Det kunde inte ha blivit bättre
Så var ytterligare ett läsår i mål, snart med en veckas marginal. I torsdags var det skolavslutning, som alltid känslosamt och ännu mer nu då jag och min närmaste kollega släppte våra sexor vidare efter tre år tillsammans med dem. Det kändes verkligen speciellt och det har varit mycket känslor under de avslutande veckorna.
Å ena sidan är man stolt och glad över elevernas utveckling och känner att de är redo att gå vidare till nästa skola och stadie. Å andra sidan är det vemod och saknad som känns.
Något som dock till hundra procent känns bra är hur de sista två veckorna blev. Trots Coronapandemi som resulterade i en annorlunda skolavslutning, en avslutning utan anhöriga som skulle kunna ha blivit lite tam och blek. Dess bättre blev det inte alls så nu. Tvärtom, jag tycker att vi fick en av de mer lyckade avslutningarna på flera år. Kanske rentav den finaste och bästa hittills under min tid på Strömsbro skola. Det var lite avskalat, men ändå med roliga aktiviteter och en skön känsla av gemenskap. Dessutom lite mer avslappat och uppsluppet än vanligt.
Att få till en så bra skolavslutning var viktigt. Det hade känts synd om vi inte hade fått en perfekt slutpunkt för tiden med våra sexor. Nu hade vi en dag med målning av sommarbilder, quiz, just dance på skolgården, några personliga ord från mig - där jag verkligen fick sagt det jag ville förmedla till 35 elever som verkligen har berört mig de senaste åren - och Lasse samt utdelning av stipendier och betyg innan det blev några sista kramar och känlosamma "hej då".
Det var inte bara avslutningsdagen som blev lyckad. Under de sista två veckorna hade vi en rad aktiviteter med våra sexor, det som del i avslutningen av deras tid här. Samtliga tillfällen bjöd på roliga stunder och gav fina minnen.
Vi var ute hos mig i Hillevik två kvällar i rad, en kväll per klass, för att grilla, bada, ha tipspromenad, spela kubb, fotboll och så vidare. Vi fick två perfekta kvällar som eleverna verkade uppskatta precis lika mycket som vi två lärare.
Under slutveckan hann vi med att spela en prestigefylld brännbollsmatch mellan lärar- och personalgänget, till och med vår rektor var med och var taggad till tänderna, när eleverna hade sin sista idrottslektion. Vi kom dit, helt oannonserat, och utmanade dem. Glädjande nog vann vi vuxna komfortabelt och undertecknad gjorde åtminstone inte bort sig fullständigt.
Som grädde på moset fick vi en riktigt fin avslutningslunch, trerätters med god mat och riktigt fint uppdukat. Även det blev ett fint tillfälle till att prata om annat än skolan, ha lite avslappnad tid med eleverna och bara ha kul tillsammans.
Sammantaget kunde jag verkligen inte önskat oss ett bättre avslut än det här. Det blev nästan bättre än vanligt, trots (eller kanske tack vare) omständigheterna. Något som jag är väldigt tacksam över. Det känns mycket bättre att ha avslutat den här tiden med de här eleverna på det här lyckade sättet, än om känslan hade varit att något saknades eller blev osagt.
