Hemma, borta, eller både och?
Nu var jag då återigen på plats hemma i Smålandsskogarna för några dagars umgänge med familj, vänner och avkoppling i den fina, lantliga miljön som är vardag här hemma.
Eller nu ljög jag lite, för i skrivande stund är det inte Småland som gäller utan Öland då jag gör ett gästspel på Ölandsbladet-redaktionen. Alltid trevligt att kika in här och tjata lite. Allt är sig likt och det känns tryggt, då vet man att en av ens referenspunkter här i livet håller sig intakt.
På tal om hemma förresten, just ordet hemma börjar bli alltmer svårdefinierat för mig. Givetvis kommer Tombo/Kalmar/Småland alltid var hem för mig. Det är alltid där jag kommer att ha mina rötter och jag kommer alltid att känna mig hemma där. Men samtidigt har Gävle med tiden kommit att betyda mer och mer för mig. Kanske inte själva staden i sig, men tack vare människorna som jar har mött och upplevelserna som jag har fått vara med om där. Så just nu skulle jag vilja säga att jag är lika mycket hemma såväl i Smålandsskogarna som i Gävle.
Det är förstås ett lyxproblem att känna så. Jag känner en enorm trygghet på båda platserna och är väldigt tacksam för att det är så.
Under resan igår roade jag mig med att köra en slags minut-för-minut-blogg. Åtminstone till en början, men jag tröttnade efter tågbytet i Linköping och hindrades också rent tekniskt då vi på grund av dålig tillgång på tåg fick finna oss i att åka med ett omodernt där allt vad eluttag hette lös med sin frånvaro. Batteritiden räckte bara till en timmes FM-spelande...
Hursomhelst slänger jag in mina reflektioner från sträckan Gävle-Linköping senare idag.
Nu luch och sedan över sundet igen till Kalmat för en runda på stan-
På återseende!
Eller nu ljög jag lite, för i skrivande stund är det inte Småland som gäller utan Öland då jag gör ett gästspel på Ölandsbladet-redaktionen. Alltid trevligt att kika in här och tjata lite. Allt är sig likt och det känns tryggt, då vet man att en av ens referenspunkter här i livet håller sig intakt.
På tal om hemma förresten, just ordet hemma börjar bli alltmer svårdefinierat för mig. Givetvis kommer Tombo/Kalmar/Småland alltid var hem för mig. Det är alltid där jag kommer att ha mina rötter och jag kommer alltid att känna mig hemma där. Men samtidigt har Gävle med tiden kommit att betyda mer och mer för mig. Kanske inte själva staden i sig, men tack vare människorna som jar har mött och upplevelserna som jag har fått vara med om där. Så just nu skulle jag vilja säga att jag är lika mycket hemma såväl i Smålandsskogarna som i Gävle.
Det är förstås ett lyxproblem att känna så. Jag känner en enorm trygghet på båda platserna och är väldigt tacksam för att det är så.
Under resan igår roade jag mig med att köra en slags minut-för-minut-blogg. Åtminstone till en början, men jag tröttnade efter tågbytet i Linköping och hindrades också rent tekniskt då vi på grund av dålig tillgång på tåg fick finna oss i att åka med ett omodernt där allt vad eluttag hette lös med sin frånvaro. Batteritiden räckte bara till en timmes FM-spelande...
Hursomhelst slänger jag in mina reflektioner från sträckan Gävle-Linköping senare idag.
Nu luch och sedan över sundet igen till Kalmat för en runda på stan-
På återseende!
Kommentarer
Trackback
