En, två, tre...
...lyckade dagar i följd. Inte illa det :)
Fredagskvällen har jag redan nämnt, en suverän sommarkväll och en lika suverän konsert. Inget att klaga över med andra ord. Blev en kort runda på stan där jag träffade lite trevligt folk efter också innan vi drog hem runt halv ett-snåret. Jobb väntade dagen efter och dessutom körde jag, så lugnt och samlat var det.
Lördagen gick sedan åt till att jobba. Började runt två och jobbade fram till niosnåret. Bra med övertidstimmar och pengar det. Och då jobbet till stor del bestod av att bevaka ÖM-finalerna i fotboll i strålande solsken på Tallhöjden var det inte direkt läge att klaga. Var efter avslutad arbetsdag lite sugen på att gå ut och ta några öl, men då mitt tilltänkta öl–sällskap John John meddelade att han skulle jobba tidigt på söndagen så uteblev det. Ganska skönt ändå, för blev mat och slappande hemma i stället.
Söndagen blev sedan en strålande avslutning på en mycket bra helg. Hela eftermiddagen spenderades på Varvet, mitt absoluta smultronställe under sommaren som jag nämnt tidigare, och mycket bättre sommardag än så gick inte att få. Passade på att springa en runda först på väg ner för att därefter kasta mig i det svalkande men ändå varma vattnet. Är så grymt fint där nere och det är så skönt att vara där, blir inte på långa vägar så ofta som när jag var yngre. Så gäller att ta vara på det när man väl är där.
Efter ett antal timmar med sol, bad och slappande i en riktig idyll begav jag mig in mot stan. Jag skulle nämligen sätta punkt för helgen genom att se MFF-Kalmar hemma hos John John. Även hans goa farsa Peter och vår gamla lärare Björn fanns på plats framför tv:n, så där satt jag omgiven av tre Kalmarsupportrar och bara njöt när MFF spelade ut de rödvita före paus. Lika roligt var det inte i andra då KFF vände till 2–1, trots till stora delar fortsatt MFF–dominans. Jag hade börjat intala mig att det skulle bli en ny hedersam förlust trots bra spel när Agon Mehmeti byttes in och frälste oss MFF:are. Två mål på fyra minuter och helt plötsligt var det jag som fick jubla. Extra kul sånt när man ser matchen tillsammans med ett gäng "motståndarsupportrar". Jag var ganska utsatt och hånad när KFF vände, men skrattar bäst som skrattar sist... :)
Så fick då en perfekt helg också ett helt perfekt slut.
Slutet gott, allting gott!
Fredagskvällen har jag redan nämnt, en suverän sommarkväll och en lika suverän konsert. Inget att klaga över med andra ord. Blev en kort runda på stan där jag träffade lite trevligt folk efter också innan vi drog hem runt halv ett-snåret. Jobb väntade dagen efter och dessutom körde jag, så lugnt och samlat var det.
Lördagen gick sedan åt till att jobba. Började runt två och jobbade fram till niosnåret. Bra med övertidstimmar och pengar det. Och då jobbet till stor del bestod av att bevaka ÖM-finalerna i fotboll i strålande solsken på Tallhöjden var det inte direkt läge att klaga. Var efter avslutad arbetsdag lite sugen på att gå ut och ta några öl, men då mitt tilltänkta öl–sällskap John John meddelade att han skulle jobba tidigt på söndagen så uteblev det. Ganska skönt ändå, för blev mat och slappande hemma i stället.
Söndagen blev sedan en strålande avslutning på en mycket bra helg. Hela eftermiddagen spenderades på Varvet, mitt absoluta smultronställe under sommaren som jag nämnt tidigare, och mycket bättre sommardag än så gick inte att få. Passade på att springa en runda först på väg ner för att därefter kasta mig i det svalkande men ändå varma vattnet. Är så grymt fint där nere och det är så skönt att vara där, blir inte på långa vägar så ofta som när jag var yngre. Så gäller att ta vara på det när man väl är där.
Efter ett antal timmar med sol, bad och slappande i en riktig idyll begav jag mig in mot stan. Jag skulle nämligen sätta punkt för helgen genom att se MFF-Kalmar hemma hos John John. Även hans goa farsa Peter och vår gamla lärare Björn fanns på plats framför tv:n, så där satt jag omgiven av tre Kalmarsupportrar och bara njöt när MFF spelade ut de rödvita före paus. Lika roligt var det inte i andra då KFF vände till 2–1, trots till stora delar fortsatt MFF–dominans. Jag hade börjat intala mig att det skulle bli en ny hedersam förlust trots bra spel när Agon Mehmeti byttes in och frälste oss MFF:are. Två mål på fyra minuter och helt plötsligt var det jag som fick jubla. Extra kul sånt när man ser matchen tillsammans med ett gäng "motståndarsupportrar". Jag var ganska utsatt och hånad när KFF vände, men skrattar bäst som skrattar sist... :)
Så fick då en perfekt helg också ett helt perfekt slut.
Slutet gott, allting gott!
Kommentarer
Trackback
