Kommunikation är A och O...
Något att träna på för det nyblivna samboparet Alfredsson/Nilsson är att ge varandra korrekta och bra, samt gärna ganska lättförståeliga, vägbeskrivningar. Det har vi inte riktigt hittat in i än, varken de senaste dagarna eller tidigare under de dryga 14 månader som vi har varit tillsammans.
Idag var tanken att vi skulle mötas upp på stan för en fika tillsammans med några av hennes klasskompisar efter deras lektion. Det gick dock mindre bra, om man säger så. Till en början trodde jag mig ha bra koll på ungefär var de befann sig och trodde också att jag var på väg åt det hållet. Det var också så min kära flickvän tolkade det hela, vilket medförde att hon gick och satte sig på ett fik med sällskapet i tron att jag var på väg. Efter ett tag visade det sig dock att jag inte hittade fiket hon hade nämnt och när vi ringde varann visade det sig också varför: hon var i centrum av stan med sina klasskompisar och inte här ute i södra delarnas centrum som jag trodde.
Strålande kommunikation från bådas sida och ett rejält magplask i försöket att vara social från min sida. Jag som hade tänkt göra ett gott intryck och visa mig välvilligt inställd till att träffa nya människor i den här stan idag. Men ack så fel det gick.
Irritationen växte sig stark hos mig och allt vad gott första intryck och socialt umgänge hette försvann all världens väg. I stället för att bege mig mot det riktiga centrumet snäste jag av Karin i telefonen och tog mig till ICA för att trots allt försöka vara en bra partner genom att handla.
Just då var jag trots mitt usla humör nöjd över att ha satt ner foten, men nu börjar dock toffeln i mig göra sig påmind och jag känner nästan av lite dåligt samvete.
Hursomhelst, det är allt helt underbart att vara sambo :)
Du gör mig grinig ibland, men du vet att jag älskar dig :)
Idag var tanken att vi skulle mötas upp på stan för en fika tillsammans med några av hennes klasskompisar efter deras lektion. Det gick dock mindre bra, om man säger så. Till en början trodde jag mig ha bra koll på ungefär var de befann sig och trodde också att jag var på väg åt det hållet. Det var också så min kära flickvän tolkade det hela, vilket medförde att hon gick och satte sig på ett fik med sällskapet i tron att jag var på väg. Efter ett tag visade det sig dock att jag inte hittade fiket hon hade nämnt och när vi ringde varann visade det sig också varför: hon var i centrum av stan med sina klasskompisar och inte här ute i södra delarnas centrum som jag trodde.
Strålande kommunikation från bådas sida och ett rejält magplask i försöket att vara social från min sida. Jag som hade tänkt göra ett gott intryck och visa mig välvilligt inställd till att träffa nya människor i den här stan idag. Men ack så fel det gick.
Irritationen växte sig stark hos mig och allt vad gott första intryck och socialt umgänge hette försvann all världens väg. I stället för att bege mig mot det riktiga centrumet snäste jag av Karin i telefonen och tog mig till ICA för att trots allt försöka vara en bra partner genom att handla.
Just då var jag trots mitt usla humör nöjd över att ha satt ner foten, men nu börjar dock toffeln i mig göra sig påmind och jag känner nästan av lite dåligt samvete.
Hursomhelst, det är allt helt underbart att vara sambo :)
Du gör mig grinig ibland, men du vet att jag älskar dig :)
Kommentarer
Trackback
