alfredssons vardag

Jag ska ta och vara lite trevligare mot #17 som har fått utstå en del påhopp såväl här som på Facebook den senaste tiden. Jag vill till och med sträcka mig så långt att jag i det närmaste tar tillbaka det jag har sagt och hävdar motsatsen (förövrigt ett citat hämtat från Ragnar Olsson, den bästa lärare som jag någonsin har haft).

Nu har #17, alltså brevbärar-Pettersson, ryckt upp sig. Han bidrog nämligen till ett bra löppass följt av lite styrketräning igår, ska med till gymmet senare idag och han har hör och häpna knäckt en gymnastikbom med hjälp av sitt smalben. Det är respekt :)


Jag fick förresten dåligt samvete häromdan när jag kom på att Kollers besök hos mig i söndags eftermiddag helt förbisågs här i bloggen. Det måste förstås påpekas att det var roligt att återse den numera huvudstadsboende Koller och att få tjata lite med honom i några timmar. Det får vi absolut ta att göra om då det aldrig är tråkigt i hans sällskap.

Söndagens mest förvirrade och samtidigt bästa konversation:
- Leverkusen tappade igår då?
- Ja, 1-1.
- Vilka hade dom?
- Dortmund.
- Borta?
- Ja, fast de spelade i fredags, hemma...

Avd. När fan spelade egentligen Leverkusen och var någonstans spelade de?

Nu ska jag runda av dagens sysslor på praktiken, gymma med den nämnde brävbäraren och Nicko, hämta ut tågbiljetten som ska nyttjas imorgon då det bär av hem till Småland för ett litet höstlov på hemmaplan för att sedan avsluta dagen med film och mys, precis som igår, tillsammans med Karin.

Hörs från Smålandsskogarna.
Over and out.