Avgå alla medgångssupportrar
Brynäs spelar SM-final i hockey och ledde med 2-1 i matcher mot HV71 fram till igår eftermiddag. Folk har varit, och är, som eld och lågor här uppe och givetvis förstår jag haussen kring det hela. Jag förstår att man gläds när det går bra för ens hemstad som kanske också är staden man har vuxit upp och levt hela sitt liv i. Det är inget konstigt med det, men det finns ändå något med all denna hysteri som jag stör mig kraftigt på.
Jag har så oerhört svårt för det här kollektiva supporterskapet kring Brynäs som helt plötsligt har tagit fart i mitt Facebookflöde. Många människor som man ALDRIG någonsin ser skriva en rad om idrott i allmänhet eller hockey i synnerhet vräker nu helt plötsligt på med den ena Brynäsuppdateringen efter den andra. Sitt ner i båten, säger jag bara.
Jag har så oerhört svårt för det här kollektiva supporterskapet kring Brynäs som helt plötsligt har tagit fart i mitt Facebookflöde. Många människor som man ALDRIG någonsin ser skriva en rad om idrott i allmänhet eller hockey i synnerhet vräker nu helt plötsligt på med den ena Brynäsuppdateringen efter den andra. Sitt ner i båten, säger jag bara.
Kul för staden med final, men alla som helt plötsligt har blivit oerhört flitiga med Facebookuppdateringar om Brynäs sista tiden borde avgå. Det blir bara så tillgjort och konstlat när man helt plötsligt ska ikläda sig rollen som inbiten hardcoresupporter. Okej då, gläds över att din hemstads lag lyckas men gör det utan att under några veckor försöka få omvärlden att uppfatta sig som en makalöst passionerad och indignerad supporter. Du lurar ingen, jag ser igenom dig.
Är det då något att störa sig på, kanske du undrar? Kan jag inte bara unna folk att vara glada? Jo, Gävleborna får gärna glädjas över Brynäs framgångar. Inom vissa gränser och ramar. Jag står verkligen inte ut med personer som helt plötsligt utger sig för att brinna för något, bry sig och engagera sig utan att ha gjort det tidigare.
Jag kommer aldrig kunna unna folk som bara visar engagemang vid framgång - och aldrig lider av lagets motgångar - den lycka ett SM-guld ger. Aldrig någonsin.
Jag kommer aldrig kunna unna folk som bara visar engagemang vid framgång - och aldrig lider av lagets motgångar - den lycka ett SM-guld ger. Aldrig någonsin.
HV får gärna vinna SM-guld, inte minst för mitt Facebookflödes skull...
Sågad och petad
"Han har ju tappat boll tre gånger i rad nu".
Citatet ovan stod vår tränare för på träningen i måndags. Vem det handlade om? Mig. En rejäl sågning, åtminstone om man tolkar det ordagrant.
Helheten, sammanhanget, gör dock att kritiken mot mig blir lite mildare. Tränaren gav efter första omgången av matchspelet instruktioner till en backkollega i mitt lag och instruerade honom att ta mer djup när bollen spelats ut till mig för att på så sätt bli spelbar och ge mig alternativ. "Han har ju tappat boll tre gånger i rad nu för att ingen pratar med honom" var vad han sa och ett par bolltapp tar jag på mig, men inte tre. Samtidigt är det sunt med kritik, något som det förstås åtminstone indirekt var i riktning mot mig. Det var ju jag som hade tappat bollen.
En av mina svagheter är att jag kan bli för långsam i beslutsfattandet med boll och då också riskerar att tappa den. Det behöver jag träna på och att få höra det från tränarna är bara nyttigt. Vårt spelsätt gör dessutom att jag kommer att utvecklas i mitt spel, både genom att träna och spela matcher. Vi ska spela upp via mitten och använda våra centrala mittfältare och det gör att man som ytterback ständigt söker alternativ inåt i planen. Då spelar vi med högre risktagande men det gör också att jag tvingar mig själv att slå passningar som utvecklar mig. Ibland blir det fel och då uppstår också chanser för motståndarna, men det gäller att våga och försöka.
Citatet ovan stod vår tränare för på träningen i måndags. Vem det handlade om? Mig. En rejäl sågning, åtminstone om man tolkar det ordagrant.
Helheten, sammanhanget, gör dock att kritiken mot mig blir lite mildare. Tränaren gav efter första omgången av matchspelet instruktioner till en backkollega i mitt lag och instruerade honom att ta mer djup när bollen spelats ut till mig för att på så sätt bli spelbar och ge mig alternativ. "Han har ju tappat boll tre gånger i rad nu för att ingen pratar med honom" var vad han sa och ett par bolltapp tar jag på mig, men inte tre. Samtidigt är det sunt med kritik, något som det förstås åtminstone indirekt var i riktning mot mig. Det var ju jag som hade tappat bollen.
En av mina svagheter är att jag kan bli för långsam i beslutsfattandet med boll och då också riskerar att tappa den. Det behöver jag träna på och att få höra det från tränarna är bara nyttigt. Vårt spelsätt gör dessutom att jag kommer att utvecklas i mitt spel, både genom att träna och spela matcher. Vi ska spela upp via mitten och använda våra centrala mittfältare och det gör att man som ytterback ständigt söker alternativ inåt i planen. Då spelar vi med högre risktagande men det gör också att jag tvingar mig själv att slå passningar som utvecklar mig. Ibland blir det fel och då uppstår också chanser för motståndarna, men det gäller att våga och försöka.
Jag är klart bättre på att skaka av mig misstag och kritik numera. Jag grubblar förvisso fortfarande mycket, särskilt efter förlustmatcher, samt granskar mina egna insatser väldigt kritiskt. Men jag har också enklare att gå vidare och jobba på efter att ha stått för mindre lyckade prestationer. En bortslagen passning som leder till baklängesmål på en träning kan ändå ha varit en passning som varit rätt att slå sett till vår ambiton och vårt spelsätt på samma gång som passningen i sig kan bidra till att jag utvecklas.
Efter en något motig första match med en del bolltapp jobbade jag mig in i det och lyckades därefter tämligen bra med mitt spel. Någon belöning, mer än för det egna självförtroendets skull, för mitt slit blev det dock inte. I stället saknades mitt namn när truppen till genrepet mot Årsunda offentliggjordes under onsdagen. Därmed är det ganska enkelt och logiskt att dra slutsatsen att undertecknad är långt ifrån en plats i premiärlaget nästa fredag. Å ena sidan rejält tungt, det är ju nu man verkligen vill vara med och kriga om speltid på allvar när det drar igång på riktigt, å andra sidan inget att göra åt mer än att träna på och göra sitt bästa framöver. Närmast redan i kväll då det är sista träningen inför morgondagens genrep.
Expressens praoelever
Jag kanske är gammalmodig av mig, men nu får väl ändå Expressen sluta med att låta 13-åriga praoelever sköta FB-uppdateringarna? Oerhört låg och barnslig nivå, kräks lite lätt över alla emojis och fåniga sätt att uttrycka sig som även etablerade medier använder sig av idag.
