Lysande lov
Några rader om Smålandsvistelsen måste det förstås bli. Särskilt nu när den blev så pass lyckad och bra som den blev. Nog för att jag har alltid har förväntningar på att det ska bli kul att vara hemma i Kalmartrakten, men det här lovet blev bättre än vad sportlov behöver bli för att de ska klassas som riktigt positiva.
Väl hemma (här är väl hemma nu visserligen, men barndomshemmet är förstås alltid väldigt betydande) hann jag med en hel del. Det blev bland annat ett par riktigt roliga fotbollsträningar med NIK. Alltid lika kul att träna med dem. Dels är det gott att träffa grabbarna igen, dels finns det ju ett antal duktiga spelare där så jag får alltid slita rejält för att spela bra och det är härligt att känna att man får givande träning.
Förutom att få en hel del kvalitetstid med mamma och pappa samt träna boll med NIK passade jag på att träffa Daniel och Emma, två härliga barndomsvänner som nu faktiskt har gått och blivit tillsammans (sen en ganska lång tid tillbaka, ska tilläggas). Dock hade paret inte tid att träffa mig samtidigt, så blev en fika med Danne och en lunch med Emma. Riktigt kul att träffa er igen, det kändes verkligen kanon att vi fick tid till att återses och snacka lite igen :)
Lite pingis hanns också med och jag tar tillbaka följande uttalande: "Äsch, ikväll kommer jag inte bli arg om jag förlorar, jag borde ju göra det nu när jag nästan aldrig tränar pingis". Nog blev jag smågrinig trots det, särskilt när jag fick stryk av pappa efter en total genomklappning när segern var i mina händer. Men härligt att vinnarskallen återigen gör sig påmind :)
Nu tar det ett tag till jag åker hemåt igen. Påsklovet innebär ju Zanzibar med Karin men sen får jag försöka att få till ett besök någon helg. Jag måste ju passa på att träffa mina föräldrar igen när det blir läge och dessutom se mitt kära NIK spela. Men det blir en senare fråga.
Nu lite bilder från det gångna lovet och därefter blickar vi framåt mot den stundande avslutningen på jobbveckan och helgen.
Ljungvallen i februariskrud.
Pojkrummet. Snart ser det annorlunda ut.
Nostalgi. Var tvungen att ta några bilder innan rummet renoveras.
Wall of fame, som en gammal lagkamrat och Milanista-vän döpte den
till en gång i tiden. Det sista vi ser av den faktiskt, då bilderna numera
är nerplockade av mig och ny tapet väntar.
Vackra Ljungvallen igen! Vintrigt väder, men ett par dagar senare hade mycket
av snön försvunnit när vårvädret gjorde entré.
Skräckens dag. Tandläkaren igen, men återigen gick det bra till slut.
Dyrt visserligen men inte med dödlig utgång i alla fall.
Jag vill egentligen...
...blogga om en massa roliga saker som jag har gjort på lovet, men jag orkar inte. Är så förbannat less och frustrerad efter det som skulle bli helgens höjdpunkt, Milan-Juventus. Nog för att Milans insats gladde till stora delar, trots att Juventus tog över spelmässigt sista 20 minuterna. Och visst, Juventus slutforcering var stark så deras 1-1-mål var väl inte helt orättvist sett till spelet men ändå, det går inte att släppa det här:
Hur i hela helvetet kan domarna missa att den är inne?
2-0 där, som Milan uppenbarligen totalt jävla solklart skulle ha haft, hade stängt matchen eller åtminstone satt den i ett helt annat läge. Att sen Juventus fick ett mål väldigt tveksamt bortdömd för offside är egentligen helt ovidkommande, för 2-0 hade inneburit så enormt mycket för matchbilden.
Så förvandlades också vad som såg ut att bli en riktigt bra fotbollsdag, trots vår 1-4-förlust mot Teckomatorps SK tidigare under dagen, till ett riktigt antiklimax som mest framkallade frustration, irritation och besvikelse.
Tillbaka söderöver
Mycket mer om lovet och vad som har gjorts i Småland kommer senare under helgen. Nu är det dock dags att krypa ner för idag och få lite välbehövlig sömn. Match väntar imorgon och jag har hunnit med att slänga ihop några korta rader om den här:
http://hfolympia.bloggplatsen.se/
Nu: gonatt för idag!
Fler inlägg och en del bilder utlovas imorgon.
Bollen är i rullning
Här är mina nya vänner, ett par av en nyare Adidas Predator-modell. För vilken gång i ordningen jag köper Predator-modeller vet jag inte, men varför ändra på ett vinnande koncept? Inte för att jag har lyckats bli en så bra spelare med dem, men det är åtminstone de bästa skor jag har haft.
Igår fick de nya skorna dock stå åt sidan för mina gamla Predator-skor när det var dags för träningsmatchpremiären. Vi tog oss an Mörarps IF på Valhallas konstgräs och vann till slut med 6-4 (0-0). Konstigt nog kom alla målen efter paus, det trots att det inte saknades chanser varken för oss eller för dem i första halvlek.
Vi gjorde långt ifrån någon klockren insats, speciellt inte defensivt, men det är förstås alltid kul att vinna. Dessutom starkt att göra så många mål framåt.
Själv var jag precis som laget i sin helhet: upp och ner. Det kändes riktigt skapligt i det defensiva spelet för mig med ett antal vunna dueller, främst när jag spelade högerback, men lite sämre i spelet med boll.
Dock skönt att få lira i 70-75 minuter och riktigt överraskande att det blev runt en halvtimmes spel på vänstermittfältet i andra halvlek. En ovan roll och en del för enkla misstag i form av några tappade bollar, men likväl kul att få chansen högre upp och skönt att få jobba rejält på mitten.
http://hfolympia.bloggplatsen.se/2012/02/19/7370098-forsta-set-i-hamn/
- Olympiabloggen om gårdagen
http://www5.idrottonline.se/HFOlympia-Fotboll/Nyheter/Egnanyheter/Malriktiarspremiaren/
- Referat på hemsidan
Har fastnat
Att få följa New York Rangers och Philadelphia Flyers på så nära håll var rentav fascinerande och helt suveränt för en idrottsfanatiker som undertecknad. Jag längtar redan till nästa säsongs programserie, då med Detroit och Toronto.
För att få bukt med den abstinens som slog till direkt efter att jag hade sett sista delen har jag börjat se orginalversionen, utan svensk berättarröst. Ska nöta mig igenom den också och om det inte hjälper för att stilla hungern efter härliga NHL-reportage får jag väl ta och ladda hem fjolårssäsongens serie också.
Något vettigt ska man ju fördriva tiden med :)
Händelserikt och mycket framöver
En händelserik och hektisk jobbvecka är nu över och ett härligt sportlov väntar. En veckas ledighet blir verkligen inte fel och även om jag måste jobba med en hemtenta i svenska som andraspråks-kursen som jag läser till nu blir det säkerligen en hel del skönt slappande också.
. . . . . . . . . .
De senaste dagarna har fört med sig en hel del att göra på jobbet. Det har varit en vecka med många lektioner, mycket planerande, överlag riktigt positiva händelser i form av några av de bästa lektionerna för min del hittills på min nuvarande skola men även en riktigt otäck skada på en elev under idrotten som innebar att jag fick följa med upp till akuten i ambulansen. Som väl var slutade det med att eleven fick lämna sjukhuset någon dag senare, men just då var det förstås otäckt även om alla inblandade skötte det hela bra.
Dock, om jobbveckan ska summeras, så har den varit riktigt bra trots allt och jag känner mig allt mer bekväm i lärarrollen. Det blir roligare och roligare att ha lektioner samtidigt som jag känner mig tryggare för varje dag.
. . . . . . . . . .
Något som däremot är negativt är att saknaden av Karin blir större och större. Det är förstås jobbigt. Men å andra sidan är det ju en dag kortare tid till hon kommer hem för varje dag som går, så det gäller bara att tänka positivt. Dessutom har vi kontakt varje dag och det gör att avståndet i alla fall känns lite kortare.
. . . . . . . . . .
Fotbollsmässigt har veckan varit lysande. En bra träning av oss och även för egen del i onsdags kväll följdes av Milans utklassningsseger, 4-0, mot Arsenal i Champions League. Nästan för bra för att vara sant. Nu väntar dessutom säsongens första träningsmatch imorgon då vi möter Mörarps IF på Norrvallas konstgräs. Något att se fram emot, skönt att det äntligen drar igång igen på allvar.
http://hfolympia.bloggplatsen.se/2012/02/17/7350045-antligen-dags-forsta-matchen-imorgon/ - mer i Olympiabloggen
. . . . . . . . . .
På söndag åker jag sedan hem till Smålandsskogarna och pojkrummet hos mamma och pappa igen. Det ska bli kanon att komma dit några dagar nu och bara koppla av. Så visst finns det mycket att såväl se tillbaka på med ett nöjt anletsdrag som att blicka fram mot nu.
Bilder från Tanzania
Lånar bloggen och slänger in lite bilder från första veckorna i Tanzania:
Grannens hus
Women Crafts kontor
Området Afroline
På väg till Ngara ("stan")
Här bor jag
Trädgården
Rundtur i byarna på gränsen till Burundi
Utsikt från altanen en morgon
Marknad i Ngara som är varje lördag
//Karin
Jag blir mörkrädd
Har jag missat något? Är det inte så att det är ännu mer korkat att dra på sig en så överjävligt onödig och barnslig utvisning när man är just lagets stjärna, bär mycket av laget på sin axlar och i sin roll som megastjärna/kändis ständigt har blickarna på sig?
Uppenbarligen tycker dock inte alla Zlatan-älskare det. Det finns en stor samling människor som totalt verkar sakna verklighetsuppfattning och som aldrig någonsin kan kritisera Ibrahimovic, oavsett vilka idiotgrejer han har för sig. Jag tycker det är riktigt patetiskt att, som vissa verkar göra, se som sitt livs uppdrag att hela tiden försvara honom. Man undar hur vissa tänker, om de nu överhuvudtaget tänker.
Zlatan satte sitt lag i skiten igår, han svek sina lagkamrater och jag tycker det är bedrövligt att han aldrig lär sig. Han är en fantastisk fotbollsspelare och väldigt viktig för mig, men att bete sig som ett litet tjurigt barn som inte kan agera vuxet är verkligen inte acceptabelt.
Att folk då ska förlöjliga och håna de människor som har vett att kritisera Ibrahimovic när denne förtjänar det är i sig också riktigt pinsamt. Visst, jag hade gärna haft hans fotbollsegenskaper och ett bankkonto i klass med hans. Men varför skulle jag vara avundsjuk på Zlatan? I övrigt skulle jag inte för en sekund vilja byta bort mitt liv mot hans. Argumenten om avundsjuka är bara löjliga och det är egentligen tragiskt att allt numera ska värderas i pengar och kändisskap. IQ, mognad, ledaregenskaper och lite ansvarskänsla är ju också egenskaper som borde vara eftersträvansvärda...
Till sist en annan sak som gör mig mörkrädd: I en del kommentarer som har gått att läsa har folk utan att blinka menat att Zlatan gjorde något bra, att han gjorde rätt som slog till Napolispelaren och att de övriga Milanspelarna borde ha gjort likadant. "De skulle ha spöat honom, som Zlatan, man ska stå upp för sina bröder".
Helt seriöst, även om det kan vara förvirrade småkillar med för mycket adrenalin i kroppen som sitter och skriver så ser jag det i ett större samhälleligt perspektiv. Det är inte konstigt att det är bråk, misshandlar och skit när det finns ett stort antal människor (vilket jag kan garantera att det gör) som på fullt allvar tycker att det är en självklarhet att man med våld ska "stå upp för sina bröder" och att det är helt rätt att agera så, oavsett konsekvenserna.
Det skrivs så sjukt mycket idiotiska och totalt bedrövliga saker numera så ibland undrar man om yttrandefriheten är så bra alla gånger...
En vecka till
Ytterligare en lördagsträning, skönt nog inne i konstgräshallen, är avklarad och återigen blev det en bra träning. Det är en helt annan inställning och fart på träningarna i år jämfört med ifjol och vår nye tränare har verkligen satt en bra prägel på det projektet hittills. Dessutom har de senaste träningarna, framförallt förra lördagen och idag, varit lyckade för min del. Om det är en positiv trend som är i antågande eller om jag bara har haft flytet med mig får framtiden utvisa, men bra känns det i alla fall.
http://hfolympia.bloggplatsen.se/2012/02/04/7252409-fortsatt-bra-idag/ - följ oss här!
. . . . . . . . . . .
Ser på nyheterna att det har demonstrerats i Malmö idag mot det här nya avtalet, Acta, som ska minska privatkopiering och annat på nätet. Vad man nu tycker om det går kanske att diskutera, men min första tanke är följande: Är det inte jäkligt patetiskt att demonstrera iförda diverse masker? "Vi vill visa vår rätt att vara anonyma", sa några. Men är inte själva vitsen med att demonstrera en åsikt att man också kan stå för den?
. . . . . . . . . . .
Allt rullar på som vanligt här i övrigt. Det är fortsatt tomt utan älsklingen och det blir lätt enformigt att vara själv, men tack vare jobbet är jag ju borta rätt mycket ändå nu. Dessutom har jag satt mig i skolbänken igen och börjat läsa in Svenska som andraspråk, SVEA12 som kursen heter. Hoppas få med mig så många högskolepoäng som möjligt från våren trots heltidsjobb.
. . . . . . . . . . .
Det är så härligt att Karin och jag kan ha så bra kontakt trots det stora avståndet nu. Senast för några timmar sedan pratade vi "live" igen, skönt att höra varandras röster. Det är så mycket enklare att hantera saknaden och avståndet nu när vi hela tiden kan uppdatera oss om vad som händer.
Och nu är nedräkningen redan igång. En vecka har gått, snabbare än förväntat! Det kommer gå bra det här :)
Saknad men även lycka
En annan sak som har underlättat hittills är att kommunikationerna har varit förvånansvärt bra. Karin har tillgång till internet där hon bor, långt ifrån något som vi var säkra på från början, och därmed har vi kunnat ha kontakt dagligen hittills. Det har förstås gjort allting mycket enklare.
Ytterligare något som gör den här dagen roligare och bättre är att vi faktiskt firar 3 år och 3 månader tillsammans idag, om man ska vara exakt. Tre underbara år, tre underbara månader och mängder med fina minnen som vi nu delar. Härligt! :)
Du och jag, lång tid hittills och lång tid framöver också hoppas jag <3
Så.Jävla.Dåligt.
Kom hem efter en ganska bra träning igår, efter en dag under vilken jag hade varit iväg från halv sju på morgonen till halv tio på kvällen (jobb, extrakurs på universitetet, träning) och bänkade mig för andra halvlek av Lazio-Milan.
Det blev ju inte så jävla roligt, för att summera. En så fruktansvärt blek insats av Milan och nu får det verkligen bli en uppryckning om ligatiteln ska försvaras.
