Stackars människa
Sitter här med uppsatshelvetet och fixar med formalian. Humöret blir sämre för varje minut som går. För helt seriöst, vad är det frågan om?
Det verkar ju vara viktigare att varje nytt stycke börjar med ett indrag, att varje mellanrubrik av alla de tusen man har är prydlig och korrekt, att spalterna har raka kanter och att det före innehållsförteckningen kommer en helt tom sida (det ni, alla miljöaktivister, snacka om slöseri med papper) än att själva innhållet (vad skrev jag om nu igen? har glömt bort det efter allt formalia-petande) faktiskt är bra.
Det är pinsamt egentligen, inte konstigt att högskoleutbildningar får kritik på löpande band när fokus mer verkar ligga på att eleverna ska göra estetiskt prydliga och stiliga arbeten än på att de faktiska ska lära sig något och skriva om intressanta ämnen på ett bra sätt.
Det är inte det att det här är någon nyhet för mig eller att jag tror att jag är den ende i världen som måste genomlida den här frustrationen, men det slog mig än tydligare nu hur in i helvetes meningslöst det här är.
Samtidigt leder det till en del funderingar som aldrig hade dykt upp annars. För jag spekulerar vilt i vad det är för stackars människa som har suttit och kommit på de här förhållningsreglerna för uppsatsskrivande från början. Det måste ju ändå ha varit någon, eller möjligen ett par stycken, som från början kom på den briljanta idén att göra ett helt häfte fyllt med massa meningslösa regler och riktlinjer för uppsatsskrivande.
Fick den människan aldrig ligga? Hade den människan ett oerhört innehållslöst liv? Eller var den bara bitter över sin egen skolgång?
Just nu tycker jag synd om den människan.
Nästan lika mycket som jag tycker synd om mig själv som måste följa dessa riktlinjer till förbannelse.
Ja, jag är bitter.
Avgå alla.
Det verkar ju vara viktigare att varje nytt stycke börjar med ett indrag, att varje mellanrubrik av alla de tusen man har är prydlig och korrekt, att spalterna har raka kanter och att det före innehållsförteckningen kommer en helt tom sida (det ni, alla miljöaktivister, snacka om slöseri med papper) än att själva innhållet (vad skrev jag om nu igen? har glömt bort det efter allt formalia-petande) faktiskt är bra.
Det är pinsamt egentligen, inte konstigt att högskoleutbildningar får kritik på löpande band när fokus mer verkar ligga på att eleverna ska göra estetiskt prydliga och stiliga arbeten än på att de faktiska ska lära sig något och skriva om intressanta ämnen på ett bra sätt.
Det är inte det att det här är någon nyhet för mig eller att jag tror att jag är den ende i världen som måste genomlida den här frustrationen, men det slog mig än tydligare nu hur in i helvetes meningslöst det här är.
Samtidigt leder det till en del funderingar som aldrig hade dykt upp annars. För jag spekulerar vilt i vad det är för stackars människa som har suttit och kommit på de här förhållningsreglerna för uppsatsskrivande från början. Det måste ju ändå ha varit någon, eller möjligen ett par stycken, som från början kom på den briljanta idén att göra ett helt häfte fyllt med massa meningslösa regler och riktlinjer för uppsatsskrivande.
Fick den människan aldrig ligga? Hade den människan ett oerhört innehållslöst liv? Eller var den bara bitter över sin egen skolgång?
Just nu tycker jag synd om den människan.
Nästan lika mycket som jag tycker synd om mig själv som måste följa dessa riktlinjer till förbannelse.
Ja, jag är bitter.
Avgå alla.
Kommentarer
Trackback
