Oskarshamn med 4-2, men med tanke på hur många som saknades i Nickebo igår var det inte mycket man kunde klaga på. Bara att ta nya tag.
Efter lite jobb här hemma åt pappa har jag idag frilansat åt Ölandsbladet. Eftersom jag inte har fast sommarvikariat i år blir det lite frilansande åt såväl sportredaktionen som allmänredaktionen. Det innebar att jag idag fick rycka in och göra ett reportage om en seglarskola. Egentligen borde jag känna mig degraderad, för några år sedan intervjuade jag Henke Larsson och Sanna Kallur, idag tioårige Oskar som skulle segla jolle... :)
Men det är faktiskt en viss tjusning i det också. Jag kunde i alla fall konstatera att jag verkligen trivs med jobbet och att därefter dra ner till natursköna Grönhögens Golfklubb för att på sedvanligt manér bevaka årspremiären av Ölands Bank Junior Tour var en ren fröjd. Sämre sommarjobb går att få och bättre plats än Öland går knappast att finna sommartid.
Imorgon blir det förhoppningsvis sol och bad, sedan mer jobb på fredag. Och därefter veckans bästa dag!
