Ett livstecken i bloggen
Snart en månad avklarad på det nya året och det i princip utan livstecken från min sida här i bloggen. Finns en hel del som jag har tänkt skriva om, men jag får trots en något lättare jobbstart än avslutning (det var galet mycket att göra stundtals i höstas) skyller jag ändå på tidsbrist. Dötid svämmar det inte direkt över av i mitt liv för närvarande.
Mestadels är det dock på gott i stället för ont. Visst kunde jobbet gärna få vara lite mindre intensivt och stressigt, men det är ändå lärorikt och utvecklande samtidigt som jag trivs med både kollegor och elever. Dessutom är det förstås fantastiskt att ha en härlig familj som får ta upp en stor del av tiden på kvällar och helger.
Det är så mycket som jag har tänkt skriva om men som inte har hunnits med. Tanken på att helt lägga ner bloggen har funnits där (inte nödvändigtvis ta bort den men helt enkelt sluta skriva) men jag ska bita ihop, det är ju ändå roligt och det är kul om folk kan få följa med lite i hur vi har det här uppe. Så bloggandet ska fortsätta – men med lite annan struktur.
Tanken är att försöka uppdatera en gång i veckan, förslagsvis varje onsdag. Då tänker jag exempelvis summera om något intressant hänt här, skriva om något aktuellt ämne eller bara slänga ur mig lite musiktips, fotbollstugg eller vad som helst. Men ett inlägg per vecka är i alla fall målet. Funkar inte det får jag väl sänka ambitionen och köra ett varannan vecka eller liknande.
Hursomhelst, bloggas ska det!
Gör om, gör rätt på IKEA
Känslan när jag, efter att ha stått i den här kön (kika på bilden) i minst en kvart, och väl framme vid kassorna av expediten fick höra att "du behöver fler papper, du behöver gå till en av våra hjälpdiskar i butiken först" och det bara var att vända och veta att en lika lång kö skulle vänta på mig igen strax senare bör nog inte beskrivas i ord. I alla fall inte här.
Tur att ett härligt jullov låg på lut. Hade samma situation uppstått en tung, regnig måndag i november hade det hela säkerligen inte varit sunt för tålamodet... :)
Medierna mest pinsamma i cykelhistorien
Zlatan Ibrahimovic har varit i farten, den här gången utanför planen. Inte många någorlunda fotbollsintresserade har nog missat hans uttalande om damfotbollen där han bland annat sa att damspelarna kunde få en cykel med hans autograf på. Givetvis en onödig och hånfull kommentar som jag förstår retade många. Mest retar mig dock mediernas, och då allra helst kvällstidningarnas, helomvändning till moralpredikande instruktionsböcker för hur man ska vara och vad man ska säga för att vara ett föredöme.
Att man kritiserar Zlatans uttalande är en sak, men det blir skenheligt när medierna går in på personligheten och attityden - något som de som sagt har hyllat bortom alla rimliga proportioner och gränser genom åren. Zlatan har ju kritiserat tränare, hånat motståndare, tjafsat med medspelare, varit allmänt dryg och kaxig och haft en attityd som egentligen har gjort honom till allt annat än ett gott föredöme. Men har medierna de senaste fem-tio åren ens andats om det? Nej, knappt i alla fall. Nio av tio gånger har Zlatan hyllats och man har slickat hans tår. Ibland med all rätt när det gäller det sportsliga, men även hans attityd har som jag redan har nämnt märkligt nog vänts till något som ansetts vara positivt.
Då är det väl ganska skenheligt att nu helt plötsligt hoppa på kritikertåget och helt plötsligt låta som att ödmjukhet och ett föredömligt agerande är överlägset viktigast här i världen?
Jag tycker bara att det blir en patetisk soppa av alltihop när medierna hela tiden ska vända kappan efter vinden och agera så fruktansvärt populistiskt. Visst sätter medierna till viss del agendan, men samtidigt är det väl ganska tydligt att när folket älskar Zlatan ja då passar medierna på att fullständigt kräka ur sig hyllningar och uppslag om honom bara för att, när opinionen åtminstone delvis vänder för en sekunder, helt plötsligt tränga sig före i kritikerkören när allmänheten reagerar?
