alfredssons vardag

 

Jag har, precis som jag tidigare har påpekat, tänkt avstå från att nämna Husbyupploppen i högre utsträckning här. Men det är svårt att hålla sig från att skriva ihop en hel roman med sågningar av de här ligisternas beteende. För ligister och idioter är vad de är. Kom inte och säg något annat, åtminstone inte till mig för jag tänker inte lyssna på det örat då det inte finns några som helst vettiga argument för att man inte ska få kalla dessa idioter för just...idioter.

Det är nästan tragikomiskt när folk ska förklara det hela med att polisen har agerat fel, med att ingen har lyssnat på de här människorna och så vidare. Självklart, polisen är inte exemplarisk (vilken yrkeskår är det rakt igenom?) och att uttala sig rasistiskt (om det nu har skett, ingen verkar ju kunna bevisa varken att det hänt eller motsatsen) är förstås helt oacceptabelt oavsett om du är polis, lärare, läkare eller står i kassan på ICA. Men det blir snudd på patetiskt när vissa skribenter, artister och liknande vill få det att låta som att det var polisen som startade detta. Och kom inte med snack om dödsskjutningen, den är knappast roten till de här upploppen. Borde man inte i stället fråga sig varför polisen ens är i området? Om nu inte polisen behövde rycka ut dit skulle ju heller ingen kunna känna sig provocerad av polismakten. Så sköt er från början i stället jävla nötter, så slipper ni se polisen i era kvarter.

Timbuktus låt (tänkte länka här men avstår då jag inte tycker den är värd uppmärksamheten egentligen) om upploppen, "Budskapet", måste vara det mest patetiska på länge. Vilket pinsamt budskap och skrattretande "förklaringar" (eller rent av försvar av) till upploppen.

Jag säger inte att politiken i vårt land är perfekt och det skulle den inte vara oavsett vilken färg som styrde. Jag säger, för att understryka det ytterligare en gång, inte heller att poliserna alltid agerar exemplariskt och korrekt. Men snälla nån, titta på vilka det är som beter sig som svin och begår brott här!

"De kallade oss luffare" - ja, det håller jag med om var en enorm förolämpning, mot alla luffare som någonsin levt eller lever idag. Förnedrande för dem att behöva jämföras med våldsverkarna i Husby.

För återknyta till musik och diverse minst sagt tveksamma skildringar av Sverige och vårt samhälle kan jag inte annat än att hålla med Tobias Holm, flitig twittrare och ansvarig för den mycket populära spelsajten Rekat och klart. Han skrev häromdagen att de rapartister som med jämna mellanrum gör låtar om hur tufft det är att växa upp i Sverige borde vakna upp och sluta med det. Kan bara instämma. Och ja, jag vet att jag själv varit väldigt lyckligt lottad i livet med stöd hemifrån och bra förutsättningar samtidigt som jag är medveten om att alla inte har det. Men tänk efter, vad gör inte Sverige för att hjälpa sina medborgare? I vilka andra länder är skyddsnätet så stort och möjligheterna så många? Sen säger det sig själv att alla har olika förutsättningar från början av olika anledningar, men här har man i alla fall en god chans att lyckas vilken ruta man än startar på. Inte minst om vi jämför med andra länder.

Visst, jag själv har haft det väldigt lätt i livet men jag träffar tack vare mitt jobb dagligen ungdomar som kommit hit från extremt påfrestande förhållanden, från krigshärjade länder helt utan skyddsnät. Många av dem har förstås haft det tufft och att, med deras historier i bakhuvudet, få höra hur folk på fullt allvar gnäller över hur hårt och svårt det är att växa upp i Sverige är minst sagt både frustrerande och bedrövligt. 

Här i mitt klassrum sitter ambitiösa ungdomar som trots svåra förutsättningar och tunga ryggsäckar att bära på ser möjligheterna här i stället för att strunta i allt eller kräva att staten ska lösa allt. De har tagit vara på chansen, de vill något i livet och de ger sig själva en chans att lyckas. Det är något idioterna i Husby med omnejd borde tänka på...

Lyssna på snacket som har gått gällande Husbykravallerna. "De går inte i skolan, de har ingenting att göra, arbetslösheten är så hög där". Ja, men vänta nu här. Vi pratar om ungdomar (för väldigt många av upploppsmakarna verkar ju vara unga) som FÅR gratis utbildning, FÅR sjukvård, FÅR tandvård, FÅR mat (förutsatt att du bryr dig om att gå i skolan...). Ja, de FÅR till och med betalt av staten för att gå i skolan. Herregud, hur kan man då börja prata om att ingen lyssnar, att ingen bryr sig, att man inte får chansen? Framför allt det här med utbildningen är intressant. Som sagt, här får alla ungdomar chansen till gratis skola med material, undervisning, mat - allt inkluderat. Hur kan folk då mena att de inte ges några möjligheter? Det är ett påstående helt utan verklighetsförankring.

Tar du vara på det som ges, på chansen till en bra utbildning och ser din egen del i det hela genom att även själv ta ansvar för ditt liv då ökar ju också chanserna enormt att få ett jobb och att klara sig fint på egen hand. Många människor, oavsett bakgrund och förutsättningar, förstår den enkla logiken och jobbar hårt varje dag för att ta vara på chanserna. Men tyvärr verkar inte alla ha fattat vad som faktiskt, rättmätigt, krävs för att man ska få ett jobb och kunna skapa sig en bra framtid...

 

 

Såg att en kompis på Facebook delat det här inlägget (nedan). Kloka ord i debatten som annars föga överraskande har gått åt helt fel håll: 

 

 

 

Nu är det dags att börja räkna ner. Många höjdpunkter - eller i alla fall ett antal potentiella sådana och några som garanterat kommer att bli minnesvärda - står för dörren:

 

29:e maj: Årets första Skånederby när MFF tar emot Helsingborg. Är redan laddad. Framåt Malmö!

5:e juni: Då kommer jag vara en stolt pojkvän då Karin tar examen efter 3.5 år på socionomprogrammet. Blir kul och vi ser fram emot att få besök av våra respektive föräldrar och Karins brorsa.

 

12:e juni: Sista dagen med eleverna på skolan. Blir förstås lite synd att lämna dem, men samtidigt kul att vi har rott terminen i land med goda resultat. Kul för mig att ha min första egna klass hela vägen in till sommarlovet.

 

19:e juni: Sommarlov! Ledigheten börjar för mig och det ska förstås bli löjligt skönt. Jobbet funkar bra nu men givetvis ser jag ändå fram emot semestern.

 

20:e juni: Mot Gävle för midsommarfirande där. Ifjol var det Kalmar och underbara Varvet som gällde, nu blir det norröver i stället. Ska bli roligt att återse folk där uppe och fira en trevlig midsommar.

 

24-28:e juni: Tillbaka här nere för att se de sista MFF-matcherna på plats innan flytten väntar. Får bli en sista vecka där jag säger hej då till Skåne och fixa det allra sista innan det bär norrut igen.

 

29:e juni: Flyttdags! Nu rullar flyttlasset mot Gävle och tillbaka till staden som ligger mig så varmt om hjärtat efter mina tidigare 3.5 år där. Ser verkligen fram emot det.

 

Och när väl allt det här är över väntar ändå det överlägset största, alla kategorier och i livet hittills överhuvudtaget. Det när vi blir föräldrar i slutet av september. Så stort och underbart, nästan för stort för att kunna ta in helt än och förstås något att verkligen längta till :)

 

Så låt tiden gå, det finns så mycket roligt runt hörnet!

 

 

 

 

 

 

 

 

Ja, den gör ju det. Inte bara går utan snarare rusar fram tycker jag. Det finns dock mycket att se fram emot, som jag ska återkomma till här i bloggen, så det gör inte speciellt mycket. Tvärtom känns det bra, speciellt då det ändå hinns med en hel del vettigt (om jag får säga det själv).

 

Helgen som gick inleddes med en lugn skön hemmakväll som innehöll filmtittande för mig och Karin. Därefter väntade som vanligt lite fotboll i lördags. Inget vi behöver prata så högt om dock, då vi torskade med pinsamma 2-8 mot Kullavägens BK. Nu leder de i och för sig serien med åtta raka segrar och hade 27-1 i målskillnad inför lördagens match, så vi förlorade mot ett bra lag och spelmässigt var det inte så illa (individuella misstag orsakade snarare målen än utspelning av oss från deras sida), men givetvis ska man inte släppa in åtta bollar. Hursomhelst, nya tag och viktiga matcher framöver.

 

Resten av lördagen ägnade vi åt en del fixande inför Karins examen. Den närmar sig, likt mycket annat, med stormsteg och nu har vi både matplanering och bakning fixat. Skönt, inte ofta jag är med och bidrar till god framförhållning om jag ska vara ärlig... :)

 

 

 

 

 

Den senaste veckans händelser i Husby har upprört många, inklusive mig i allra högsta grad. Jag känner att det finns så mycket som man skulle kunna skriva och det finns så många åsikter hos mig om det som händer där, men det har sagts och skrivits så mycket och det känns som att jag likaväl kan behålla de flesta åsikterna för mig själv.

Dock är det en sak som stör mig enormt - bortsett att vi återigen verkar ha en oroväckande stor andel människor som tycker att vi helt ska ta bort ansvaret från individen själv i det här landet och enbart kritisera politikerna för precis ALLT – och det är snacket om att det inte erbjuds några möjligheter till de här människorna. Är ni som menar det verkligen seriösa?

Det här handlar till stora delar om ungdomar som alla FÅR gratis utbildning, ja de FÅR till och med pengar för att gå i skolan. Hur i hela helvetet kan man då på fullt allvar mena att de inte ges möjligheter och inte får chansen att påverka sina egna liv? Det finns väl få länder som ger sina medborgare så många möjligheter till utbildning (och på så sätt bra förutsättningar till att lyckas längre fram i livet) som Sverige gör? Titta på den svenska skolan, vi lägger ner ett enormt jobb och stora resurser på att ge såväl människor födda här som invandrade ungdomar (och även vuxna) chansen till en bra utbildning. Så lägg ner skitsnacket om att ungdomarna idag inte får några chanser.

Sedan innebär inte det att politiker, polisen och andra alltid gör rätt eller tar bra beslut. Men det som sägs vara grunden till ungdomsligisternas reaktioner, att folk tydligen inte ges några möjligheter eller har några alternativ här i livet, är helt så löjligt snedvridet och det är patetiskt att ens påstå att det skulle vara så. Men det är klart, om man inte bryr sig ett dugg om sitt egenansvar eller ens försöker ta tag i sitt eget liv är det väl lätt att lägga över ansvaret på någon annan. Och inte blir det ju mindre enkelt när man ivrigt påhejas av människor utifrån (diverse politiker, journalister etc) som också verkar vara av den åsikten att egenansvar inte bör existera.  

http://www.dn.se/sthlm/upplopp-och-brander-i-husby - läste det här i morse och kan inte annat än att reagera kraftfullt.

 

Man blir mörkrädd och det är ju inte utan att man, utan att överdriva, kan ställa sig frågan vart det här är på väg. Poliser attackeras med stenar, ungdomar vandaliserar sitt eget områdes centrum och startar bränder. Helt vidrigt i sig, men ännu vidrigare blir det när man läser vad organisationen Megafonen som jobbar med ungdomar i området säger: "Vi förstår att folk reagerar på det sättet". Hur i helvete kan man säga så? Hur kan man stå upp för sånt beteende och försvara det?

Man menar alltså att det är helt okej för att polisen tidigare sköt ihjäl en machetebeväpnad man som gjorde utfall mot dem. Helt otroligt. Vilken logik. Återigen ska alltså polisen kritiseras samtidigt som garanterat ingen av idioterna som ligger bakom upploppen har funderat över machetemannens roll i det hela.

Ingen kan förstås med säkerhet veta om polisen agerade rätt eller fel, men givetvis har en rad nötter från början bestämt sig för att polisen gjorde fel. MEN om nu det var fallet, vad för rätt ger det dessa människor att bete sig som svin och attackera hela samhället? Inte den minsta rätt i världen.

Och vad är det för intelligensbefriade människor som menar att reaktionen är förståelig? Så varje gång man anser att någon har begått ett stort fel ska man få reagera med anarki som motmedel? Helt underbart vilket samhälle vi kommer ha i framtiden om de tankegångarna implementeras i fler hjärnor...

Att utföra handlingarna som de här ungdomarna har gjort är förkastligt i sig, men jag tycker nästan försvarandet av det är ännu värre. Särskilt när det kommer från en organisation som jobbar med ungdomar. Vad sänder det för signaler? Vilka föredömen...

 

 

 

En riktigt skön seger i sommarvärmen på Filborna IP under eftermiddagen. Inte minst då vi tappade en 3-1-ledning med en spelare utvisad men ändå lyckades avgöra i slutminuterna. Starkt och ytterligare en vinst som vi tog tack vare bra moral och hårt slit. Trots en dålig start vek vi inte ner oss, som vi tyvärr gjort allt för ofta de senaste åren,

 

Kul med en seger idag förstås och en riktigt skön känsla. För egen del var det också en ganska rolig match, med ungefär 60 minuters högerbacksspel. Jag hade liksom hela laget svårt att komma rätt i presspelet  i början (vi var inte alls med i matchen första 20) men jobbade mig in i det precis som mina lagkamrater och var också med i förarbetet till 2-1-målet med ett bra uppspel som gav mig en "hockeyassist". Alltid roligt att känna att man bidrar lite även framåt.

 

Dessutom kan man som rödvit, eller vitröd, en kväll som denna fira att vi har tre segrar på de fyra senaste matcherna och fyra raka utan förlust i B-lagsserien.

 

 

 

 

Ja, den här veckan går delvis i ensamhetens tecken för mig. Det eftersom Karin är i Gävle och introduktionsjobbar - hon ska börja jobba där uppe direkt efter sin examen. Hon åkte upp för en vecka sedan och därmed har jag haft möjlighet att göra vad jag vill, till exempel äta grön gröt som Björn Gustafsson lyfter fram som en stor fördel att kunna göra när man är själv i en av sina sketcher... :)

 

Nä, ärligt talat har det inte blivit så mycket egentid. Mycket fotboll tittades det förstås på under helgen och en del sport på tv har det blivit även i veckan (jag är inte så varierad när jag är gräsänkling, det blir lätt enkelspårigt), men mycket av tiden har spenderats på jobbet eller iväg på träningar och matcher. A-lagsmatch i lördags, B-lagsmatch i måndags och träning i tisdags plus en comeback i innebandyn med kollegorna igår. Kul och slitsamt i ett, det känns idag men var ett riktigt skönt pass.

 

I övrigt fortsätter flyttfixandet och jobbjakten. Själva flytten har vi någorlunda kontroll över men något jobb är inte klart för mig än. Å andra sidan är det inte förrän nu skolorna börjar få klart med tjänstefördelningen inför hösten och som jobben börjar komma ut. Så det är bara att jaga vidare, något ska väl dyka upp.

 

Karin verkar glädjande nog ha fått tag i ett jobb som är både roligt och intressant. Det känns som att hon kommer att trivas och att det kommer vara ett bra första steg ut i arbetslivet. Så ytterligare ett lyckat steg på vägen mot Gävleflytten och den spännande framtiden som väntar oss ser ut att vara taget :)

 

Nu väntar en ny helg (efter den enda långa veckan hittills i vår känns det som, den enda som faktiskt inte gått så snabbt) som kommer innehålla en match i morgon, MFF i kväll (Strandvallen kanske hade varit värt ett besök, men tv-soffan hos Noa får duga) och en lite allt-i-allo-dag på söndag. Sen kommer min bättre hälft hem igen och det är slut på att käka grön gröt... ;)

 

Har kommit på att det finns så mycket mer vettigt jag hade kunnat skriva om här i bloggen. Det finns så många intressanta diskussioner och samhällsdebatter som kunde luftas här, men tiden räcker inte till. Det får vara nog med lite livssummerande med jämna mellanrum och ett fotbollsinlägg här och där.

 

. . . . . . . . . . . . . .

Det är nog med projekt ändå, trots att jag har övergett Olympiabloggandet exempelvis. Dock fortsätter jag att nöta på med NIK-rapporteringen, bland annat via nickeboik.com. Nu kan man dessutom följa oss på Twitter: @NickeboIK1933

 

 

 

Men en sak som stör mig enormt är medierna i tisdags, såväl Expressen och Aftonbladet (på nätet iaf) som Metro kör med rubriker som "Se Zlatans hyllning till Turina" och "Zlatan hyllade Turina". Patetiskt i mina ögon att man för att locka läsare lägger minst lika stort fokus på att Zlatan hyllade som man gör på vem som hyllas. Mycket större i så fall att en storspelare som Luka Modric som har spelat med Turina och känner honom hyllade.

 

I övrigt bara fina (men tragiska förstås) saker dock i efterspelet till Turinas allt för tidiga bortgång.

 

 

 

Gårdagen var en stor dag i dubbel bemärkelse för mig och Karin. Dels firade vi treårig förlovningsdag - bara det något att glädjas mycket åt och förstås värt att fira - och dels var vi på... ultraljud! :)

Jag måste säga att det var det största som jag har upplevt hittills i mitt snart 27-åriga liv. Riktigt mäktigt, häftigt, spännande, roligt, känslosam, fint - ja allt man tänka sig :)

Nu är det verkligen på riktigt, det blir ju ännu tydligare en dag som den igår. Känslorna är bara positiva och det känns förstås ännu bättre nu när allvar precis som det ska. Det blir egentligen bara torftigt om man ska försöka beskriva känsla och upplevelsen med ord. Men jag kan garantera att vi båda är lyckliga :)
 
Den 2/5 2013 var med andra ord en minst sagt speciell dag för oss och en dag som säkerligen kommer att finnas med i minnet för lång, lång tid framöver.

 

Det har inte alls suttit fel med lite ledig tid nu. Gårdagen var en halv jobbardag för mig, av en anledning som var så mycket större än själva tacksamheten över ledigheten i sig och som jag återkommer till senare, och onsdagen var ju helt ledig.

För första gången på flera år blev det lie traditionellt firande av Valborg. Jag har alltid för mer om att fira lugnt och med familjen än att slå på stort - jag delar inte exempelvis Lundastudenternas enorma passion för den i festsynpunkt mest överskattade dagarna på året i mina ögon - och därmed har också intresset för Valborg försvunnit allt mer sedan jag flyttade hemifrån. I Gävle blev det aldrig särskilt mycket firande och senast jag var vi en brasa var 2009 då vi kikade förbi Sätraelden (en kväll då Champions League-fotbollen stod överst på vår lista och Valborg bara var tvåa...). Det fram till i tisdags vill säga.

Då passade Karin och jag på att ta bilen upp till Laröd och se brasan där. Det var grymt fint där i till havet och det var verkligen värt besöket. Kul också att göra något lite mer traditionellt. Klassiskt med tal, sång och elden förstås :)

Dagen efter blev det en ny tur norrut. Då åkte vi längs kusten upp till Kullaberg och Mölle, den absolut västligaste spetsen som finns här i närheten. Det blev en dag med fina promenader längs havet och uppe på klipporna, fin utsikt, mat på ett café med havet precis nedanför och det sköna majvädret utnyttjades till max. En bra dag med både motion och lite frisk luft, det skadade inte.