Helt magiskt!
Gårdagskvällens känslor går knappt att beskriva i ord. För det var längesedan som jag var så lycklig till följd av en Milanmatch som jag var igår kväll. Närmare bestämt får vi gå tillbaka till Champions League-finalen 2007 när Rossoneri besegrade Liverpool för att hitta ett lika lyckligt ögonblick.
Så kritiserade (till viss del med all rätt), så hånade, förlöjligade och utdömda.
Så bespottade och nederlagstippade.
Milan skulle förnedras, krossas och förlora stort mot köpelaget Real Madrid, det var de flesta överens om.
Men de rödsvarta ville annat, visade att närmare tre miljarder kronor spenderade på spelarköp inte automatiskt leder till framgång och plockade med sig tre poäng hem från Bernebeu i Madrid.
´
De tre poängen var som jag ser det helt rättvisa då Milan var det lag som förvaltade sina chanser bäst och även skapade flest riktigt heta möjligheter. Att Real Madrid hade bollen stora delar av första halvleken kvittar fullständigt, de skapade ju ändå knappt en enda riktigt farlig chans.
Tyvärr bjöd ju dock Dida på ett mål med en bedrövlig tavla och allt såg nattsvart ut lik förbannat.
Men så underbart, härligt, magiskt det var när Rossoneri sedan gick ut till andra halvlek och vände matchen. De kvitterade, tog tag i spelet och var det lag som uppträdde mest aggressivt och anfallsvilligt.
När Pato gjorde 2-1 kändes det för första gången på allvar den här kvällen att det kunde gå, men när 2-2 kom trodde jag att det skulle bli en jobbig slutkvart. Det blev det dock inte dessbättre utan Milan fortsatte anfalla, fick horribelt ett regelrätt 3-2-mål bortdömt och fick till slut rättmätig utdelning när Pato vackert placerade in ett godkänt segermål bakom Casillas.
Lycka, en sådan enorm lycka!
Jag kan säga att jag sov gott i natt, rena skönhetssömnen blev det efter att man hade fått uppleva den underbaraste segern på åratal. Det var heller inte svårt att ta sig ur sängen när klockan ringde tidigt i morse. Torsdagsmorgnar blir sällan enklare än idag.
FORZA MILAN!
Så kritiserade (till viss del med all rätt), så hånade, förlöjligade och utdömda.
Så bespottade och nederlagstippade.
Milan skulle förnedras, krossas och förlora stort mot köpelaget Real Madrid, det var de flesta överens om.
Men de rödsvarta ville annat, visade att närmare tre miljarder kronor spenderade på spelarköp inte automatiskt leder till framgång och plockade med sig tre poäng hem från Bernebeu i Madrid.
´
De tre poängen var som jag ser det helt rättvisa då Milan var det lag som förvaltade sina chanser bäst och även skapade flest riktigt heta möjligheter. Att Real Madrid hade bollen stora delar av första halvleken kvittar fullständigt, de skapade ju ändå knappt en enda riktigt farlig chans.
Tyvärr bjöd ju dock Dida på ett mål med en bedrövlig tavla och allt såg nattsvart ut lik förbannat.
Men så underbart, härligt, magiskt det var när Rossoneri sedan gick ut till andra halvlek och vände matchen. De kvitterade, tog tag i spelet och var det lag som uppträdde mest aggressivt och anfallsvilligt.
När Pato gjorde 2-1 kändes det för första gången på allvar den här kvällen att det kunde gå, men när 2-2 kom trodde jag att det skulle bli en jobbig slutkvart. Det blev det dock inte dessbättre utan Milan fortsatte anfalla, fick horribelt ett regelrätt 3-2-mål bortdömt och fick till slut rättmätig utdelning när Pato vackert placerade in ett godkänt segermål bakom Casillas.
Lycka, en sådan enorm lycka!
Jag kan säga att jag sov gott i natt, rena skönhetssömnen blev det efter att man hade fått uppleva den underbaraste segern på åratal. Det var heller inte svårt att ta sig ur sängen när klockan ringde tidigt i morse. Torsdagsmorgnar blir sällan enklare än idag.
FORZA MILAN!
Kommentarer
Postat av: Marie
Stämmer mkt bra det. Tänk vad vilka talanger han har ;-) Ni får se prov på det när ni kommer på middag :)
Trackback
