16 oktober, alltid ett speciellt datum
Det kunde inte ha blivit bättre #2
Det här inlägget är så försenat så det är sent även för en extrem tidsoptimist som mig. Egentligen var det tänkt som en naturlig fortsättning, på samma tema, efter mitt inlägg om de väldigt lyckade avslutande veckorna med mina elever som slutade sexan. I stället dyker det upp nu, snart två månader efter att semestern och sommarlovet tog slut. Ett sommarlov som faktiskt inte kunde ha blivit mycket bättre.
Höjdpunkten under sommaren var de två veckorna som föranledde den här rubriken. Den skulle syfta på just de dagarna, inte på hela sommaren i sig. Nu blev även fortsättningen, efter att vi hade spenderat två veckor söderöver i landet, riktigt bra så rubriken passar dess bättre på hela sommaren.
Här fokuserar vi hursomhelst ändå på de inledande semesterveckorna då vi var nere i Kalmar och Helsingborg.
De veckorna inleddes med midsommarfirande hemma i Tombo följt av några sedvanligt lugna, sköna och rogivande dagar där ute på landet. Vi umgicks med mina föräldrar, njöt av att se barnen leka ute i den stora trädgården och hade det grymt lugnt och skönt. Dessutom hann vi med en tur till Varvet, mammas närmaste barndomsvänners sommarställe på Drag, där jag är mer eller mindre uppvuxen sommartid. Där hade vi en jättefin dag som väckte många nostalgiska minnen hos undertecknad (som bekant är jag en obotlig nostalgiker).
Efter Småland väntade Skåne och en annan gammal hemstad i form av Helsingborg. Inte sedan sommaren 2014, då Theo var knappa året, har vi varit tillbaka i staden där vi blev sambos och skapade så många fina minnen tillsammans. Den tiden är speciell, den har betytt så mycket och det var kul att kunna visa barnen var vi har bott. De fick leka i stadsparken vid biblioteket där vi inte allt för sällan åt picknicklunch och solade, de fick bada och hänga på Gröningen, strosa runt på samma gator där vi gick x antal gånger, äta våfflor och bygga trädkojor i Pålsjö skog, fika på caféerna som var våra stammisställen och dessutom träffa en av mina gamla lagkamrater med familj.
Det var fint att återse staden, människor man känner och att återuppleva en del av allt roligt som Karin och jag hade där nere från januari 2010 till sommaren 2013.
På väg norrut tog vi oss upp längs västkusten, stannade i Göteborg under en natt innan det var dags att åter stämpla in i huset i Hillevik. Bättre start på semestern och sommarlovet 2020 kunde vi verkligen, med risk för att låta klyschig, inte ha fått och det går redan nu att utlova att det inte kommer att dröja sex år till nästa gång vi tar oss ner till våra gamla hemtrakter igen.
Höjdpunkten under sommaren var de två veckorna som föranledde den här rubriken. Den skulle syfta på just de dagarna, inte på hela sommaren i sig. Nu blev även fortsättningen, efter att vi hade spenderat två veckor söderöver i landet, riktigt bra så rubriken passar dess bättre på hela sommaren.
Här fokuserar vi hursomhelst ändå på de inledande semesterveckorna då vi var nere i Kalmar och Helsingborg.
De veckorna inleddes med midsommarfirande hemma i Tombo följt av några sedvanligt lugna, sköna och rogivande dagar där ute på landet. Vi umgicks med mina föräldrar, njöt av att se barnen leka ute i den stora trädgården och hade det grymt lugnt och skönt. Dessutom hann vi med en tur till Varvet, mammas närmaste barndomsvänners sommarställe på Drag, där jag är mer eller mindre uppvuxen sommartid. Där hade vi en jättefin dag som väckte många nostalgiska minnen hos undertecknad (som bekant är jag en obotlig nostalgiker).
Efter Småland väntade Skåne och en annan gammal hemstad i form av Helsingborg. Inte sedan sommaren 2014, då Theo var knappa året, har vi varit tillbaka i staden där vi blev sambos och skapade så många fina minnen tillsammans. Den tiden är speciell, den har betytt så mycket och det var kul att kunna visa barnen var vi har bott. De fick leka i stadsparken vid biblioteket där vi inte allt för sällan åt picknicklunch och solade, de fick bada och hänga på Gröningen, strosa runt på samma gator där vi gick x antal gånger, äta våfflor och bygga trädkojor i Pålsjö skog, fika på caféerna som var våra stammisställen och dessutom träffa en av mina gamla lagkamrater med familj.
Det var fint att återse staden, människor man känner och att återuppleva en del av allt roligt som Karin och jag hade där nere från januari 2010 till sommaren 2013.
På väg norrut tog vi oss upp längs västkusten, stannade i Göteborg under en natt innan det var dags att åter stämpla in i huset i Hillevik. Bättre start på semestern och sommarlovet 2020 kunde vi verkligen, med risk för att låta klyschig, inte ha fått och det går redan nu att utlova att det inte kommer att dröja sex år till nästa gång vi tar oss ner till våra gamla hemtrakter igen.
