alfredssons vardag

Bloggen är som sagt igång trots en hel del viloperioder. Mycket som normalt sett (det vill säga om tid funnits) hade fått ett antal rader här har nästan fallit i glömska, men nu är det dags att återuppleva lite av det som varit sedan slutet av 2013.

Det som har hänt hittills det här året men inte fått något uppmärksamhet här (kort sammanfattat) är att vi inledde det med några sköna dagar hemma i Småland, har fortsatt med flera roliga familjehelger bland annat inkluderat babysim och dessutom är jobbet förstås i full gång. Ständigt fullt upp och slitsamt ibland, men samtidigt utvecklande och med ett så sjukt givande familjeliv som väntar på mig där hemma varje dag samt som förgyller helgerna ska man verkligen inte klaga.

Hemma i Småland över nyår var det helt perfekt. Bortsett att jag var sjuk ett par dagar och missade några roliga återföreningar förstås. Att se mamma och pappamed Theo var oerhört stort. Visserligen var det ju inte första gången, de var här i höstas med, men att få ha med junior ner till mitt gamla barndomshemoch se hans farföräldrar umgås med honom där värmde extra.






. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

På vägen söderut stannade vi till i Norrköping för övernattning där. Fin stad! Där skulle jag kunna tänka mig att bo, även om det långt ifrån är aktuellt nu :)






När vi sedan var på väg hem blev det en rolig kväll och övernattning hos Karins morbror Bjarne och hans familj. Riktigt skönt gäng det och oerhört gästvänliga. Där känner man sig så grymt välkommen så att det nästan är synd att man behöver åka därifrån.

Det känns som att vi jobbar in en rad vuxenpoäng just nu. Förutom det vardagliga, helt fantastiska, familjelivet med en liten go unge har vi så smått börjat kika på hus och varit på ett par bostadsvisningar redan. Att hitta något nytt är inte på något sätt akut men vi ser oss ändå om efter något större och det känns bra att ha börjat i tid. Dessutom känns det oerhört vuxet och stort att boka in sig på husvisningar :)

Nu har vi också, för att lägga till ytterligare några vuxenpoäng, fått hem våra efterlängtade vigselringar. Det närmar sig och även om det är ett tag kvar till en ny, riktigt stor dag för mig och Karin så är det förstår speciellt att ha ringarna på plats. Det känns väldigt konkret och på riktigt, minst sagt.

Känslan av att vara pappa växer för övrigt för varje dag som går. Vår lille Theo blir mer och mer en liten kille med en riktig personlighet för varje vecka och han har utvecklats snabbt. Åtminstone känns det så för oss föräldrar. Han är så med, så aktiv och han gör ständigt nya framsteg.

Det är med andra ord mycket som är stort, spännande och givande just nu i livet. Mycket att se fram emot, mycket att värna om och värdera samt ett stort ansvar på flera plan som man säkerligen bara kommer att växa av.