alfredssons vardag

För ungefär ett och ett halvt år sen packade jag väskorna och flyttade 60 mil från Kalmar upp hit till Gävle. Mycket har hänt sedan dess, framförallt under det senaste halvåret (och särskilt under de senaste månaderna). Många människor har kommit in i mitt liv och intagit betydande roller, framförallt en alldeles speciell individ. Någon som betyder så oerhört mycket.

En redan bra tillvaro för min del här uppe i Gävle har sedan några månader tillbaka blivit ännu mycket bättre och meningsfullare. Detta tack vare en helt underbar människa som kom in i mitt liv under hösten. Närmare bestämt i mitten av oktober då vi av en slump möttes för första gången.

Att du skulle komma att betyda så mycket för mig visste jag förstås inte då. Men från allra första stund då våra blickar möttes gjorde du ett väldigt stort och positivt intryck på mig. Redan då kändes det att du var en person som jag ville få chansen att lära känna, att det var något speciellt med dig och att jag fattade tycke för tjejen som stod framför mig.

"But it's easy for me
Since you came"

Förutsättningarna för att lära känna dig privat var väl inte direkt de enklaste, men jag är evigt tacksam över att jag verkligen vågade och gjorde ett försök. För visst blev resultatet trots allt så mycket bättre än jag egentligen ens hade vågat hoppas på från början. Det var en chansning och som tur var höll den.

Tiden som har gått sedan den där oktobertisdagen då jag fick träffa dig för första gången har gett väldigt mycket. Månaderna, veckorna, dagarna, timmarna, minuterna sedan den första promenaden en småkylig höstkväll har fört med sig så många underbara stunder, skratt, glädje, värme, närhet och känslan av att betyda mycket för någon som samtidigt är väldigt värdefull för en själv.

De här månaderna har även inneburit några riktigt tunga, jobbiga stunder och en del tårar. Men med facit i hand har det verkligen varit värt även de där tårarna. Det är enkelt att tycka om varandra när inga konflikter finns inom synhåll och när allt känns bekymmerslöst. Det är när relationerna (oavsett om det gäller vänskap eller mer) prövas och motgångarna kommer som man märker vilka människor som verkligen betyder något. Då får man svar på om det där man kände verkligen var äkta eller om man bara har lurat sig själv.

För mig visade sig det svaret vara helt givet, med några dagars distans till det hela fanns det bara ett alternativ. Känslorna var äkta, relationen som vi hade byggt upp var det verkligen för mycket värd för att förstöras och kastas bort.  

Hoppet om något mer har som du vet funnits där i allra högsta grad. Och finns förstås fortfarande kvar, det försvinner inte så fort. Men oavsett vad vi har för relation i framtiden så kommer du alltid att ha en stor plats i mitt hjärta. Om möjligt en ännu större plats än vad du redan nu har där.

 "Because you came and turned my life around
No one could take your place"

Du får mig att må bra.
Du får mig att känna lycka.
Du gör mig glad.
Du ska veta hur mycket just du betyder för mig.
Jag tycker om dig :)

Minst sagt stjärnklart var det i Hemlingbyspåret igår kväll då undertecknad själv hade dragit på sig träningsstället och gett sig ut i sällskap med våra två målvakter Bentzer och Parre. Enligt oss själva var vi snygga, vältränade, flitiga och duktiga på alla sätt och vis :) Sprang gjorde vi i alla fall och det rejält. 9 kilometer i helt okej tempo, särskilt för att att ha haft en riktig mördarträning (utan att överdriva) med laget under söndagskvällen, avverkade vi innan vi kände oss nöjda med uträttat arbete för dagen.

Tre ambitiösa, slitstarka killar med andra ord. Till skillnad från Brännström (ett stående inslag i bloggen kommer att bli att hacka lite på vår egen Puyol, observera att det alltid kommer att vara med glimten i ögat :P) som mumlade någonting om att han var sliten sen söndagsträningen, endast hade sovit ett par timmar under natten och sedan jobbat hela dagen. Bortförklaringar kallas sånt och de känns inte värdiga vårt träningsflitiga gäng ;) 


Anledningen till att Brännström ska få utstå en del spott och spe kan mycket väl vara att han och jag som jag tidigare har nämnt har en intern skytteliga-tävling under träningarna numera. En tävling som han på något underligt sätt har tagit ledningen i med sammanlagt 3-1...

. . . . . . . .

Började en ny kurs på högskolan igår. AU2, allmänt utbildningsområde och något som alla vi blivande lärare läser, står på schemat nu under våren. Måste erkänna att jag blev positivt överraskad över hur pass intressant den stundande kursen faktiskt verkar vara. Kommer handla mycket om värdegrunder, värderingar och liknande. Kan bli en hel del intressanta seminarier faktiskt.

Funderar lite på om jag ska ändra lite på min attityd innanför skolans väggar och inta någon form av provokatörsroll, åtminstone till viss del. Detta för att någon i Alberts frånvaro, en tidigare klasskamrat som tyvärr har bytt program, ska kunna sätta lite fart på debatterna och dessutom försvara oss killar lite. För er som inte känner till förutsättningarna i min AU-klass och som anser att jag verkar vara en mansgris nu ska veta att vi få av manligt kön i klassen tenderar att bli överkörda, mosade och krossade av mammaligan. Det vill säga gänget damer på 35-40 + som alltid hittar en anledning (åtminstone tror sig ha hittat en anledning) till att kritisera det motsatta könet och dessutom verkar tro att alla i hela världen är intresserade av att veta allt om deras barn...

Arga kvinnor är faktiskt skräckinjagande, så visst är det med viss oro som man sa ta sig an den här terminens lektioner. Men samtidigt med skräckblandad förtjusning, för det blir en utmaning i sig.

. . . . . . . .

Får passa på att gratulera Fäger och hans lagkamrater till segern i Tidningscupen. Frågan är om det hade räckt ända fram utan mitt och Parres stöd från läktarplats under gruppspelet... ;)

Dessutom är vår anfallsstjärna i Korsnäs BK, Sam Badru, värt ett stort grattis och ett lycka till. Vi kommer att sakna dig Sam, vi förlorar både en grym spelare och en go lagkamrat. Men givetvis är det kul att det blev Umeå FC i norrettan nu, lycka till!

. . . . . . . .

Helgens bästa 2: Träningen i söndags kväll. Stenhård, bra tempo, härlig inställning. Ser lovande ut hittills.

Helgens sämsta 2: Fägers filmning mot Sjötull. Inte italiensk klass på den, nästan sämre än när jag försöker falla elegant på våra träningar...

Helgens sadist: Dags igen för en "utmärkelse" Brännström :) Den omänskliga, elaka sidan av Brännström visade sig nämligen under söndagskvällens småmålsspel.Med en inte särskilt välriktad spark träffade KBK:s Puyol Bentzer över knäet, var på denna föll ihop skrikandes och i fallet på något sätt lyckades dra med sig innebandymålet i fallet och blev liggande i sina smärtor med målburen över sig. Läge för Brännström att be om ursäkt och hjälpa Bentzer upp kan man tycka. Men icke, i stället ställde han sig och skrattade åt vår stackars målvakt. Usch vad elakt :S

Bara för att Brännström ska framstå som en elak människa tycker jag att man kan bortse från att vi alla först trodde att Bentzer skojade och att det hela såg väldigt roligt ut... :)

Lätt att vara kaxig i det läget Brännström, men när det väl gäller och det handlar om att springa en runda med de riktigt tuffa grabbarna då är det tydligen inte lika enkelt ;)

. . . . . . . .

En sista fundering för den här gången bara. Kom på det häromdan när jag kikade på Andra Avenyn (en serie jag för övrigt följer slaviskt). Är det inte märkligt att karaktärerna alltid verkar kunna läsa tankar när det gäller tid? Vad menar jag nu? Jo, har ni tänkt på att  när två personer i en serie likt Andra Avenyn bestämmer träff så nämner de aldrig någon tidpunkt? Mycket märkligt är det.
"Vi kan väl ses senare?"
"Ja gärna, vi kan väl träffas i biblioteket?"
"Javisst! Ses där då."
Några små halvfåniga leenden och sekunder senare.
"Ja, vi ses! Hej då!"

Ja men NÄR? Det bör väl rimligtvis vara av intresse när man bokar in en träff? Men inte i tv-seriernas värld, där är alla utrustade med ett sjätte sinne så information av det slaget är överflödig...

Fruktansvärt meningslös fundering i och för sig. Men med mycket fritid får man roa sig med sådana ibland.

. . . . . . . .

Dags att göra lite nytta. Med andra ord dammsuga, plugga lite och skicka iväg ett grattis-sms till Sam. Därefter väntar en ny löparrunda i Hemlingby och sedan en kväll med det bästa sällskap man kan tänka sig :)

Skön Bo Kaspers-låt det där, absolut. Passar bra också det där med att "det finns ingenting som vi inte kan, för vi har varann" tror jag. Ensam är nog inte särskilt stark när allt kommer omkring, men tillsammans klarar man det mesta.

I samma bil tog Parre och jag plats framåt aftonen igår och styrde kosan mot Sandviken. Det är minsann inte varje fredagskväll man spenderar i det samhället, men ibland måste man vidga sina vyer en del. Vilket jag ju faktigt har gjort ganska rejält senaste åren, särskilt genom att flytta hit upp.

Efter att ha konstaterat att alternativen för fredagskvällen försvann ett efter ett (plugg, flickvänsträffande och den jag helst av allt ville spendera kvällen med hade redan fullbokat i form av middag och fest) så satt jag här och funderade på vad som skulle kunna förgylla kvällen.

Och vad inträffar då? Jo det som först såg ut att vara ett reservalternativ som även det var på väg att gå upp i rök blir i stället ett perfekt sätt att fördriva fredagskvällen med. Nämligen Tidningscupen på Jernvallen. Är ju aldrig fel med lite fotboll tyckte såväl jag som Parre och hoppade alltså in i Erlands gamla kärra. Efter att den nyligen körkortsfärdige Parre tryckt på gasen och snittat 160 km/h var vi snart framme och kunde bänka oss lagom för att se Fäger hänga dit två bollar för sitt SIF mot Sjötull. Helt okej det då han var den främsta anledningen till att vi åkt dit.

Mycket fotboll bjöds det på under kvällen som förvandlades till natt. Då SIF inte spelade sin sista gruppspelsmatch förrän kvart över två och vi som de fina människor vi är ville stötta Fäger fick vi finna oss i att stanna på Jernvallen fram till strax före tre. Men synd att klaga när fotbollstittande och socialiserande i form av att träffa lite folk stod på schemat. Fäger gav oss valuta för pengarna genom två mål (inte tre, ett av dem var ju solklart ett självmål). Dessutom blir det aldrig tråkigt i Parres sällskap då han är en mästare på att komma med sköna kommentarer och uttalanden. Framförallt domarkåren fick sig en känga då Parre och jag ganska snabbt fick syn på ett par av oss KBK:are mindre omtyckta domare som vi kunde snacka lite skit om.

Fördrev kvällen på ett roligt sätt gjorde vi hursomhelst fram tills att det var dags att återigen hoppa in i Erlands gamla vita flamma och bege sig hemåt mot Gävle. Den här gången i lite lugnare tempo då Parre insåg att stora vattenpölar på vägen, spöregn och 160 km/h inte var någon vidare kombination.

Gårdagen innehöll lite städande innan Noa och Andreas bänkade sig här för fotboll och kaffedrickande. Som vanligt innebar det även en hel roligt konverserande och många helt sanslösa samtalsämnen. Mycket intressant och utvecklande för ens kreativa sidor vill jag påstå.

Ett ämne vi har diskuterat de senaste dagarna är Karlsson på taket. Frågan om huruvida han är en passande figur i en saga för barn kom upp.
"Jag har aldrig gillat honom. En tjock och självisk gubbe. Jag var nog lite rädd för honom när jag var liten också."
Dock kom vi fram till att det kan finnas en slags sensmoral från Astrid Lindgrens sida, en förhoppning om att barnen ska tänka ett steg längre och förstå att man INTE ska vara som den där Karlsson. Djupa funderingar från stora personligheter ;)

Parre passade för övrigt på att förklara sin kapning av Mange när vi satt på Jernvallens läktare.
"Han var ju fri med öppet mål, jag var tvungen."
Klockrent.

Då passar ju även den här klassikern, ett citat som alltid kommer att hålla:
"Tar du bollen så tar jag spelaren."

Besökte Sätra centrums pizzera igår. Som vanligt bestod besökarna av en brokig skara människor. De lokala alkisarnas tillhåll, helt klart. Blev lite orolig och började fundera på hur det skulle kännas att sitta där själv om en sisådär 20 år. Måste vara lågbudgetvarianten av alkisliv. Inte ens kunna ta sig till stan... Liknar faktiskt Karl Bertil Jonssons jul med många olika, ganska tragiska människor som spenderar sin kväll på ölcaféet...

Efter fotbollstittandet igår såg kvällen ut att gå helt i stå. Återigen var såväl Noa som Andreas upptagna med sitt och alternativen för att få en trevlig lördagskväll var få. Men det blev ju riktigt bra till slut :) Fyra timmars tv-tittande, tedrickande, godisätande, pratande och mysande med den absolut bästa tjejen i Gävle gjorde att tiden mellan halv tio och halv två-två gick snabbt och helt plötsligt var det dags att tänka på refrängen.

Men promenaden strax före två gjorde att  jag var ganska pigg när jag slog mig ner här igen och då det gick upp för mig att USA-Sverige spelades vid halv tre försvann planerna på att sova. Fotboll i några timmar till innan jag till slut föll i sömn runt halv fem.

Det verkar gå ganska vilt till på TV4-teamets resor. Åtminstone att döma av Olof Lundhs utseende igår. Maken till bakfull tv-journalist. Såg ut som att han skulle kräkas över Roland Andersson under intervjun ju :)

Uppvaknande idag då runt ett. Kombinerad frukost/lunch (brunch om man ska låta inne) bestående av varma mackor och en glimt av NEC-Ajax på nätet inledde söndagen och därefter har det mesta varit sig likt. Det vill säga att jag har kollat på fotboll. Udinese-Milan, 90 minuters frustration innan Gilardino frälste på stopptid. Grymt skön seger som gör den här helgen ännu bättre än den redan var.

Segt med träning ikväll men det får gå. Skönt att röra lite på sig och känna sig flitig ju.

Helgens bästa: Gårdagskvällen med härligt sällskap.
Helgens sämsta: Träning ikväll, 20.00. Kul tid. Eller inte. Men i och för sig skönt att röra ite på sig.
Helgens låt: Trouble med Coldplay.

Dags för lite mat och mer fotboll. Andy och dagens födelsedagsbarn Andreas (grattis på 26-årsdagen!) sitter framför tv:n för andra halvlek av Man City-West Ham. Eftermiddagens vadslagning gäller vilken minut Ljungberg skadar sig och vilken kroppsdel han får problem med. Tipsen ser ut enligt följande:
Andy: 72:a minuten, axelskada.
Affe: 51:a minuten, baksida av höger lår.
Andreas: 64:e minuten, fotskada.
Må bästa man vinna!

Over and out för den här gången.

...har hamnat i bloggträsket. Efter att ha publicerat ett antal uttömmande blogginlägg på Lunarstorm av alla sidor fick jag plötsligt en ingivelse att börja blogga på riktigt. Som vanligt när det är någonting som blir "inne" så tar jag efter ett halvår efter alla andra, men bättre sent än aldrig (kan garantera att det blir ordspråk här med tiden) som man säger.

Hur kommer jag att vara som bloggare då? Jo, jag kan nästan utlova att ni tack vare den här bloggen kommer att få en ganska bra bild av hur mitt liv ser ut. Jag har nämligen en tendens att skriva väldigt öppet och inte vara rädd för att berätta såväl roliga som tråkiga saker eller att ta upp såväl lyckliga som sorgliga och ledsamma händelser. Kan gissa att det kommer att bli en salig blandning med vissa givna ingredienser i form av en hel del fotboll, kanske lite festhistorier från alla goa kvällar som kommer att upplevas med grabbgänget här samt betraktelser från allt ifrån trista gråa vardagar till stunder av lycka. Med andra ord: Det kommer att bli en varierad och givetvis läsvärd blogg ;)

Funderar just på om man ska nämna något om dagen som har varit, eller starta på allvar först imorgon kanske? Finns inte så mycket att säga om de senaste dagarna faktiskt, om jag nu ändå ska tjuvstarta lite ikväll. Ingen skola, bara lite plugg på egen hand och avslutning av kursen. Nästa börjar på måndag. Träning i tisdagskväll med ett gäng lagkamrater, därefter trevligt besök här hemma en stund, träning med laget igår kväll och träning igen med samma gäng lagkamrater (vi som är flitiga och tränar på egen hand också...). Lite enformig vecka kanske, men skönt att hålla igång.

Lista med positiva saker från veckan hittills: Bra fart på träningarna, trevligt umgänge på fritiden, Brynäs seger ikväll och dagens skörd av Coldplay-låtar som en bloggar-kollega här var snäll och skickade :)

Lista med negativa saker från veckan hittills: Milan ute ur italienska cupen och ytterligare en tung prestigeförlust mot Brännström på onsdagsträningen (förorsakad av en domarskandal modell större enligt mig) samt att MSN just nu laggar sönder mitt tålamod...

Veckans citat: "Vadå då?! Det var KLOCKRENT på bollen!" - Parre efter att med en bensax bakifrån totalkapat Mange under vår extraträning.

Får räcka för den här gången. Avslutar kvällen med några Coldplay-låtar och försöker njuta av livet. På återhörande.