Sköna dagar

Det närmar sig nu, slutet på semestern.

Så skrev jag för några dagar sedan, när jag började på det här inlägget som sedan hamnade i utkastmappen och blev liggande där ett tag. Nu är vi igång igen, jobbhösten 2015 har börjat på Prolympia.

Egentligen borde jag väl känna att semestern har varit lång och känna mig bortskämd som har haft den, men samtidigt så har veckorna nästan gått för snabbt sedan lilla Alva kom. Det har varit så grymt härligt att få vara hemma med familjen och spendera varje dag med de som betyder överlägset mest och nu när det helt plötsligt snart är jobb på schemat igen är känslorna lite dubbla. Å andra sidan kan jag blicka tillbaka på en sommar där vi verkligen har tagit vara på tiden och dessutom framåt mot en jobbhöst på ett jobb där jag trivs väldigt bra. Så det är knappast läge att klaga. 
 
De senaste dagarna har vi också tagit vara på den sista semestertiden på allra bästa sätt. Sköna dagar har spenderats på stranden uppe i Bönan, i gräset vid Forsbybadet och även på Furuviks djurpark. Kvalitetstid rakt igenom och det känns bra att vi har passat på att hitta på många saker utan att behöva göra några större krävande utsvävningar med de små för det. Det känns verkligen inte som att sommaren har slösats bort utan tvärtom, vi har använt varenda minut på ett vettigt sätt.
 
Det gör också att jag nu kan sitta på jobbet, nöjd över vad sommaren har fört med sig och samtidigt se fram emot hösten såväl på Prolympia som på hemmafronten. Gott så.
 
 

Alva vilar i gräset :)


Furuviks-orangutang.


Chili gillar vårt senaste lilla nytillskott.

 

Karin och Theo på tågresa vid järnvägsmuseet :)


Jag firar födelsedagen, bland annat genom ett besök på Järnvägsmuseet.


Jonas och Erika på besök hos oss i Hille.

 

Stolt pappa!
 
Solnedgången från vår altan.
 
 

Ett tryggare eller otryggare Sverige?

Det har blivit en del uppmärksamhet kring Magnus Betnérs drygt tre minuter långa video där han menar att den oro människor uttryckt efter Ikea-dådet är obefogad och ett antal gånger konstaterar att "Sverige har aldrig varit tryggare".

Betnér fick mothugg från journalisten Joakim Lamotte: länk

http://m.gp.se/nyheter/goteborg/1.2800734-lamotte-magnus-betner-har-helt-fel

Såväl Betnérs video som Lamottes kritik har spridit sig rätt friskt via sociala medier. På Facebook postade en kompis till mig häromdagen ovan länkade artikel vilket drog igång en (bra och konstruktiv) diskussion mellan mig och en annan Facebookvän till honom. Vi var till en början oeniga men möttes efter hand någonstans på mitten av vägen.

Jag är emot en del i Betnérs video, både gällande budskap och attityd:





De här argumenten drog igång en debatt kring Betnérs syfte med videon och kring huruvida statistiken talar för att vi har ett tryggare eller otryggare Sverige idag jämfört med för ett antal år sedan. Det mynnade ut i bra diskussioner där vi som diskuterade förstod varandras åsikter och synpunkter i slutändan.

 

 

För att summera:

* Sverige är ett tryggt land i jämförelse med många andra, det tycker jag absolut trots allt.

* Det innebär inte att det inte givna problem som man måste få lyfta fram.


* "Sverige är tryggare än någonsin" - fel att använda det uttrycket enligt mig. Statistiken säger att brotten minskat senaste 10-15 ja. Men tryggare än någonsin? Väljer vi återigen att titta på statistik säger den att brott som misshandel, personrån, våldtäkter och ofredande ökade 2014:


www.bra.se/bra/nytt-fran-bra/arkiv/press/2015-03-31-slutlig-brottsstatistik-2014.html


Statistik ligger mig varmt om hjärtat. Den kan säga väldigt mycket i många sammanhang. I det här fallet kan man ju dock vända och vrida på den beroende på vad man har för utgångspunkt och syfte.


Det intressanta blir vad den säger oss om två, tre, fyra år. Har brotten återigen minskat alternativt legat kvar på 2014 års nivå eller har de följt 2014 års kurva jämfört med 2013 och ökat? Först då vet vi om Sverige är på väg att bli tryggare än tidigare eller tvärtom. Nu kan vi bara konstatera att på längre sikt, om vi tittar bakåt i tiden, så har brotten minskat samtidigt som det om man gör en nulägesanalys (baserad på fjolårets siffror och sommarens händelser) växer fram en mer negativ bild av ett tryggheten i Sverige.


Oavsett vad är jag skeptisk till att man så tydligt försöker slå fast att "Sverige har aldrig varit tryggare". Statistiken stödjer som sagt inte det rakt av och dessutom är det fel att påstå det efter en sommar då Lisa Holm mördats, en ung kvinna mördats under en joggingtur, ett vansinnesdåd skett på Ikea och x antal handgranater har smällt av i Malmö. Även om de händelserna givetvis inte automatiskt ger fog för att folk ska gå runt och vara rädda (det menar jag inte heller att man ska i Sverige idag) så är det fullt naturligt om människor känner sig otrygga när sådana saker händer och det ska människor ha full rätt att göra utan att någon ska komma och tala om för dem exakt hur det egentligen är i samhället idag.

Självklart vinner inte någon på att människor känner oro men jag tycker att man visar brist på respekt mot folk som känner så och inte minst brottsoffer och deras anhöriga där ute när man som Betnér med en snudd på arrogant och nonchalant, raljerande ton talar om att det minsann inte finns något att oroa sig för. Det är att ta ifrån människor deras upplevda känslor och det är bara respektlöst.

 

* Sluta se allt svart eller vitt. Vi har ett bra land att leva i men det finns också problem som man måste få lyfta. Annars är det ju omöjligt att kunna utveckla samhället och samtidigt jobba förebyggande.

Nu blev det en lång sammanfattning som fortsättning på några rejält utvecklade Facebookinlägg, men jag tyckte att det fanns en del som var vettigt att förtydliga och trycka på igen.

Betnér har rätt i att man inte per automatik ska behöva känna sig orolig men jag tycker som jag har varit inne på att han nonchalerar folks olika känslor och upplevelser. När det gäller tidningssajternas klickjakt är det väl inget nytt att de jagar klick och besökare, men håller man sig till bevakningen kring dådet på Ikea kan åtminstone inte jag se att den har överdrivits. Det är ju självklart att medierna rapporterar väldigt ingående när något sånt händer. Att det blir svarta rubriker när två människor besinningslöst huggs till döds i ett varuhus mitt på dagen kan omöjligtvis vara uppseendeväckande eller enbart bero på en klickjakt.

Det inser nog Betnér också, men kanske är det så att han själv jagar klick och respons.
Om det är så är dock egentligen helt ointressant. Mer intressant blir däremot att följa vilken väg Sverige svänger in på de närmaste åren när det handlar om människors trygghet.

 

 


Smålandsdagar och Kolmården

De gick snabbt, dagarna nere i Småland. Och tiden därefter har också gått snabbt, men det är ändå så att dagarna där nere måste nämnas med några rader. De var nämligen riktigt lyckade. Det här var det bästa av flera fina Smålandsbesök sedan jag och Karin fick barn tillsammans. Dessutom var det oerhört stort att för första gången någonsin få ta med lilla Alva ner till Kalmar med omnejd i sällskap med Karin och Theo. Mycket större än så blir det verkligen inte. 
 
En av höjdpunkterna med resan söderut, förutom att få tid i barndomshemmet med mamma och pappa förstås, var vårt besök på Kolmården på vägen ner. Vi tog en heldag där och sov två nätter på vandrarhem bara någon mil från djurparken. Det var längesen jag var där förra gången och det var helt klart en upplevelse, såväl för Theo som för en själv som vuxen. Jag är ju smått fascinerad av djur, framför allt av stora kattdjur så såväl tigrarna som lejonen var mäktigt att få se på relativt nära håll. 
 
Väl hemma i barndomshemmet blev det som alltid några avkopplande och fina dagar. För Theo var det helt klart bästa besöket någonsin där. Han är ju så pass stor och aktiv nu att han får ut något av det på ett helt annat sätt när han kan springa runt på gården, leka en massa och upptäcka nya saker. Det är kul att se hur bra han trivs med både farmor och farfar, det gör mig förstås extra stolt och glad och det värmer rejält i hjärtat. 
 
Som alltid blev det en runda till Ljungvallen, den underbara fotbollsplanen där mitt gamla NIK spelar. Theo hade förstås också kul åt att se en massa kor och en del hästar i närheten av mitt gamla hem och åt att bara leka för fullt med mina gamla saker.

För Karin, Alva och mig blev det också ett besök inne i Kalmar. Just det, att besöka Kalmar, borde alla göra sommartid. Som den staden har växt i mina ögon sen jag flyttade därifrån ärligt talat. Från en stad där jag trivdes och kände mig trygg (inte att underskatta i och för sig) till en stad som både är inbjudande, oerhört vacker (inte minst på sommaren) och erbjuder en hel del aktiviteter samtidigt som jag fortfarande känner mig hemtam där. Klart värd ett besök! 

Dagarna söderöver gick snabbt och det var snart dags att vända hemåt igen. Lite synd faktiskt, det gick så bra med barnen där nere och var så lugnt och trevligt så vi hade gärna stannat ytterligare några dagar. Men nu kan vi hursomhelst blicka tillbaka på några rika höjdpunkter i form av Kolmården och Smålandsresan när sommaren ska summeras. 
 
 
 
 
 

Underbara, älskade ungar

 
En bild säger mer än tusen ord brukar man ju påstå och just i det här fallet stämmer det bra.
Våra underbara, älskade små barn! En fantastiskt fin storebror i Theo och en härlig liten go tjej i Alva.
Så otroligt mycket stolthet, glädje, lycka och kärlek i en enda bild.
 
Jag älskar er två och jag älskar dig Karin, världens finaste och bästa mamma. I dig har våra barn en fantastisk förebild och någon som de alltid kommer att känna sig oerhört trygga hos. Det är jag väldigt glad för och jag är obeskrivligt stolt över att se min fru och våra småttingar tillsammans varje dag.
 
 

Hellströms genialitet avslutade galen MFF-vecka

Det är lika skönt att påpeka nu som det var i våras: Håkan Hellström är ett geni. 
Det går inte att säga annat om en låtskrivare som inleder en låt med textraden "Änglarna har åkt på pisk". 
Så klockrent. 



Inte minst i söndags när MFF vann stormötet med IFK Göteborg. Den största matchen som spelas i allsvenskan, den och motsvarande möte i Göteborg. Nog för att Stockholmsderbyna har magisk inramning och enormt imponerande publiksiffror men när allt vägs in - historia, meriter, publik, europeiska framgångar - så är det ingen match som slår mötena mellan MFF och Blåvitt. 

Hursomhelst, MFF räddade spänningen för egen del i allsvenskan genom att stå för en lysande insats och vinna med 2-1. Precis som mot Salzburg tidigare under veckan gjorde man en riktigt bra insats spelmässigt första timmen fram till att laget åkte på en utvisning och fick ägna resten av tiden åt att försvara. Något som MFF gjorde grymt bra såväl mot österrikarna som mot Göteborg nu senast. 

Det var visserligen ingen snygg seger även om spelet var bra särskilt i första halvlek. Sista 30 handlade bara om kamp, gnäll och rätt mycket irritation på planen. Inte så konstigt kanske med tanke på hur mycket matchen betydde och det är inget jag bryr mig om, eller rättare sagt inget jag som MFF:are skäms över. Tvärtom, ärligt talat. MFF har lärt sig av Europaspelet, man måste vara cynisk till viss del och ha en del tjuvknep redo att ta till när det hettar till både i toppmatcher i allsvenskan och i CL-matcher. Det ser inte snyggt ut när de maskar, gnäller och gör allt för att få motståndarna ut balans men så länge de fokuserar på att spela fotboll också är jag nöjd. Ett mer cyniskt och pragmatiskt MFF än vad vi har sett hittills i år (i allsvenskan) behövs under återstoden av säsongen om det ska bli ett riktigt lyckat Europaspel och hoppet om tredje raka SM-guldet ska leva. Så jag är hoppfull!    
 


Apropå matchen mot Salzburg, 3-0-segern som innebar en säkrad Europa League-plats och fortsatt chans på CL-spel, så var det något av det absolut bästa jag sett MFF stå för. Åtminstone med förutsättningarna som rådde. Jag sammanfattade det hela så här efter slutsignalen (efter de mest nervösa slutminuter jag upplevt i hela mitt liv tror jag):
 

Framåt Malmö! 
 
. . . . . . . . .
 
Vi avslutar väl som vi började, med Håkan: 

https://www.youtube.com/watch?v=Tklq4LUc9yk
 
 
 
 

Ogrundat gnäll gällande Swefilmers nedläggning

Att sajten Swefilmer har varit tvungen att stänga ner då den har streamat film olagligt en längre tid har märkts av tydligt i sociala medier de senaste dagarna. Många är missnöjda och besvikna. Förståeligt, ur ett egoistiskt perspektiv. Jag tar också gärna del av exempelvis film eller fotboll gratis via nätet, även om jag vet att det inte är lagligt. Håller jag då med alla som nu högljutt beklagar sig över att sajten tvingats bort från etern och som spyr galla över rika storföretag som tjänar stora pengar på filmerna och därför givetvis inte vill tillåta sidor som Swefilmer att existera? Nej, verkligen inte! Gnället de senaste dagarna, från så många, är bara löjligt. Och jag ska förklara varför.

Till att börja med är det snudd på komiskt att gnället ofta kommer från folk (förutom från 13-åringar som inte tänker längre än "ah, va fan, jag vill ju kunna se film ju, det här suger") som försöker framstå som "de goda", de generösa som bara vill att alla ska kunna se film gratis. Motivet till att klaga över att sajten måste stängas är ju enbart egoism. JAG vill ju se film gratis, FÖRETAGEN (ja just det, de som lagt ner tid och massvis med pengar på att skapa filmerna) är de giriga, egoistiska jävlarna här.

Men vänta nu, är det inte fullt logiskt att de efter all tid och pengar de lagt ner också vill ha en viss vinst? Jo, exakt. Det är ingen välgörenhetsverksamhet att göra film. De har inga skyldigheter att skapa film åt oss konsumenter. Det är fullt naturligt att filmskaparna också vill få ut en vinst för det jobb och de pengar de lägger ner. Så funkar det i de flesta branscher och varför skulle filmbranschen vara ett undantag?

Sen kan man tycka att det är fruktansvärt att vi idag lever i en värld där så många strävar efter ekonomisk vinst men det är en helt annan diskussion. Nu är det dessutom så verkligheten ser ut och det är tack vare multinationella företag med mycket pengar som just du och jag kan titta på film och annan underhållning. Hur tror ni, alla som gnäller, att det hade sett ut om vi inte haft det kapitalistiska och kommersiella samhälle vi alla är en del av oavsett om man vill det eller inte? Tror ni det funnits ett enormt utbud av film att ta del av från mängder med källor? Nej just det. Då hade vi fått nöja oss med public service-utbudet och med all respekt för SVT:s utbud så kan vi lätt konstatera att urvalet för alla filmintresserade hade varit klart mindre. Det är som sagt inte i något välgörenhetssyfte film görs och det är också fullt förståeligt, det är ju knappast något som görs gratis heller. Tvärtom pumpas det in hundratals miljoner, ja miljarder, i filmindustrin för att skapa något som såväl du som jag och många runt omkring oss gärna nyttjar.


Att man då sitter och kritiserar de företag och bolag som ger oss möjlighet att ta del av så mycket underhållning (utöver film kan vi ju räkna musik, tv-program och även sport till kategorin med saker vi inte kunnat se eller på annat sätt få tillgång till i ens närheten av samma utsträckning som nu utan starka företag med vinstintresse) för deras girighet samtidigt som man klagar över att man själv inte får det gratis är ironiskt. Och egoistiskt så det förslår.

Är du inte beredd att betala för dig får du väl nöja dig med SVT:s gratisutbud. 

Jag har också sett flertalet kommentarer via Twitter, Facebook och liknande i stil med "det är just därför man inte ska ge sån makt till företag som bara bryr sig om pengar". Men vänta nu som sagt, det finns ju några till aspekter att väga in här. Utan dessa företag som ni sågar hade vi aldrig haft nån diskussion om Swefilmers existensberättigande, det är sant. För då hade ingen av alla de filmer som de OLAGLIGT streamat senaste åren ens skapats.Och du hade med andra ord fått nöja dig med att grotta ner dig i SVT:s öppna arkiv i jakt på underhållning.

Hade det varit bättre än att nu för en relativt liten slant kunna gå in på videobutiken runt hörnet och hyra eller köpa några schyssta filmer med jämna mellanrum? Om inte kanske ni ska tänka efter ett par gånger till innan ni upprörs över att ersättningsberättigade filmbolag är emot att en sajt delar ut bolagens varor gratis, utan minsta rätt till att göra det.

Att man sen kan tycka att polisen borde ha viktigare saker för sig än att jaga Swefilmers ansvariga är ett annat argument, men tror man att det är samma poliser (och resurser) som används för att få fast brottslingar likt dem som också är ute och jagar mördare eller våldtäktsmän får man nog läsa på lite till.

 

 


Bortskämd och nöjd 29-åring

Inför min födelsedag i onsdags hade jag två riktiga önskningar: en fin dag med familjen och ett bra resultat för MFF i Salzburg. Det sistnämnda blev det visserligen inget med men dagen som helhet blev klockren ändå. Karin fixade en grym frukost till mig och därefter fick jag mycket kvalitetstid med familjen då vi var på Tågmuseet här i Gävle. Ett guldställe för Theos del! Dessutom var jag snudd på för uppassad av Karin kvällen så att jag kunde luta mig tillbaka och kolla MFF. Har en del att återgälda nu, minst sagt.
 
Eftermiddagen spenderades med Karin och våra småttingar och Anna, Jonas och Erika. Det vill säga min svärmor, Karins brorsa och hans tjej. Det är alltid kul när Jonas och Erika kommer upp från Stockholm och att de nu blev kvar till tio på kvällen var bara roligt. De fick ta mitt något dåliga humör när Salzburg gjorde 2-0 och en riktigt trött Theo, men de verkade nöjda över att vara här ändå :)
 
Att fylla 29 kändes långt ifrån speciellt men jag kan inte vara annat än riktigt tacksam över såväl uppvaktning och umgänge som de presenter som dök upp. Och faktiskt kände jag inte av en enda liten känsla av att jag börjar närma mig 30 och därmed snart kan anses vara både vuxen och snudd på gammal (av vissa) på riktigt... :)
 
 

RSS 2.0