Nya tag - eller?
Var mestadels tisdagskvällens tankar som beskrevs i mitt förra inlägg. Var en riktigt dryg kväll igår, trots vår seger som sagt. Inte nog med att jag var bänkad matchen igenom ytterligare en gång. Nej, dessutom skulle NIK tungt nog gå och förlora derbyt mot Läckeby med 3-1 där hemma. Dubbla besvikelser således.
Besvikelser föder dock förutom en rad negativa tankar även ett revanschbegär. Åtminstone är det så för mig. Säkerligen för många av er andra också. Grundinställningen inombords är att aldrig ge upp, att aldrig sluta kämpa för det man vill uppnå. Även om målsättningen ser ut att vara ouppnåelig.
Jag brukar kämpa, ibland kanske till och med för ensvist när det gäller vissa saker. Någon enstaka gång kan det nog vara bättre för en själv i längden att släppa taget och inse att spelet är förlorat. Men det är sällan jag gör det. Biter oftast ihop och försöker komma tillbaka. Utan att gnälla. Utan att särskilt öppet visa min besvikelse, min ledsamhet eller vad det nu kan tänkas vara.
Just idag när jag vaknade hade hopplöshetens klor gripit tag i mig. Precis allt kändes åt helvete och jag ville bara dra täcket över huvudet, somna om och försvinna bort från den krassa, tunga verkligheten för ett tag. Nu gjorde jag dock inte det. Om det var den där inställningen, den inre rösten som tjatar om att man ska kämpa vidare, som gjorde sig påmind vet jag inte. Eller var det kanske insikten om att jag var tvungen att kliva upp för att avsluta skolarbetet för den här terminen, var ju deadline idag...
Vad det än var som fick mig ur sängen så tog jag mig därifrån och försökte rycka upp mig. Det gick väl sådär får jag säga. Grinigheten och besvikelsen från gårdagen har suttit i även idag, men har i alla fall styrt upp en del saker. Kursportföljen är inlämnad och därmed har jag sommar, inte helt fel det. Ytterligare ett läsår avklarat här uppe med andra ord.
Dessutom har jag med vår sportchefs och Gästriklands Fotbollförbunds hjälp ordnat med utlåningen som gör att jag kan spela för mitt kära gamla NIK där hemma under sommaren. En glad nyhet det i alla fall. Det gör att motivationen är på väg upp igen, åtminstone lite. Ska bli riktigt kul att dra på sig NIK-tröjan igen. Smidigt värre med lånet också, tillhör KBK men kan samtidigt representera NIK. Något som innebär att jag förhoppningsvis avslutar vårsäsongen här uppe den 14:e med b-laget, för att sedan spela derby med NIK den 15:e :)
Besvikelser föder dock förutom en rad negativa tankar även ett revanschbegär. Åtminstone är det så för mig. Säkerligen för många av er andra också. Grundinställningen inombords är att aldrig ge upp, att aldrig sluta kämpa för det man vill uppnå. Även om målsättningen ser ut att vara ouppnåelig.
Jag brukar kämpa, ibland kanske till och med för ensvist när det gäller vissa saker. Någon enstaka gång kan det nog vara bättre för en själv i längden att släppa taget och inse att spelet är förlorat. Men det är sällan jag gör det. Biter oftast ihop och försöker komma tillbaka. Utan att gnälla. Utan att särskilt öppet visa min besvikelse, min ledsamhet eller vad det nu kan tänkas vara.
Just idag när jag vaknade hade hopplöshetens klor gripit tag i mig. Precis allt kändes åt helvete och jag ville bara dra täcket över huvudet, somna om och försvinna bort från den krassa, tunga verkligheten för ett tag. Nu gjorde jag dock inte det. Om det var den där inställningen, den inre rösten som tjatar om att man ska kämpa vidare, som gjorde sig påmind vet jag inte. Eller var det kanske insikten om att jag var tvungen att kliva upp för att avsluta skolarbetet för den här terminen, var ju deadline idag...
Vad det än var som fick mig ur sängen så tog jag mig därifrån och försökte rycka upp mig. Det gick väl sådär får jag säga. Grinigheten och besvikelsen från gårdagen har suttit i även idag, men har i alla fall styrt upp en del saker. Kursportföljen är inlämnad och därmed har jag sommar, inte helt fel det. Ytterligare ett läsår avklarat här uppe med andra ord.
Dessutom har jag med vår sportchefs och Gästriklands Fotbollförbunds hjälp ordnat med utlåningen som gör att jag kan spela för mitt kära gamla NIK där hemma under sommaren. En glad nyhet det i alla fall. Det gör att motivationen är på väg upp igen, åtminstone lite. Ska bli riktigt kul att dra på sig NIK-tröjan igen. Smidigt värre med lånet också, tillhör KBK men kan samtidigt representera NIK. Något som innebär att jag förhoppningsvis avslutar vårsäsongen här uppe den 14:e med b-laget, för att sedan spela derby med NIK den 15:e :)
Kommentarer
Trackback
