Tungt slut men läge för positiv nystart
Tungt, tungt i lördags. Jobbigt avslut på säsongen för klubben absolut närmast hjärtat, Nickebo IK. Min gamla Smålandsklubb, klubben som jag har följt sedan jag låg i vagnen och där pappa varit aktiv i så många år, åkte ur fyran. Efter att ha varit ett division 4-lag sedan 2007 (vi tog steget upp samma år, 2006, som jag flyttade till Gävle första gången) tog nu resan slut för den här gången via kval.
Det var väl egentligen inte helt oväntat. NIK tappade i princip varenda ordinarie spelare efter fjolårets säsong. Alla rutinerade utom ett par enstaka namn försvann. På bara några månader fick nye tränaren Toni Kujundzic jobba stenhårt för att få ihop en helt ny trupp. Ett tag såg det ut som att Nickebo inte ens skulle kunna ha ett lag, det saknades spelare och framtiden var oviss. Men Kujundzic och de övriga i ledarstaben gjorde ett jättejobb. De plockade ihop en trupp, svetsade samman ett lag och även om resultaten har gått emot så har rapporterna hemifrån vittnat om ett NIK där spelarna har slitit hårt för varandra.
Truppen är ung, snittåldern på startelvan har till skillnad från ifjol då den låg över 30 i flera matcher varit så låg som under 20 och det är fullt logiskt att ett lag med flera spelare utan erfarenhet från seniorspel får det tufft när man kliver direkt in i division 4. Laget har krigat på och avslutade ändå starkt innan kvalet, genom att plocka poäng i de tre sista matcherna och klara en kvalplats. Nu räckte inte det, men jag tycker ändå att såväl spelare som ledare ska ha beröm snarare än kritik.
Trots allt ska de gå med huvudet högt idag. Jag kände stor besvikelse i lördags, NIK har ju haft en viktig plats sen man föddes egentligen, men kände samtidigt att det också kan bli en riktig nystart. De har ju redan haft en sådan i år men hur tungt det än är att åka ner så går det ju att göra det till ännu en nystart, en framgångsrik sådan. NIK kommer ha nytta av det här tuffa året, det unga laget man har kommer bli stärkt av det här på sikt. När nu Kujundzic och co får tid att jobba ihop laget över en hel vinter, och inte behöver slita i sista sekunden bara för att få ihop en trupp, kommer det ge resultat.
Pappa har varit väldigt aktiv både som spelare och ledare i mängder med år i NIK och följer laget intensivt fortfarande. Vi pratade om vikten av att tränarna stannar och pappa sa då något som jag tycker väldigt bra sammanfattar vad ledarna runt laget och främst Kujudzic har betytt för NIK och då i förlängningen även hela bygden där ute: "Utan honom hade inte Nickebo funnits idag".
Det säger mycket om hur enormt stor och viktig tränartrojkans insats varit för klubben oc för folk runt den, för människor som alltid kunnat identifiera sig med och samlas kring Nickebo IK.
Att lilla Nickebo kan ställa upp med ett lag och har något som folk kan samlas runt o känna stolthet över är ändå klart mycket viktigare än vilken division man spelar i.
De runt truppen har gjort ett grymt jobb i år, trots allt. Och det är ovärderligt.
Ta med det och blicka framåt. Ser redan fram emot 2016, då kommer även de sportsliga resultaten.
