alfredssons vardag

I början av mitt och Karins förhållande var jag en klart sämre partner än vad jag är nu i många avseenden, men en sak var jag klart bättre på: att uppvakta henne och komma med överraskningar i vardagen för att visa min uppskattning för henne. Det är jag ärligt talat alldeles för dålig på nu. Inte för att jag på något sätt tar Karin för given i mitt liv, men det blir ändå att vardagen rullar på och dagarna och månaderna går per automatik utan att man tar sig tid att tänka utanför ramarna. 

Nu när det var dags för alla hjärtans dag ska jag erkänna att jag först i sista minuten styrde upp det här med present och lite uppvaktning. Mest för att vi egentligen var inne på att slopa alla hjärtans dag-presenter och liknande den här gången, men samtidigt också för att jag återigen var för dålig på att ta tag i det här med att verkligen visa uppskattning för och skämma bort min älskade fru.

 

Jag borde bli bättre på att visa henne den uppskattningen, det är hon verkligen värd. För även om jag är sämre på att uppvakta och skämma bort Karin så tänker jag väldigt ofta i vardagen på hur oerhört glad och stolt jag är över att ha henne som min fru.

 

Karin är en fantastisk mamma, att se henne tillsammans med våra barn är det absolut finaste och mest värdefulla i mitt liv. Hon är dessutom en grymt bra partner på alla sätt. Jag har utvecklats och utvecklas ständigt tack vare vårt förhållande och jag har de snart tio åren som vi har känt varandra att tacka för väldigt mycket. Inte minst när det gäller min personliga utveckling.

 

Med andra ord är hon värd all uppskattning som hon bara kan få, 365 dagar om året.
Sedan visar jag inte alltid det, men jag känner och tänker det och är som sagt så oerhört stolt över henne.