Vi sitter i samma bil
Skön Bo Kaspers-låt det där, absolut. Passar bra också det där med att "det finns ingenting som vi inte kan, för vi har varann" tror jag. Ensam är nog inte särskilt stark när allt kommer omkring, men tillsammans klarar man det mesta.
I samma bil tog Parre och jag plats framåt aftonen igår och styrde kosan mot Sandviken. Det är minsann inte varje fredagskväll man spenderar i det samhället, men ibland måste man vidga sina vyer en del. Vilket jag ju faktigt har gjort ganska rejält senaste åren, särskilt genom att flytta hit upp.
Efter att ha konstaterat att alternativen för fredagskvällen försvann ett efter ett (plugg, flickvänsträffande och den jag helst av allt ville spendera kvällen med hade redan fullbokat i form av middag och fest) så satt jag här och funderade på vad som skulle kunna förgylla kvällen.
Och vad inträffar då? Jo det som först såg ut att vara ett reservalternativ som även det var på väg att gå upp i rök blir i stället ett perfekt sätt att fördriva fredagskvällen med. Nämligen Tidningscupen på Jernvallen. Är ju aldrig fel med lite fotboll tyckte såväl jag som Parre och hoppade alltså in i Erlands gamla kärra. Efter att den nyligen körkortsfärdige Parre tryckt på gasen och snittat 160 km/h var vi snart framme och kunde bänka oss lagom för att se Fäger hänga dit två bollar för sitt SIF mot Sjötull. Helt okej det då han var den främsta anledningen till att vi åkt dit.
Mycket fotboll bjöds det på under kvällen som förvandlades till natt. Då SIF inte spelade sin sista gruppspelsmatch förrän kvart över två och vi som de fina människor vi är ville stötta Fäger fick vi finna oss i att stanna på Jernvallen fram till strax före tre. Men synd att klaga när fotbollstittande och socialiserande i form av att träffa lite folk stod på schemat. Fäger gav oss valuta för pengarna genom två mål (inte tre, ett av dem var ju solklart ett självmål). Dessutom blir det aldrig tråkigt i Parres sällskap då han är en mästare på att komma med sköna kommentarer och uttalanden. Framförallt domarkåren fick sig en känga då Parre och jag ganska snabbt fick syn på ett par av oss KBK:are mindre omtyckta domare som vi kunde snacka lite skit om.
Fördrev kvällen på ett roligt sätt gjorde vi hursomhelst fram tills att det var dags att återigen hoppa in i Erlands gamla vita flamma och bege sig hemåt mot Gävle. Den här gången i lite lugnare tempo då Parre insåg att stora vattenpölar på vägen, spöregn och 160 km/h inte var någon vidare kombination.
Gårdagen innehöll lite städande innan Noa och Andreas bänkade sig här för fotboll och kaffedrickande. Som vanligt innebar det även en hel roligt konverserande och många helt sanslösa samtalsämnen. Mycket intressant och utvecklande för ens kreativa sidor vill jag påstå.
Ett ämne vi har diskuterat de senaste dagarna är Karlsson på taket. Frågan om huruvida han är en passande figur i en saga för barn kom upp.
"Jag har aldrig gillat honom. En tjock och självisk gubbe. Jag var nog lite rädd för honom när jag var liten också."
Dock kom vi fram till att det kan finnas en slags sensmoral från Astrid Lindgrens sida, en förhoppning om att barnen ska tänka ett steg längre och förstå att man INTE ska vara som den där Karlsson. Djupa funderingar från stora personligheter ;)
Parre passade för övrigt på att förklara sin kapning av Mange när vi satt på Jernvallens läktare.
"Han var ju fri med öppet mål, jag var tvungen."
Klockrent.
Då passar ju även den här klassikern, ett citat som alltid kommer att hålla:
"Tar du bollen så tar jag spelaren."
Besökte Sätra centrums pizzera igår. Som vanligt bestod besökarna av en brokig skara människor. De lokala alkisarnas tillhåll, helt klart. Blev lite orolig och började fundera på hur det skulle kännas att sitta där själv om en sisådär 20 år. Måste vara lågbudgetvarianten av alkisliv. Inte ens kunna ta sig till stan... Liknar faktiskt Karl Bertil Jonssons jul med många olika, ganska tragiska människor som spenderar sin kväll på ölcaféet...
Efter fotbollstittandet igår såg kvällen ut att gå helt i stå. Återigen var såväl Noa som Andreas upptagna med sitt och alternativen för att få en trevlig lördagskväll var få. Men det blev ju riktigt bra till slut :) Fyra timmars tv-tittande, tedrickande, godisätande, pratande och mysande med den absolut bästa tjejen i Gävle gjorde att tiden mellan halv tio och halv två-två gick snabbt och helt plötsligt var det dags att tänka på refrängen.
Men promenaden strax före två gjorde att jag var ganska pigg när jag slog mig ner här igen och då det gick upp för mig att USA-Sverige spelades vid halv tre försvann planerna på att sova. Fotboll i några timmar till innan jag till slut föll i sömn runt halv fem.
Det verkar gå ganska vilt till på TV4-teamets resor. Åtminstone att döma av Olof Lundhs utseende igår. Maken till bakfull tv-journalist. Såg ut som att han skulle kräkas över Roland Andersson under intervjun ju :)
Uppvaknande idag då runt ett. Kombinerad frukost/lunch (brunch om man ska låta inne) bestående av varma mackor och en glimt av NEC-Ajax på nätet inledde söndagen och därefter har det mesta varit sig likt. Det vill säga att jag har kollat på fotboll. Udinese-Milan, 90 minuters frustration innan Gilardino frälste på stopptid. Grymt skön seger som gör den här helgen ännu bättre än den redan var.
Segt med träning ikväll men det får gå. Skönt att röra lite på sig och känna sig flitig ju.
Helgens bästa: Gårdagskvällen med härligt sällskap.
Helgens sämsta: Träning ikväll, 20.00. Kul tid. Eller inte. Men i och för sig skönt att röra ite på sig.
Helgens låt: Trouble med Coldplay.
Dags för lite mat och mer fotboll. Andy och dagens födelsedagsbarn Andreas (grattis på 26-årsdagen!) sitter framför tv:n för andra halvlek av Man City-West Ham. Eftermiddagens vadslagning gäller vilken minut Ljungberg skadar sig och vilken kroppsdel han får problem med. Tipsen ser ut enligt följande:
Andy: 72:a minuten, axelskada.
Affe: 51:a minuten, baksida av höger lår.
Andreas: 64:e minuten, fotskada.
Må bästa man vinna!
Over and out för den här gången.
