Vi hade bestämt oss
Det är en känsla som kan infinna sig. En känsla som alla som sysslar med lagidrott garanterat någon gång har känt. För visst finns den där ibland, timmarna före en viktig match. Känslan av att det egna laget bara ska vinna idag, att man för stunden är totalt oslagbara och att inga motståndare i världen kan stoppa en. Inte en känsla som för med sig arrogans och nonchalans, inte en källa till underskattning och dålig inställning. Tvärtom, en motivationshöjare och ett adrenalintillskott modell större. Det jag talar om är känslan av en orubblig bestämdhet.
Det var med den känslan NIK-spelarna anlände till Ljungvallen i tisdags strax före klockan 18. Visserligen kan inte jag veta vad mina lagkamrater kände och tänkte just då. Men alla måste ha haft den där bestämdheten i sig. "Vi skulle bara vinna den matchen" och "man kunde nästan ta på stämningen" är två citat från Thomas Brolin i VM 94 som passar bra in på hur känslan i omklädningsrummet före avspark och även i paus var. Alla verkade ha bestämt sig. Efter en ganska knackig vår med blandade resultat skulle vi bara vinna sista matchen, ta revansch mot Blomstermåla IK för premiärförlusten i våras mot dem och framförallt för att NIK mer eller mindre hånades på Blomstermålas hemsida efter 2-4-förlusten. Dessutom behövdes en seger för att hamna på lite tryggare mark och kunna inleda hösten med att titta uppåt i stället för nedåt i tabellen.
Och vilken seger, vilken revansch det blev. Total dominans från avspark från NIK:s sida, två snabba mål första kvarten och sedan malde vi bara på. Redan efter några minuter gjorde Sonny 1-0, snyggt framspelad av Sebbe från högerkanten, och därefter var det aldrig något snack. Till skillnad från i matchen innan mot Glömminge, då vi också tog ledningen tidigt, blev vi aldrig passiva eller tappade spelet. I stället gjorde vi både 2-0 och 3-0, skyttekungen Bojan båda gångerna. Visserligen kom 3-1 på ett riktigt drömskott före paus. Men inget kunde hota vår seger till slut. Tidigt i andra halvlek nickade Sonny in 4-1 och saken var klar. Sebbe avslutade sedan målskyttet när han tryckte in en retur på ett skott från Bojan. Ingen kunde vid det tillfället vara mer värd ett mål än just Sebbe. Det är sällan man har sett en spelare som jobbar så hårt i 90 minuter. Planens dominant, återigen. Måste säga att jag blev nästan lika glad över hans mål som om jag själv fått göra ett.
Själv byttes jag in sista kvarten som forward (!) men spelade mer i en släpande roll bakom Bojan. Tog mycket defensivt jobb, var mer som en taggad, hårdjobbande Christian Brocchi än en kreativ Pato för att göra några Milanjämförelser...
Det var faktiskt nära att även jag hamnade i målprotokollet. Men det hade väl kanske varit för bra. Var dock inte långt ifrån. Perfekt inspel från vänsterkanten av straffområdet från Bojan, jag med fart i en löpning mellan deras mittbackar och några futtiga centimeter från att nå fram. Men glidandes längs Ljungvallens perfekta gräsmatta fick jag se bollen rulla förbi mitt förgäves utsträckta ben... Var dock glad ändå, gick knappast att klaga en kväll som den i tisdags.
Sällan man har varit så nöjd efter en match. Tror alla i NIK-lägret kände lite likadant. Det var verkligen en seger för hela klubben och glädjen gick inte att ta miste på. Såväl på planen, som på bänken och från publikens sida.
Vi hade bestämt oss som sagt, vi skulle bara vinna. Och det gjorde vi. Det blev en strålande kväll helt enkelt, en mycket bättre avslutning på vårsäsongen gick inte att önska sig. Lever på den veckan ut nu, minst. Gäller att ta vara på det roliga, men vet ju aldrig när det blir roligt nästa gång :)
Det var med den känslan NIK-spelarna anlände till Ljungvallen i tisdags strax före klockan 18. Visserligen kan inte jag veta vad mina lagkamrater kände och tänkte just då. Men alla måste ha haft den där bestämdheten i sig. "Vi skulle bara vinna den matchen" och "man kunde nästan ta på stämningen" är två citat från Thomas Brolin i VM 94 som passar bra in på hur känslan i omklädningsrummet före avspark och även i paus var. Alla verkade ha bestämt sig. Efter en ganska knackig vår med blandade resultat skulle vi bara vinna sista matchen, ta revansch mot Blomstermåla IK för premiärförlusten i våras mot dem och framförallt för att NIK mer eller mindre hånades på Blomstermålas hemsida efter 2-4-förlusten. Dessutom behövdes en seger för att hamna på lite tryggare mark och kunna inleda hösten med att titta uppåt i stället för nedåt i tabellen.
Och vilken seger, vilken revansch det blev. Total dominans från avspark från NIK:s sida, två snabba mål första kvarten och sedan malde vi bara på. Redan efter några minuter gjorde Sonny 1-0, snyggt framspelad av Sebbe från högerkanten, och därefter var det aldrig något snack. Till skillnad från i matchen innan mot Glömminge, då vi också tog ledningen tidigt, blev vi aldrig passiva eller tappade spelet. I stället gjorde vi både 2-0 och 3-0, skyttekungen Bojan båda gångerna. Visserligen kom 3-1 på ett riktigt drömskott före paus. Men inget kunde hota vår seger till slut. Tidigt i andra halvlek nickade Sonny in 4-1 och saken var klar. Sebbe avslutade sedan målskyttet när han tryckte in en retur på ett skott från Bojan. Ingen kunde vid det tillfället vara mer värd ett mål än just Sebbe. Det är sällan man har sett en spelare som jobbar så hårt i 90 minuter. Planens dominant, återigen. Måste säga att jag blev nästan lika glad över hans mål som om jag själv fått göra ett.
Själv byttes jag in sista kvarten som forward (!) men spelade mer i en släpande roll bakom Bojan. Tog mycket defensivt jobb, var mer som en taggad, hårdjobbande Christian Brocchi än en kreativ Pato för att göra några Milanjämförelser...
Det var faktiskt nära att även jag hamnade i målprotokollet. Men det hade väl kanske varit för bra. Var dock inte långt ifrån. Perfekt inspel från vänsterkanten av straffområdet från Bojan, jag med fart i en löpning mellan deras mittbackar och några futtiga centimeter från att nå fram. Men glidandes längs Ljungvallens perfekta gräsmatta fick jag se bollen rulla förbi mitt förgäves utsträckta ben... Var dock glad ändå, gick knappast att klaga en kväll som den i tisdags.
Sällan man har varit så nöjd efter en match. Tror alla i NIK-lägret kände lite likadant. Det var verkligen en seger för hela klubben och glädjen gick inte att ta miste på. Såväl på planen, som på bänken och från publikens sida.
Vi hade bestämt oss som sagt, vi skulle bara vinna. Och det gjorde vi. Det blev en strålande kväll helt enkelt, en mycket bättre avslutning på vårsäsongen gick inte att önska sig. Lever på den veckan ut nu, minst. Gäller att ta vara på det roliga, men vet ju aldrig när det blir roligt nästa gång :)
Målskyttarna Sonny, Bojan och Sebbe efter 5-1-segern mot Blomstermåla
Kommentarer
Trackback
